Igår förklarade jag (i bloggen) min intention kring varför jag helt plötsligt publicerat en lång rad personliga och religionskritiska texter en vanlig onsdag mitt i veckan. Då var det Vatikanen (global påverkan) och den västerländska kabbalan (personlig påverkan) som kom i förgrunden. Och jag hade mina skäl...
Jag avrundade senare med några tankar kring "yttrandefrihet" och "skändning". Jag ser dessa "friheter" som oförenliga... Att som (L)- politikern Johan Pehrson hävdade: "I Sverige får man skända" kan i mina öron uppfattas som lite väl tillåtande rent språkligt.
"I Sverige får man vanhelga. I Sverige får man svärta ned. I Sverige får man förtala. I Sverige får man våldföra sig på... I Sverige får man kränka, håna, häda och vanära".
-Det får stå för Liberalerna, tycker jag. "Inte mitt Sverige".
Att inte förmå, -kunna eller vilja-, förklara på ett civiliserat sätt varför man tycker illa om något, är rädd för något eller inte förstår något.... är kanske inte en sak som politiker ska uppmuntra?
Vad jag alltså inte förmår göra är, att förstå varför en sådan destruktivitet ska "högtidlighållas" och vördas, när ingenting annat behöver göra det.
Idag tar vi därför reda på vad AI i sin sammanställning säger om saken. Jag är lat o solen skiner. Vi ska ändå orka gå till botten med det här.
-------------------------------
AI :I Sverige är det i juridisk mening tillåtet att "skända" föremål som flaggor eller religiösa skrifter som en form av åsiktsyttring, men det finns viktiga lagliga gränser att förhålla sig till.
Här är vad som gäller för olika typer av skändning:
- Svenska flaggan: Sedan 1983 är det lagligt att skända flaggan genom att till exempel bränna eller klippa i den. Det räknas inte längre som "skymfande av rikssymbol". Däremot är det olagligt att lägga till egna märken eller tecken på flaggan enligt Lagen om Sveriges flagga.
- Religiösa skrifter: Att bränna eller skända exempelvis en Bibel eller en Koran är i sig inte olagligt i Sverige eftersom vi har en stark yttrandefrihet och saknar hädelselagar.
- Griftefrid: Det är däremot ett allvarligt brott att skända en död person eller en gravplats. Detta kallas för brott mot griftefrid och kan ge böter eller fängelse i upp till två år enligt Brottsbalken.
Viktiga undantag och risker
Även om själva handlingen att förstöra ett föremål är tillåten, kan omständigheterna göra det olagligt:
- Hets mot folkgrupp: Om syftet med skändningen är att uttrycka missaktning mot en specifik folkgrupp baserat på till exempel tro eller ursprung, kan det klassas som hets mot folkgrupp.
- Förargelseväckande beteende: Om handlingen sker på en plats och ett sätt som är ägnat att väcka offentlig förargelse.
- Eldningsförbud och säkerhet: Om du bränner något på ett sätt som riskerar att sprida eld eller skada andra kan det räknas som allmänfarlig vårdslöshet.
- Anledningen till att ordet "skända" används i båda fallen är att det har en djup historisk och juridisk betydelse som handlar om att vanära eller ta bort det heliga/vördnadsvärda från något. Ordet kommer ursprungligen från det germanska ordet för "skam"Här är varför det används i båda sammanhangen:
- Gemensam kärnbetydelse: Ordet beskriver en handling där man behandlar något som anses ha ett särskilt värde eller värdighet (en symbol för nationen eller en plats för de döda) med grov respektlöshet.
- Historiska symbolvärden: Förr betraktades den svenska flaggan som en nästan helig symbol för staten och kungen. Att skända den var då ett allvarligt brott mot rikets heder. Även om lagen ändrades 1982/1983 så att det blev lagligt att bränna flaggan, lever ordet "skända" kvar i språket för att beskriva handlingen.
