Förmiddagar förlöper som vanligt...
Även idag ska jag skumma "nyheter" och nogsamt välja ut två eller tre.
Det är fort gjort, nuförtiden.
Den första känns fadd, som ett utdraget yesterday. Den om krögaren som pratar "fel".
- Men P1?
Det är en hårfin skillnad mellan att själv vilja visa (moralisk) hänsyn.... eller att vara surt auktoritär utan äkthet.
- En kunskap till har gått förlorad.
Krögaren - en spjuver - pratade lite "brunt". Shit happens.
Vi kan till och med uppfatta glimten i ögat.
-Men är det okej?
Man kan få ha lite medmänskligt "dubbla" måttstockar. Konsten är att veta när.
---------------
Artikel nummer två drabbar mer hänsynslöst: "Att sälja sin fru till 120 män är inte en kärleks- handling".
-Nähä, för det trodde vi ju att det va!
Ett grovt och allvarligt brott, förvandlat till en romantisk kärlekssaga?
Det som griper tag i mig är först och främst skribenten. En motbjudande parodi ...på en riktigt sur fröken vinäger, vars fabricerade, "feministiska" kvinno-sympatier helt saknar rimliga gränser.
Vill vi normala människor hellre läsa om hur kvinnan som drabbats samtidigt tog sig ur situationen?
- Vad hände, vad förändrades, hur gick det till?
Men nej, det vill vi inte. Vi vill veta mer om hur mannen - förövaren - mår.
Och om, eller hur han älskade kvinnan. Han kunde ha gjort. Han borde ha gjort.
- Han gjorde så gott han kunde...
I artikeln möter vi också en utdraget pissljummen förståelse, här utklädd till "psykolog".
"Män som gör sånt här har det inte heller så roligt".
Det tar vi med oss.
Ner i helvetet.
-------------------
----------------------------
PS: Vi som gillar småttingar får ändå en efterlängtat glädjande nyhet. Han kan stå upp helt själv. Ta några stapplande steg.
Och nu har han börjat pjata!♥
