Jag funderar fortfarande över mitt svenska favoritord.
Hittade dessutom "hela listan" (novus/nya dagbladet) alldeles nyss:
Jag gillar ord som är svåra att säga. Som barn upprepade jag ordet ecklesiastikminister så ofta jag bara fick en chans. Men att sätta det i ett sammanhang kunde jag inte.
Ett favoritord ska kanske vara det som väcker en stark och positiv känsla? Vackra minnen... eller någonting som fastnat som oerhört viktigt.
Uttjänta ord (som de i listan ovan) väcker inte något väldigt kraftfullt i mig... De står ut som vaga, knappt förnimbara strofer...någon dikt kanske...en visa.
- Schlager?
Ett tämligen vackert ord är "flick-is". (Engelskan har redan suffixet "girl-y", men här blir det mer som att säga "girl-ish")
Inte ett riktigt ord förstås, men någon en ex-pojkvän brukade kalla mig, om någon frågade. Min "flick-is" (my girlish).
Överlag faller jag nog mer för sådana hemgjorda och nyskapande uttryck; inte riktiga nyord heller, utan ord som formas i ögonblicket. Tillfälligheter.
- Strindbergs "sömngångarnätter" är ett underbart ord.
Jo. Jag gillar verkligen Strindbergs svenska språk. Att orden, satta i sitt sammanhang skapar ett slags berusande mental lycka. Ord i långa haranger att bli lycklig av ... att höra eller använda. (I allt övrigt har jag en fäbless för hårda konsonanter och utspridda skiljetecken som enstaka tistlar på en äng...)
-Lycka är nog min favoritkänsla, men hellre formulerad som en djup tillfredställelse.
Mitt ABSOLUTA svenska favo-ord just nu är faktiskt "knyffel" (smut).
------------------------------------
Förbjudna ord är också ganska lockande. Att diskriminera (lat. discrimino) är ett sånt "himla bra- ord".
Förmåga att avskilja, urskilja, göra skillnad.
Tänk dig nu att du inte ser skogen för bara trän. Att allt ser likadant ut. Att du inte kan välja ett eller annat, inte heller utveckla en personlig smak eller läggning i förhållande till urskiljbara detaljer. Vad du däremot kan (och indirekt får) göra är att nedvärdera.
Idag betyder ju diskriminera enbart att "missgynna eller behandla sämre". Ett praktiskt ord med tydligt ursprung i latinet har alltså omformats till en negativt värderande handling...och inte det användbara verb det bara är.
Handlingen förutsätter dessutom både en uppförstorad självbild, och en jävligt krass människosyn, för att fungera som det värdeord det inte egentligen är. Det politiserade språk vi idag använder kan smyga in.... förtrycka, nivellera och likrikta... både tanke och handling, precis som ordet "heder" har börjat göra.
Kanske har du hört de som slarvigt säger heder istället för hela ordet: hedersförtryck. Inte svenskans finaste ord precis...
Men heder?
Därför får också ordet samvete (med-vetande) platsa högt upp på min lista över svenskans bästa ord.
Case closed.
------------------