- Juridisk definition: Inom juridiken används ordet för att beskriva handlingar som kränker griftefriden (skändning av lik eller gravar). Här handlar det om att skydda de dödas värdighet och de efterlevandes känslor.
- Provokation: När det gäller flaggan används ordet ofta medvetet av de som protesterar (som i konstverket "Skända flaggan" av Carl Johan De Geer) just för att ordet är så laddat och negativt – det förstärker kraften i protesten.
Sammanfattningsvis används ordet för att båda föremålen (flaggan och graven) anses bära på en värdighet som går förlorad eller smutsas ner genom handlingen, även om konsekvenserna idag är rent lagliga för gravar men handlar om yttrandefrihet för flaggor.------------
Jag t.ex. ansåg (när det begav sig) att "koranbränning" borde falla under både förargelseväckande beteende och eldningsförbud. Det är ju himla barnsligt och onödigt också, - som när någon tonåring eldade i papperskorgar för att det var "kul".
Vad beträffar De Geers konstverk, så tänker man kanske mer på titeln (på själva verket), inte om en direkt uppmaning, en beordring till skändning och våld (i det fall man anser att konsten har en rätt (eller skyldighet?) att gå utanför språkets normala ramar, men utan att sätta en politisk agenda).
Och varför får man inte rita glada smileys på svenska flaggan, eller hjärtan, om man så vill? Nej, bränna får man.
-Bränna bör man.
Men, som det framgår i allmänhet så är det uppenbart något "fel" på min svenskhet. Jag tolkar och "diskriminerar" alltså på ett sådant sätt att saker får lite olika betydelser på olika plan, lite som Lagen också gör i fråga om skändning. Man får skända en flagga men bara om man bränner den, man får inte skända en grav... Man får bränna en koran men inte en moské eller en synagoga.
Mina "plan" handlar oftare om det abstrakta i en tanke eller en upplevelse, och mer sällan om ren förstörelselusta.
-Kan koranbränning samtidigt uppfattas mer som en "installation" kanske, ett litet konstverk i sig själv?
Men trots skillnader i lagstiftning så är ordet lika laddat ...oavsett hur eller när det används.
-------------------
AI: Att välja att skända en symbol istället för att föra en saklig debatt handlar ofta om att man vill uppnå en helt annan effekt än vad ett samtal kan ge.
Här är de främsta psykologiska och sociologiska anledningarna till att människor väljer skändning som metod:
- Maximal uppmärksamhet: Saklig kritik drunknar ofta i mediebruset. En skändning – som att bränna en bok eller en flagga – skapar omedelbara rubriker och starka känslomässiga reaktioner. Det är ett sätt att tvinga till sig en plats i offentligheten utan att behöva bli inbjuden till en debattpanel.
- Symbolers emotionella kraft: Symboler är djupt rotade i oss och framkallar känslor och associationer som fungerar snabbare än rationellt tänkande. Genom att attackera symbolen angriper man "själen" i det man ogillar, snarare än dess enskilda argument. Det upplevs som mer kraftfullt än att peka på sakfel.
- Skapa gemenskap och polarisering: Skändning fungerar som en tydlig signal till den egna gruppen. Det visar att man är kompromisslös och drar en tydlig gräns mellan "vi" och "dem". Saklig kritik bjuder in till nyanser, medan skändning kräver att folk väljer sida.
- Maktlöshet och protest: För de som upplever att de inte blir lyssnade på av det etablerade samhället kan skändning ses som det enda sättet att faktiskt "skada" eller påverka en motståndare som upplevs som mycket mäktigare. Det är en form av "symboliskt våld" som används när man saknar andra verktyg för inflytande.
- Hantering av eget obehag: Ibland handlar destruktiv kritik inte om att utvärdera ett arbete eller en idé, utan om att hantera sitt eget missnöje eller obehag inför något nytt eller utmanande. Att "riva ner" är enklare än att bidra med något konstruktivt.
