Blogga lite mindre, sa dom. Ta lite "semester" från hjärnan, sa dom...
So much for that...
Nu hade jag som mål och syfte, att ta mig UPP ur den enorma svacka, till vilken "vi som vill ha tydliga och rediga svar" hela tiden har förvisats.
-För mig återstår bara ältande och obduktion nu. Av "död feminism". Jag är redan vansinnigt uttråkad.
"Upp" är inte längre en tillgänglig option. Hissen går bara ner, både som konjunktur och som mått på den psykiska hälsan. Demokratin är det också bara si o så med. Media - de etablerade som läses av massorna - har svikit oss, till förmån för porr.
Eller, så har vi "fin-pressen", där vi istället för att få nyheter hålls fångna i andras ömkansvärda självbekännelser, ofta blandade med besynnerligt ovidkommande recensioner av böcker som ingen normal människa faktiskt läser.
Efter att ha tagit del av Agendas #partiledardebatt härom kvällen, och insett att jag verkar vara den enda som hör Ulf Kristersson säga: "När kriget kommer, så..." Inte om kriget kommer, så inser jag samtidigt att det är UPP till mig nu, att både "bevara demokratin" och förtydliga för allmänheten något som JAG tycker är valets viktigaste fråga: nämligen det satans kriget.
En sak som slog mig var, att ingen längre pratar om nåt bortslarvat Minsk-avtal. Kanske för att det inte ligger på bordet längre. Kanske för att vi inte kommer ihåg... Samtidigt har hela åtta år av Ukrainas nutidshistoria förvunnit helt från narrativet., för att inte tala om den övriga historien sedan Sovjets fall, eller hur-det nu-var?
- Vi som lever på gatuplanet fick bara några chockerande men avätna ben att tugga på. Nato-benet (...smakade tydligen mums). Och så nazist-benet ("nej, det finns ingen "nazism" i Ukraina, du är en lögnare!"). Ryss-troll, rysskräck och våldsam krigs-retorik blev till sist det vi fick kvar att gräla om, vissa med ett varg-grin, andra med ögonen fulla av tårar...
 |
| Vad vi tror oss veta... |
Emo-Propaganda från fler håll än ett tog sen över hela samtalet. I media mötte vi militärer, som ju hellre fokuserar på antalet drönare än vad drönare faktiskt gör. Politikers fullkomliga enighet, med både NATO och EU i ryggen, blev också Statens och Folkets enighet.
- Man kan kanske hitta en svensk fyra-åring i lekparken som glädjestrålande förkunnar: Mer stöd till kriget! Hjärntvätt är ju en sak för sig.
För oss andra kan minnet börja svikta. Inte för att vi är dementa, utan för att våra synpunkter - ett slags opartisk "sanning" - inte längre speglas någonstans.
Och vad/vem kan då komma till undsättning om inte AI?
"AI dömer inte. AI straffar inte. AI söker inte sitt..."
------------------------------------------
Jag, som samtidigt undersökte mer i detalj (tidigare) hur AI kan hjälpa mig i vardagen, glömde alltså en viktig sak .
- Jag är inte journalist, inte heller student. Jag tappade en uppmärksammad grej, den om äkthet och autenticitet i både högskole-uppsatser och möjliga AI-artiklar i tidningen.
Jag har ju ingen som helst anledning att skriva en B-uppsats på 15-25 sidor om Ukrainas historia. Inte heller måste jag - en bloggare - vara opartiskt eller saklig.
-Det har jag inte tänkt vara heller.
Vad jag däremot har tänkt göra, är att publicera ett oräkneligt antal blogg-inlägg under maj månad...
... där jag låter AI helt själv föra hela resonemanget... kring valets viktigaste fråga: Ukraina...
... och samtidigt ta reda på om innehållet räcker som essä eller uppsats, eller om jag själv måste in och förvanska eller hyfsa vissa data, för att ge det en mer "mänsklig" prägel?
------------------------
Jag kommer själv att kunna stå för det. Jag har själv styrt frågorna, och jag har (redan) läst och förstått utan problem. Vi har samsyn nu, när jag alltså tar min hand från min egen blogg.
-Kanske är det just läsförståelse, och inte AI per se, som är själva problemet där ute?
--------------------------------------
Jag är trött på hela saken, naturligtvis. Jag vet redan vad jag tycker och alltid har tyckt. Jag har tagit skit på nätet. Jag har sett andra tystas. "Förbjudna" åsikter och synpunkter finns överallt. Men de lever nog ett undanskymt liv, i grupperingar och tidskrifter som man kanske aldrig ens hört talas om ...
Vi som lever mainstream-liv i vardagen har inte alltid tid att fördjupa oss i alla satans expert-detaljer. Det har däremot AI, som nogsamt och snabbt söker igenom allt som publicerats i frågan någonsin, typ..
Jag ska ge det en ärlig chans, och samtidigt ge mig själv en upprättelse. I. Do. Me.
-----------------------
Och;
- Vad hände med allt det "sakliga och opartiska" egentligen?
Är inte det en spännande fråga?
--------------
Med början i natt / imorgon/...eller när jag känner för det...Rock Hard promise.
- Användarens ansvar: Som huvudregel betraktas AI som ett verktyg. Det innebär att du som privatperson eller professionell användare ansvarar för att kontrollera att informationen är korrekt innan du sprider den eller agerar utifrån den.