Vad mer finns att förstöra innan dagen är över?
Månen befinner sig fortfarande i den olycksbådande Skorpionen. Ett illavarslande ylande kan höras i vinden, när en smak av november plötsligt drar in över den ljumma maj-natten.
Häxor, som jag nämnde tidigare, har förknippats med både sol och måne i skorpionens hägn. Det åttonde huset döljer hemligheter och ränker vars mörker-magiska uppsåt skrämt och upprört allmogen sedan urminnes tid. I detta fallet talar vi om urminnes-åren 1857 - 1860 och en herr Geir Vigfùssyni: mannen som sammanställde ett manuskript:
"Det mörka manuskriptet" (eller Huld-manuskriptet). En samling "runor och stavar" som man länge trott har härrört från vikinga-tid.
Så var emellertid inte fallet. Symbolerna, varav den mest kända torde vara "Vägvisaren", visade sig vara av nyare datum.
De som undrat oftare över den saken är naturligtvis Asa-troende och andra från just den familjen av neo-antropologer. Ett ur-folk alltså, som ju gärna samlar på sig vikingarnas autentiska symboler hellre än det krims-krams man hittar i den vanliga häxans byrålåda (sånt som katter och skator släpat hem).
Vägvisaren - fick efter upptäckten dåligt rykte i vissa kretsar, dels uppfattad som nynazistisk avstämning med den national-romantiska tidsandan. Men också som allmänt "värdelös" för den praktiserande Völvan eller Gydjan i blotlaget. Symbolen är ju inte tydligt för-kristen.
Därmed hamnade den hos "häxan", som ju tveklöst samlar på sig nästan vad som helst, undertecknad inget undantag.
Jag skrev också så sent som i posten före denna, hur man absolut inte ska visa upp sina privata magiska föremål för kreti o pleti. Men Vägvisaren- en kompass - är inget föremål per se, utan en trolldomsruna att rista eller måla där man tycker att den gör mest nytta. Bäraren av kompassen kommer aldrig att gå vilse, oavsett vilken väderlek eller andra svåra förhållanden man kan ha hamnat i. Symbolen kan även skydda under stormar, ge tur i fiske och locka till sig en bortsprungen käresta.
Personligen har jag den målad på min ram-trumma, inte att förväxla med schaman-trumman som helst ska vara oval i formen.
Och där slutar oftast historien om Vägvisaren. Hur den ska tolkas i detaljerna eller hur den faktiskt använts tycks ha fallit helt i glömska, åtminstone om man tar del av de texter som numera avfärdar symbolen som ett falsifikat utan "verklig" magisk kraft.
Vad man hellre kan söka, och kanske finna, är istället ledtrådar i äldre Isländska grimoarer.
Här föreslås t.ex. att man ritar den i pannan med färskt blod. Eller så låter man den följa med båten (eller bilen), diskret snidad och på farkostens sida. Man ska också bära den som amulett under vänster arm för att få kraft.
Symbolens åtta armar saknar förklaring i det ursprungliga manuskripet, men en nyare mening har ändå getts: Åtta väderstreck (de vanliga fyra plus de mitt emellan), Yggdrasils nio världar (med Midgård i centrum) eller de åtta benen på Odens häst, som alltså garanterar snabb och säker färd... över himlavalvet.
Vad stavarna i sig själva handlar om saknar ännu en tolkning. Experter från Nordiskt Asa-samfund ska ha hävdat att "det kan minsann kvitta", och att det istället är helheten man ska sikta in sig på. Men för oss andra, vi som ser kråkfötter som det allra högsta goda, kommer en oförtruten och ihärdig komponentanalys att en dag ge oss svar.
Så långt så tror man att raka streck representerar antingen barriärer för det onda eller nycklar att "öppna vägen" med, att prickar representerar koordinater utmed resan, och att cirklar står för beskydd. Armarna i symbolen kan samtidigt fungera som "lås" som håller resenären eller vandraren på rätta och därmed säkrare vägar.
Dess popularitet (för att inte säga skönhet) tros handla om att det rör sig om en super-stav som alltså utgör den ultimata kompassen, också i andra världar om man så vill.
- Den moderna cyber-Vikingen however... skulle förmodligen föredra den lika kända Skräckhjälmen, en symmetrisk "motsvarighet" eller kusin till den asymmetriska Vägvisaren.
Skräckhjälmen syftar till att injaga fruktan i en motståndare, och bör ristas pannan mellan ögonbrynen som en sköld.
Hos båda dessa symboler finner man idag fog för en tro, att ett centrum - stavarnas mittpunkt - säger till bäraren: "Jag Är Här".
--------------------------