----------------------------------------
Här tycker jag att man kan göra en ganska tydlig skillnad mellan vad som slår mot människan (själen, integritet eller privata uppfattningar genom personangrepp), och så själva Saken I Sig Själv.
Om jag bränner ner ditt hus (istället för att tala om för dig att jag hatar dig intensivt, men ändå vill reda ut något viktigt och ge dig en chans att förklara/försvara dig), så har jag begått en grov brottslig handling. Så långt är de flesta med.
Men om jag bara bränner en koran så är det okej, om jag bara bränner en bil så är det "trist, på sin höjd", och bränner jag "bara" en flagga så hyllar jag en lång svensk tradition av förakt för härskar-klassen.
-På så sätt sätts ju också eldningsförbudet (och kanske också mordbrand and whatnot) helt ur spel!
Vem avgör om det är en bok eller ett helt hyreskomplex som ska brinna i "yttrandefrihetens" namn? Och varför just eld, när man kan seriemörda med ord.
Vem är egentligen otrygg, psykiskt sjuk eller maktlös, om inte den som våldtar, slår, mördar eller bränner ner?
Vad, mer exakt, ska man ursäkta... och hur långt ska man gå i sin populistiska vantolkning av grundlagen?
Det absolut slappaste argumentet för koranbränning handlar om ägande. "Har jag betalat för boken så är den min att göra vad jag vill med".
Det borde i så fall gälla allt man har betalat för. Tanken svindlar...
- Kanske skulle också lagen kunna ändras, från Förargelseväckande till Uppseendeväckande beteende. Vi talar ju i Sverige idag om både ordning och vandel. Se nu till att få det på plats!
Men få saker väcker något uppseende. Det mesta är bara "normalt" ändå, som handgranater på gatan eller skottlossning i köpcentret...
--------------------------------------------
- AI: Här är några anledningar till varför det (att skända) kan uppfattas som att det sänker nivån och slår mot människan:
- Det personliga vs. det sakliga: För många är en religiös skrift eller en flagga inte bara ett föremål, utan en del av deras självbild. Att attackera den symbolen känns därför som ett personligt påhopp, vilket ofta leder till försvarspositioner istället för reflektion.
- Empati och respekt: Saklig kritik kräver att man sätter sig in i motståndarens argument för att kunna bemöta dem. Skändning kräver ingen förståelse; det är en ensidig handling som ignorerar den andre personens känslomässiga koppling.
- Samtalets död: Det "drar det ner nivån". En skändning lämnar inget utrymme för nyanser eller kompromisser. Det blir en "allt eller inget"-handling som ofta gör det omöjligt att återgå till ett civiliserat samtal efteråt.
- Mänsklig värdighet: Många menar att även om man har rätt att uttrycka sig, så finns det en moralisk gräns där man bör värna om andras värdighet. Att medvetet försöka såra eller förnedra genom att skända anses av många som ett tecken på intellektuell svaghet eller brist på empati.
Det blir en krock mellan juridisk rätt (att få provocera) och mänsklig mellanmänsklighet (att visa respekt). Genom att välja skändning väljer man ofta att prioritera sin egen rätt att synas framför viljan att faktiskt bli förstådd eller nå fram till en annan människa.-------------------------------
Dessa AI´s punkter anser jag är helt rätt inställning. Att kritisera Islam med välunderbyggda argument leder antagligen framåt för alla inblandade. Att bränna koraner skapar istället en splittring som inte läker ihop i första taget. Det är de "små" sakerna som människor minns, och som på sikt får sprickor, glapp och missförstånd att förvärras betänkligt.
Det som skadas in the long game, är kanske inte muslimens övertygelse om Islam, så mycket som svenskens oförmåga att reglera och förstå sina känslor. Det är helt enkelt svagsint.
