"Amen! Gud välsigne dig!" – anonym.
Historiskt sett är det väldigt få förunnat att lugnt kunna luta sig tillbaka i fåtöljen framför en TV-skärm... och se hela Uppenbarelseboken rulla förbi rätt framför ögonen på dem.
När allt kommer omkring kan vi som mänskligt släkte inte annat än fullt ut förstå... att vi ända sedan Bibeln skrevs bara lever i ett evigt slutskede.
Kyrkan och teologerna har behandlat innehållet i Uppenbarelseboken en smula styvmoderligt. Det är en storslagen och obegriplig "tripp" vi möter, när vi plötsligt väcks av trumpeter, dränks i blod uppochned, drabbas av plågor, konfronteras med flerhövdade monster... och slutligen överlever allt detta med bravur.
– Kan knappt bärga mig tills jag får se filmen...
Som med alla andra bibeltolkningar undviker de lärda även här att gå in på de viktiga detaljerna – de gör snabba ändringar på Gud här och där, lite Jesus i form av ett offrat lamm* i vars blod man måste drunkna, några viktiga sigill som presenteras av onda änglar och därefter den slutgiltiga striden mot ondskan. En kristen behöver inte förstå något av det, då budskapet om kärlek förblir dolt bakom specialeffekterna.
Människor dödas på de mest makabra och motbjudande sätt, men detta ska inte tolkas bokstavligt säger de, ej heller fäster man någon vikt vid tidsangivelser eller faktiska dödssiffror. Å andra sidan ska man omfamna det fantastiska resultatet, för att sedan jubla och prisa Herren! ... i både detta livet och nästa.
Få människor har brytt sig om vinnarna i historien, eller vem som faktiskt klarar hela testet: Låt oss ta en kort titt på det.
De överlevande – en klick "trogna" på ungefär 144 000 felfria män, förmodligen "incel-terrorister" (men kanske också ett slags "icke-män", vad det nu kan betyda?), som kan ha bestigit berget Sion och därmed varit Lammets utvalda hela tiden (ända sedan Abels mycket uppskattade offer i Första Mosebok). Allt därefter är en plågsam läsning. Man kan gå vilse så fort det blir "bokstavligt" och för ett ögonblick drabbas av ett milt men ändå påtagligt psykotiskt sammanbrott.
Berättelsen är helt enkelt för bra för att vara sann! Och vem skulle stå ut med ett sådant överflöd av guld och lycka, som när Jerusalem mot slutet av historien sänker sig ned, som från himlen, i sin nya, juvelprydda och vackra skepnad?
Kyrkan tenderar också, på Paulus inrådan, att alltid glida undan det typiskt judiska bröllopet mellan Jesus och hans nya "brud", så att Jesus trogna följare – flera miljoner av dem, och helt utan att tänka vidare på saken – räknar sig själva till Guds barn, för vilka dörrarna plötsligt står öppna.
Man tror därför bland kristna att bruden är en symbolisk sammansmältning av alla kristna församlingar världen över, och inte en klick bestående av 144 000 fanatiska extremister.
Berättelsen görs sedan "begriplig" långt senare men mycket ensidigt... som något "alla troende kristna får ta emot" och som ett oundvikligt kulturellt öde. Vilket är anledningen till att boken redan år 90 utfärdar en tydlig varning – dels för falska profeter, men också, i sista versen:
En varning mot att förvränga eller övertolka texten felaktigt.
De som ändrar, tar bort eller lägger till får ingen del i Jesus nåd, tvärtom kommer de att fortsätta straffas. Så står det, svart på vitt, och så slutar hela historien precis där, – för vad kan hända i en avskild, glänsande stad som är helt befriad från kvinnor, och där ingen – av naturliga skäl – kan fortplanta sig?
Jag tolkar därför Uppenbarelseboken exakt som föreslaget, ord för ord: dels som en tumultartat vulgär och påkostat illaluktande orgie i blod, våld och död; dels som ett dramatiskt och repetitivt skräckscenario där vi som lever nu redan befinner oss, mitt i händelsernas centrum.
Kristendomen som en uppnåelig eller ens sund andlig väg kan således, efter en snabb genomgång av Uppenbarelseboken, uppfattas som alldeles för radikal och drastisk för gemene man – men för kvinnor i ännu högre grad.
Jag ger därmed Uppenbarelseboken bara 1 av 5 möjliga lammstekar.