Jag lovade mig själv en semester som aldrig blir av.
Bloggen har nu tagit sin egen väg... över stock, över sten. Jag har säkert tillbringat ca. en timma idag på morgonen, med kaffe på sängen och fördragna gardiner, åt att själv försöka förklara för mig själv...vad sjutton jag menade med det jag skrev igår!
Jag pratade ju på. Oavbrutet.
I korthet söker jag klumpigt närma mig en sfär, där modern fysik tillsammans med matematik (ett tämligen främmande land för yours truly...) uttryckt i grammatik och vise versa gör saken begriplig, men där språket (modersmålet) och den satans grammatiken samt skolk från vissa lektionstimmar i skolan möjligen sätter gränser för vad som kan förklara en "asymmetrisk tid". Men; i en strikt vetenskaplig kontext enligt standardmodellen.
Ett givet exempel är: "Tid, vars riktning beskriver hur information kan fortplantas eller ett avstånd mellan händelser". Dvs. som "framåt, bakåt, sidledes eller statiskt och stillaståendes".
Här drar vi alltså slutsatsen att entropi utgör tidens riktning, i de fall ett äpple sakta ruttnar... eller trasiga föremål inte lagas av sig själv.
Men det är alltså inte den sortens tidsuppfattning vi faktiskt är ute efter. Kanske ska jordens egen rotation ges ett större utrymme när det kommer till ruttnande äpplen på marken, men inte när det handlar om medvetandets förmåga att hålla "flera tankar, inte bara två" i balanserad samklang utan uppehåll.
Tankar kan då spreta ut i frågor kring var informationen i så fall kommer ifrån, inte bara med vilken tid-tabell den reser. Man säger kanske då att den troligtvis kommer var ifrån eller när ifrån som helst.
Om tiden är en dimension i förstone (och inte en rörelse), så kan en obehaglig insikt komma i dagen: Tid har taktil textur!
Slät, grov, mjuk eller räfflad...oavsett yta skulle vi kanske kunna gripa tiden om livet, och sen forma den till önskad gestalt... på medvetandets eget skräddarbord.
Man kan naturligtvis redan "forma" sin egen tid, genom att göra val och prioriteringar. Men då avses i första hand individuell exekutiv förmåga, och inte "ett hantverk" där något - en medveten vilja - formar Universums egen elastiska struktur genom städse manipulationer.
Vi ser ju till vardags hur världen och människan i den, samfällt har accepterat "tidens gång" som varande oåterkallelig. Tiden själv, säger man, driver en händelseutveckling som hade den mening och mål.
Men då detta inte är fallet i en mer fysisk betraktelse, så undrar man självklart: Varför tar ingen jävel tag i tiden? Och varför har vi hamnat, så slappt, på efterkälken?
-------------------------------
Slutsatsen blev hur som helst den, att enbart ord inte kan förklara "något man bara känner, kanske vet och behöver förstå". Flera saker måste tvunget in i ekvationen: Erfarenhet, tankeskärpa, IQ, fantasi samt utbildning.
Ett märkligt ämne alltså, som jag ingalunda är varken vuxen eller förmögen att gå till botten med.
Inte heller upplever jag en utlovad känslomässigt tillfredställelse i mediala orbitofronta cortex, - när jag nu ger mig i kast med de detaljerade hårklyverierna, tvärtom.
Jag känner mig bara som en idiot!
Jag överfars i huvudsak av stark frustration och viss, malande huvudvärk.
Vi landade därför i "tyst kunskap" och ett tröstpris: Sapir-whorf-hypotetsen (språklig relativitet).
Dessutom tillbringade jag en ansenlig tid i bekvämlighetszonen, åt att uttrycka en personligt känd agg... visavi "korkade svenskar" som diskriminerar grammatiskt (på sociala medier)... och kallar det logik. (Här ville jag initialt förstå mer exakt varför, men vi får tänka vidare på det, kanske i åtskilliga varv who knows?)
Jag lämnar därför över, med varm hand...hela det för mig olösliga problemet till den som känner sig manad, medan jag istället kommer att få mitt arma huvud undersökt.
Kanske under ett träd i Tulgey Wood.
------------------------------