Nämnde jag att jag "livs-krisade"?
Någonstans i den här bloggen hittar man mystisk information rörande undertecknads förehavanden. Jag tycker synd om den stackare som ska ta det som sin uppgift, att faktiskt läsa.
Hursomhelst så kom jag ur själva krisen. Den varade inte så länge. Det var emellertid nödvändigt att ta ett stort steg tillbaka, för att senare kunna ta två väl tilltagna kliv framåt. Så många saker här i livet är ju så där...oregelbundet, i mått och steg.
Idag skiner solen från en klarblå himmel och landet, de södra delarna, har välsignats med en temperatur runt 19-20 grader. Det innebär att vi laddar grillen med kol och tändvätska, marinerar generösa bitar av fläskfilé... och reder oss en hederlig svensk potatissallad, avrundad med en rumsvarm senapsvinägrett.
- Ett glas chardonnay?
Jajamänsan.
Min man sa ju också lite spydigt häromdagen: "Jaså, du har blivit en sån där fru nu."
-Han är då för rar ♥.
-------------------------------
Nu kanske vi kan sitta ute och äta också. Utemöblerna är på plats. Det känns faktiskt fortfarande lite frostigt i vinden. När skuggorna faller framåt kvällen, så kan vi räkna med lägre temperaturer. En varm tröja torde fixa det värsta. Och kanske någon lykta.
Vi firar naturligtvis också. Valborg, Walpurgis, Beltaine. Man får kanske, och i dagens löst sammansatta samhälle, välja själv hur man vill döpa, hedra eller fira sin tradition.
Själva förfaringsättet är i moderna termer tämligen likalydande: Fest med ystra kamrater, mat på grillen, alkohol i mängd och en bonfire, antingen på allmän plats till allas förtjusning, - eller som hos oss, i en mindre tegel-konstruktion på bara marken i vår trädgård. Helgdagen lämpar sig också väl för romans och sexuella utsvävningar. Eller, för den mer konservativt orienterade: Kungligheter. En fantastisk dag att födas, leva, krönas eller dö, om man är Kung eller Drottning vill säga.
Vår svenska Konung fyller 80 år t.ex, bara en sån sak!
-------------------------------
I år kommer vi att elda poppel som blåste ned när det "stormade" i våras. Poppel lämpar sig väl till en dekorativ liten brasa, emedan den har lågt värmevärde och knappast duger till nåt mer. Vill man däremot göra en stadig men lätt vandringsstav, så bör man absolut använda poppel. Den väger inte mycket, men är fortfarande robust. Avskalad blir den vackert och silvrigt grå, och den tål vad fan som helst ärligt talat.
Poppeln är i magiskt hänseende ett trä som existerar i och överbryggar "många världar". Den bygger dels en bro till Underjorden, framför allt i Medelhavets och antikens myter. I den slaviska berättelsen skyddar den mot onda andar, varför man ska ställa sin vandringsstav vid ytterdörren när man inte knatar omkring med den. Och bland kelterna är den till att resa med. Astralt kanske, eller bara till vandra och ströva omkring. Märk väl, att staven troligtvis kan leda stegen till mycket märkliga platser. Och vad man där får se, ja det kan man ju aldrig veta...
Poppelns lövverk kallas "the whisperer" (viskaren). Här kan man i en ljum bris om natten, sitta ute och bara lyss till andarnas sorl. Egentligen hör trädet hösten till, men vad kan vara mer riktigt då, än att bränna poppel om våren; och på så sätt markera att vintern äntligen är över; och att Cailleach - vinterhaggan - äntligen släpper sitt järngrepp om frusna ben och hjärtan.
Staven - om man dristat sig till att göra en sådan - ska vara tio centimeter kortare än ägaren, vara vänlig mot huden i greppet och väl omhändertagen med inskriptioner och olja som man väljer själv. När värmeböljan sen drabbar vår landsända i Juli, så slår man resolut med staven tre gånger, helst på någon höjd och på sten, och framkallar på så sätt en välbehövlig regnskur.
En kall vind kan då dra in över natten, och kyla ner både våra äldre och våra hårt ansatta odlingar. Det är verkligen värt ett försök.
På det psykologiska planet kan poppeln läka orimlig feghet och en svaghet i anden, och då bygga upp ett hälsosamt motstånd mot alla de oförrätter och tragedier, som ju ovillkorligen kan drabba en stackars människa.
En vackert snidad amulett av poppel, samt ett blad från ormbunke i höger sko, kan därmed skydda både den dumdristige och den räddhågsne från de värsta farorna. Har skadan tyvärr redan skett så hjälper poppeln till med, att skynda på en nödvändig återhämtning.
Tro mig.
------------------------