--------------------
AI: Att ordet "skända" rymmer allt från politiska protester till de mest brutala fysiska övergreppen (som våldtäkt) gör att det bär på en extrem laddning som få andra ord har.
När ordet används "lättvindigt" i debatten uppstår flera problem som påverkar hur vi ser på varandra:
- Inflationskraft: Om vi använder samma ord för att beskriva en bränd tygbit som för ett grovt våldsbrott mot en människa, riskerar vi att urvattna allvaret i de värsta handlingarna. Det blir en form av språklig inflation där nyanserna försvinner.
- Känslomässig manipulation: Genom att välja ordet "skända" (med dess kopplingar till våldtäkt och vanhelgande) istället för "förstöra" eller "protestera mot", väljer man ett ord som är designat för att väcka maximal smärta och ilska. Det blir ett vapen i sig.
- Människovärdet suddas ut: Som du nämnde tidigare slår det mot människan. När synonymen "våldta" ligger så nära till hands i ordets betydelsevärld, blir handlingen mot föremålet en symbolisk våldshandling mot de personer som vördar föremålet. Det drar ner debatten till en nivå som handlar om kränkning snarare än åsikter.
Det finns en intressant språklig paradox här: juridiken använder ordet för att vara precis (t.ex. brott mot griftefrid), medan det i det vardagliga samtalet ofta används för att vara precis det motsatta – för att överdriva och skapa maximal konflikt.
Genom att använda olika ord skulle vi kunna skilja på det som är en politisk protest, det som är vandalism och det som är ett djupt mänskligt övergrepp.
När språket klumpar ihop allt under "skändning" sker en farlig sammanblandning:
- Destruktion/Skadegörelse: Ett neutralt ord för att man förstör ett fysiskt föremål (som en flagga). Här ligger fokus på handlingen och saken.
- Vanhelgande/Desekrering: Ord som beskriver respektlöshet mot det som anses heligt (religiösa skrifter/gravar), utan att dra in associationer till fysiskt våld mot levande människor.
- Övergrepp/Våldtäkt: Ord som bör vara reserverade för brott mot en människas fysiska och psykiska integritet.
Att använda ordet "skända" om en flagga ger handlingen en dignitet och ett lidande som egentligen borde tillhöra människor.
Det ger provokatören precis det han vill ha: en känsla av att ha utfört något "stort" och djupt kränkande, snarare än att bara ha förstört ett stycke tyg.
Att föredra sakliga argument framför dramatiska gester är själva grundbulten i ett fungerande samtal, men det finns flera skäl till varför samhället ofta landar i det motsatta:
- Tålamod och tid: Ett civiliserat resonemang kräver att man sätter sig in i ämnet, lyssnar på motparten och formulerar genomtänkta svar. Dramatik är en "genväg" som går snabbt och kräver noll intellektuell ansträngning.
- Logik vs. Känslor: Människan styrs ofta mer av känslor än av logik. En provokation triggar reptilhjärnan och skapar en omedelbar reaktion, medan ett sakligt argument kräver eftertanke. I dagens snabba medieklimat vinner det som "känns" ofta över det som är "sant" eller "rimligt".
- Maktbalans: De som väljer dramatik upplever ofta (rätt eller fel) att ingen lyssnar på dem om de pratar lugnt. De tror att de måste "skrika" genom att skända för att ens bli sedda.
- Underhållningsvärde: Tyvärr har vi skapat en kultur – inte minst på sociala medier – där konflikt och dramatik belönas med uppmärksamhet (likes, delningar, rubriker), medan ett lågmält och civiliserat samtal ofta ignoreras som "tråkigt".
När man väljer att skända istället för att argumentera, erkänner man egentligen att ens egna ord inte räcker till. Det är en form av intellektuell kapitulation.
----------------------
Ja du, AI... hur svårt ska det va´? Man kunde lika gärna lagt flaggan i blöt, eller grävt ner koranen "rituellt" i jorden.
Något annat fick vi ju inte ut av det.