Men Herre göstanes!
Det är Långfredag.
- Inte kristen men...tänkte ändå på en sak.
Medan världen ägnar sig åt tradition och liturgi, så går kanske Jesus runt och hjälper människor?
"Collective emotional peak : Thousands of people simultaneously experiencing strong emotions (remorse, fear, hope, catharsis). This synchronized energy is like an open buffet for the Archons"
-------------------------------------------
Jag - en helt vanlig människa- hade en helt förfärande gårdag om sanningen ska fram. En obehaglig känsla av att stå inför något slags mentalt genombrott.
Jag fäktades och svor: Lämna mig ifred! Sluta genast upp! Låt det vara!
Nerverna hoppade. Tankarna var suddiga. Huvudet molade, hjärtat rusade...Dimsyn och värk. I nästan hela kroppen...
-Kvantskum!
------------------------
Kvantskum är en sån där sak som bara gör sin grej, - vilken är att "skaka om rumtiden i submikroskopiska storleksordningar".
Om du vet, så vet du hur det känns. Strukturen rubbas i det väldigt lilla, energin fluktuerar hej vilt. Man möblerar om, helt enkelt. I ett tomrum, - eller vad som känns som ett. Först senare kan man urskilja detaljer:
En stol, ett bord, en bokhylla...
--------------------------------
Den hobbypsykiatriskt medvetne skulle säkert kalla det en kraftfull "trauma-respons". Men så uttjatat!
Den här bloggen handlar inte alls om trauma. Inte om "hög-fungerande komplex posttraumatisk stress", - sedd utifrån den läraktige observatörens totala uppmärksamhet på papegojors (och andra fågelarters) härmande läten.
Här möter du inga självutnämnda "experter". Här går vi mer rakt på sak.
----------------------------
Förändringen manifesterades först som att tåget, ständigt på livets resa, formligen skenade förbi alla kända stationer. När jag sedan - helt utmattad - gick till sängs, så reste jag i tiden, i tiden, i tiden i en dröm. Och när jag vaknade så stod allt klart. Mycket klart.
En insikt:
Jag står nu på tröskeln till ett rum. Jag är på väg att lämna det rummet. Jag är upphetsat rädd. Bakom mig har jag en välkänd bekvämlighetszon. En stillsam nöjdhet med hur allt bara blev.
Det är ett fint och förhållandevis välstädat rum. Tapeterna är dovt grå. Lädersoffan är trivsamt sliten. Skrivbordet är lagom välordnat.
Fönstret släpper in en smula ljus. Ett ljus som bildar en triangel på golvet i rummets östra hörn, i vilken man ser dammet virvla. I övrigt är rummet svagt belyst av varma smålampor i vintage-stil. Bara i ett hörn av rummet - det södra- står en ståtlig Paraplyaralia i sin kruka, upplyst av en riktad spotlight. Rummet har ingen dörr. Har aldrig haft någon dörr...
På den norra väggen hänger ett stort porträtt. En liten graverad mässingsskylt antyder, att bilden föreställer Mig Själv. Men jag kan inte tro på det.
Kelim-mattan på golvet är trådig och fransad i kanterna. Ibland ligger det en hund där. Eller en katt. Eller en hund... Rummet är behagligt tempererat. Det knastrar hemtrevligt i kakelugnen.
I bokhyllan längs hela den östra väggen står läderinbundna böcker i prydliga rader...och i o-prydliga rader. Här finns hela min historia nedtecknad. Allt jag sett, hört, tänkt eller någonsin upplevt.
En del av dessa böcker har helt oskrivna blad. Saker som aldrig blev sagt.
Jag har stannat kvar i det här rummet för de oskrivna bladens skull. Jag har trott att jag måste fylla dem med något.
-Med mer tomrum?
Här finns ett oerhört lugn. Och en ohyggligt tärande leda. Bara väggarna, tavlorna som täcker hela den södra sidan av rummet, har stört mig av och till.
Var jag fast... som i ett fängelse?
Jag har aldrig egentligen sett det här rummet. Bara varit i det, hur länge som helst.
Vad väntar därute?
Ett obarmhärtigt ljus bländar för ett ögonblick mina ögon...
-------------------------------
Bredvid mig står en liten rund figur och ser snäll ut. En boll av lurv o damm, som utskjuten ur en kvantum-popper till priset av 19.99 dollar.
Jo du kan köpa en sån leksak på nätet. Jag vet inte varför, men så är det.
Eller, så kommer en mer avancerad "blochsphere quantum model-ball för bara 5 dollar stycket" uppsluppet studsande mot dig.
Kanske när du minst anar det.
Se upp!
--------------------------------------