Vi måste prata mer om våra moraliska tillkortakommanden.
Moralism...ofta i skarp kontrast till personlig integritet.
Vara rädd för att ha fel. Vara rädd för att bli utesluten ur flocken. Vara rädd för att bli dömd. Vara rädd för att förlora kontroll...
I mitt land Sverige är moral den nya politiska agendan. I politikerns propaganda-låda hittar vi ständiga apropåer kring svensk vandel och svensk svenskhet, tillsammans med diverse skräck-scenarier rörande "hur det kan gå" ...om man händelsevis skulle råka vara "amoralisk".
Vi famlar omkring i en gråzon, någonstans mellan Nietzsches idéer om "slav-moral" och Kants förmaningar kring "plikt och moralisk självgodhet" där rätt moral, snarare än hög moral, har blivit något av ett självändamål.
Idag pratar man inte jättemycket om just Kant på socials, men Hanna Arendt dyker ofta upp i olika memes:
 |
| Sure... |
För den lilla människan på nätet så kan den svenska moral-hysterin (enligt experter) handla om frustration... och om att snabbt hitta en syndabock och få en kontroll-kick.
En frustration som lika väl kunde riktats mot stjärnorna! Eller kanske mot "systemet"...Men som alltså riktas ömsom mot nästan, ömsom mot en själv. Frågorna på det kan handla om varför vi väljer intellektuell lättja. Varför ren "dumhet" belönas.
Eller, "dumhet" som social prestation.
En intellektuell självstympning som alltså delas rättvist... mellan politiker, högutbildade "experter", media och medborgaren. I lika mån.
- Man tävlar helt enkelt i dumhet?
Något som funkar idag, men som inte alltid har lönat sig.
--------------------------------------------
När jag växte upp så sa min mormor ganska surt: Gör dig inte dummare än du är!
Det fanns noll belöning, och ingen status alls i... att lägga hjärnan i en kasse bredvid och stå med munnen gapande. Tvärtom skapade det en förstulen genans. Hennes barn däremot (min mammas generation) tyckte att man skulle vara "smart", glida genom systemet och slå dövörat till.
-Fixa sitt eget...
Mormor var en typisk Folkhems-produkt där intellektuell hederlighet hörde till det folkliga, moraliska kapitalet. Man rörde sig med knappa marginaler, höll en hög arbetsmoral, och där omdöme blev en karaktärsfråga.
Mina mostrar däremot, föddes in i en era där systemet fixade allt och staten tog över ansvaret. Det kunde hellre få handla om att allt gick galant, och att man självklart kunde dra nytta av, snarare än bidra, till systemet.
Jag- som växte upp med mormors förmaningar ringande i öronen- är således en produkt av två synsätt, ett mer "konservativt" och möjligen hederligt insteg, och en ultra-proggig lust att resa ganska fort framåt i tid. Något som faktiskt var en smula problematiskt under min uppväxt, men som verkar ha gått varvet runt i våra dagar. Unga människor i samtiden vill faktiskt ha lite ryggrad.
------------------------------
Idag när kunskaper är lättillgängliga (på nätet bl.a.) och tanken åtminstone i teorin är helt fri, så väljer människor ändå att slarva när de tänker. Vi har helt enkelt inte tid med nyanser. Istället prisas den som kan vara mest kortfattat enkelspårig, gärna i en korkad eller cynisk one-liner på nätet, eller i ett evigt, medialt upprepande av mantran.
-Vart vill du komma?
Ingen särskild stans...Vi brukade kanske ha en högre lägsta-nivå ? När det hettade till och blev jobbigt så stängde många kommentars- fält helt enkelt ner. Ingen vågade, kunde eller orkade moderera tydligen. Det som blev kvar fick sakta självdö...
Vad man sen ser där, är inte ens verkligt. Det är väldigt lätt att bara dra slutsatsen att alla (svenskar) är dumma i huvudet, och när man sen ser detta som "sant" så drar den tänkande människan öronen åt sig och checkar ut, medan resten av befolkningen tävlar i cynism och dumhet som var dag var den sista.
-Låt oss hoppas...
------------------------------------------------------------------------
Vi pratar mycket strunt om yttrandefrihet nuförtiden.
- Man ska "skända". Man måste få "bränna koraner". Det låter inte väldigt moraliskt alls. Det är lite sluten storm-avdelning över hela det resonemanget. De som väljer att tiga är antingen trötta på att mobbas ihjäl, - eller, så är dom helt enkelt bildade.
-Men har inte bildade människor ett ansvar för dialogen i demokratin? I synnerhet de som fått högre, skattefinansierad utbildning?
Idioten som inte kan hålla snattran i en enda sekund har betalat - men inte för att få höra intelligenta människor tala till punkt...utan för att "köpa sig fri" från hela samtalet .
Moral of the story.
-Jag orkar inte mer.
-------------------------------------------