Kanske ska jag under maj också återgå till "häxorna"...
...som jag ju skrev om, i ett uppbragt sinnestillstånd och för en tid sedan. Hur går det för dom?
Ett fall som står ut finns beskrivet i Aftonbladet. Då handlar det om Massachusetts, och de häxor som upprättats där. Andra länder som hängt på är Skottland, Schweiz och Tyskland.
Mitt infall, att ifrågasätta nyttan av att benåda de döda, gav mig emellertid åtskilligt med huvudbry. En fråga som dök upp i tanken löd: "Varför inte?" Och den frågan kunde jag inte riktigt svara på själv...
- Det kan i så fall handla om att sätta ner foten ordentligt och en gång för alla, och säga att de döda minsann får vila i frid. Eller, för att återknyta till logik (om vilken jag orerade här)... att helt enkelt slå fast; att det inte ger någon mersmak överhuvudtaget att "rama in framtiden som en oundviklig upprepning av en dåtid", fast när det gäller häxor, - naturligtvis helt tvärtom:
" Rama in dåtiden som en oundviklig upprepning av en framtid "
 |
| Bullshit |
Kvinnor (män och barn) dör nämligen som flugor as we speak. De redan döda kan inte hämnas de som dör imorgon eller tvärtom. Eller så menar man i konsensus-formatet. Vad man i övrigt vill tro är naturligtvis ens ensak.
- Det blev väl något av en käpphäst kan man säga.
Kanske skyler jag - en elak tant!- och i slutänden... bara ett illa dolt förakt... för den "moderna, trendkänsliga häxan med sin andliga feminism". Hon som svarar på frågan: "Hur vet man om man är häxa?" och sedan svarar sig själv: "Häxa är du om du känner dig som häxa".
Under våren jag som vanligt stött på flera inlägg på socials där "den moderna häxan" stadigt kampanjar för sin tes: Att få känna sig som.
Jag uppfattar detta- att leka dockskåp med "hela den magiska verkligheten"- som en grav och oförlåtlig förolämpning.
-----------------------------
Vi som trots alla friheter har en diger utbildning från Hogwarts, och som vidtagit alla de mått och steg som krävs för att som "häxa" kunna skada, läka och piska upp stormar, kan kanske se tillbaka på ett liv väl levt å ena sidan...men inte utan att samtidigt känna en viss bitterhet över att våra kunskaper nu dör ut med oss.
- Bara en sådan sak, som att ständigt posta bilder på det privata templet eller hus-altaret på Tumblr!? Vad sker samtidigt på "energiplanet", när man så frikostigt slänger ut sin "magi" till allmän beskådan?
Vi kan t.ex. ta min egen kritiska, dömande blick: "Men, vad fult hon har gjort! Och den där då, hon har inte alla kvastar på väggen..."
Det är den typen av riktigt sura energier - de många seende ögonen - som till sist penetrerar de viktiga föremålen, uppställda i sina magiska formationer, och gör dem till noll, aska och intet. Det är partiklar: biofotoner och neutriner förstår du, som hela tiden sätter det riktigt onda ögat på saken, - emedan det inom metafysiken är en vedertagen tanke... att ögat avger ett "ljus".
Ett ljus som alltså fångar och penetrerar vilken materia som helst, och vips förändrar den magisk.
Platon - en gammal gubbe - trodde i sin tur att ögat strålade ljus på föremål så att man kunde se dem. När man tittade bort så höljdes tingesten av komplett ockult mörker. Och det är helt i sin ordning, and so mote it be!
- Du ska inte se, dom ska inte se. Men JAG ska se.
Nu har jag redan sett allt "ditt" och det är naturligtvis illa. Dina kristaller, tarotkort och klumpiga lerstatyetter som du gjorde i slöjden. Dina askar och torkade blommor och symboler, nedklottrade på papper.
Jag har sett, värderat och dömt, hårt.
Nu existerar dessa föremål i mitt medvetande, alltså på platser där de absolut inte borde vara, så att jag - kanske helt undermedvetet - förskjuter, förvanskar och förkastar din taffliga och töntiga magi.
Och när jag säger "jag" så menar jag naturligtvis vilket ont eller gott öga som helst. Det som förstår men ändå vill skada. Det som inte förstår och därför vill förlöjliga.
Och så det öga som bara glor, - det värsta av dem alla:
Mulengro. Idioten. En npc. Som i sin enfald absorberar allt hen tittar på utan att ha någon intention överhuvudtaget. Ett neutraliserande men slött öga som helt mindless likställer dina surt förvärvade artefakter med ett mjölkpaket eller en fotboll, och som därmed ogiltigförklarar föremålets hela historiska, kollektiva, personliga och magiska kraft. Som det alltså inte äger längre, nu när det ligger på Fejjan, Insta, tik-tok och tumblr samtidigt.
Föremålet är ju - objektivt sett - bara en sak, vilken som helst.
Ditt altare hade hellre kunnat bestå av papper, penna och en påse potatischips. Kanske ett doftljus lite diskret placerat. En sådan bild döljer effektivt din magiska intention också för de som söker skäl att förstöra för dig. Men nej då! Du skulle ha pentakler, runor och hexagram tatuerade över hela lägenheten, därför att du kände för det !!?
Och, om du mot förmodan skapar en spell eller någon formel, så måste du naturligtvis posta även den på nätet och samtidigt fråga hundra andra tjejer om deras gillande.
-Är det här fint gjort? Funkar det här, tror ni? Gjorde jag rätt?
Du är inte den enda som betalar priset. Du känner dig visserligen som häxa eftersom du klär dig som en sån. Men det, lilla dumsnut, är antagligen det mest magiska du någonsin kommer att få uppleva.
En internet-maskerad på vilken du paraderar omkring med olika föremål, - som vore de "prestationer" i sig själv. Medan magin - krafterna- som vi häxor alltså skyddat och hållit i rörelse i århundraden ... sakta vittrar och tynar bort.... så att du - en ärthjärna- kan få kompisar på nätet.
----------------------------
Så; hur vet man om man är häxa då?
Det vet man efter avslutad utbildning, om man alls tar nån examen. Eller, så blir man uppäten. Av Baba Yaga.