Vi ska genast ta oss an fullmånens lysande sken och vad vi kan tänkas veta om detta ljus. Månen – en mörk och tämligen alldaglig himlakropp – råkar samtidigt vara jordens enda satellit.
Om vi hade haft fler månar kunde det ha haft en intressant inverkan på våra urkunder, men vi svenskar nöjer oss som bekant med en enda.
Tillsammans med Jorden (sfär nr 10), Merkurius (nr 8) och Venus (nr 7) utgör Månen (nr 9, Yesod) den lägre av de tre världarna i det kabbalistiska ståhejet. Det är den värld där människor handlar utifrån instinkter och begär, innan de hunnit forma en medveten relation till sitt Jag eller till Gud.
En mängd bla, bla, bla senare stöter vi på Ezekiel. En gubbe i Gamla testamentet som fick ett löfte av Gud. På den tiden levde israeliterna i synd och exil, helt utan skam, och kunde därför inte höra Guds ord särskilt tydligt. Gud talade då till Ezekiel istället och lovade att folket skulle få komma hem. Väl där skulle Gud ge dem andlighet och kärlek i brösten så att de bättre kunde höra hans förmaningar. Sagt och gjort.
Ezekiel lär också ha hallucinerat fram en "vagn" i skyn – ett märkligt åbäke i stil med de monstruösa tingestar vi senare möter i Uppenbarelseboken. Vagnen tillhörde Gud! Med den här kärran kunde han åka överallt för att stila, men mest för att kunna vara med sitt folk. Tack vare det initiativet kan vi andra också gå en trappa upp, till nästa värld strax ovanför Månen. Den sfären heter Solen, och den lyser – till skillnad från Guds mer exklusiva ljus – över precis alla.
Här får Månen en förändrad betydelse. Hon blir en spegel i vilken man ser allting "som det ser ut på natten". Och hur blir det då?
I Tarot lär vi oss att Månen är lurig. Här ryms svek och manipulation. Man kan helt enkelt inte lita på att Månen återger Solens kraftfulla sken på ett rättvisande sätt. I mörkret, bland hoande ugglor, tog vidskepelsen över narrativet: Månen är en kvinna! Vi kan stanna där, resten är historia. Men hur ser man på månatlig vidskepelse idag?
Månen förknippades förr med det Astrala – en immateriell zon där tankar, känslor och villfarelser löper fritt utan kropp. Inom psykologin sa man att det som tryckts undan från medvetandet hamnade på Månen. Därmed kunde Freud uppfinna det Undermedvetna. Nu var inte Freud först; Nietzsche hade redan talat om ett "mörkt inre". Ett själsliv dolt för världen dit de sinnessjuka kunde ta sin tillflykt utan att behöva förklara sig. Men den tiden är tyvärr förbi.
Idag hittar forskningen inget undermedvetet på röntgen. Därför får man några timmars KBT innan man skickas hem helt jävla clueless. Det fiffiga med det är att man slipper rota i hjärnan på galningar, och att man inte längre behöver koppla villfarelser till ett mytologiskt kulturarv – ett arv som ändå "inte finns i verkligheten" längre.
Individen kan antingen ha en frisk hjärna, vilket är bra eftersom friska människor är enklare att bota. Eller så har man en sjuk hjärna som man kan operera med laser. Man "tar bort" de trasiga delarna. Ingen vet varför det blivit så här bakvänt, men det kan ha att göra med ett förestående syndafall. Eller så är det pengarna som styr.
Men du ska inte tro på allt jag säger. Okej?
Månens makt över våra sinnen har numera renderats vetenskapligt omöjlig. De som ändå känner av månfaserna gör bäst i att hålla tyst.
Till sist ska det nämnas att vissa tror att Månen är ett påhitt. Jorden är självklart platt, men visste DU att Månen är en avancerad kontrollmekanism? Genom den utmäts, stoppas och startas vår tid av osynliga utomjordingar, så att vi aldrig ska komma på vilka vi egentligen är. Nej, det visste du inte. Men nu gör du det.
Det astrala planet är för övrigt där de flesta föredrar att vistas idag. Man känner inte längre jorden under fötterna; istället lever man i en artificiell "månbubbla" fylld av villfarelser kring verkligheten. Ibland kastar utomjordingarna in en Ezekiel (en hallucination) som förmedlas av media. Det håller folk sysselsatta medan de själva pysslar med något topphemligt i skugglandskapet.
Och har de inte slutat med det, så gör de det än idag.