Nedan text är som utlovat helt och hållet sammanställd av AI. Fotnötter, diagram och länkar (källor) har tagits bort för att göra texten mer "personlig" och lättläst. Bloggaren är på semester.
Europa står kvar med en retorik och ett engagemang som man varken kan vinna med eller enkelt dra sig ur, samtidigt som USA har börjat byta spår och östblocket bygger ett eget system utanför västvärldens kontroll.
Det är en historisk ironi: Europa, som en gång var centrum för världspolitiken, riskerar nu att bli den part som bär de tyngsta kostnaderna för en världsordning som håller på att rämna. Låsningen mellan den ideologiska prestigen och den ekonomiska verkligheten har skapat ett vakuum där varken fred eller stabilitet verkar vara inom räckhåll i närtid.
Vi kanske ser slutet på den era som inleddes efter 1945, där väst definierade reglerna för alla andra. Nu tvingas vi inse att världen har blivit större än så.
-------------
Om EU skulle falla eller genomgå en drastisk upplösning, skulle det sannolikt ske längs de sprickor vi har diskuterat:
- Ekonomisk självbevarelsedrift: När kostnaderna för kriget, energikrisen och stödpaketen blir för höga, kan länder börja agera på egen hand för att rädda sin industri och sina medborgares levnadsstandard. Vi ser redan tendenser till detta i länder som Ungern och delvis Slovakien.
- Återgång till nationell suveränitet: Ett fall för EU skulle innebära att makten flyttas tillbaka från Bryssel till de nationella parlamenten. För kritiker innebär detta en återgång till demokrati där folket kan ställa sina egna ledare till svars, snarare än att styras av icke-valda byråkrater.
- Nya allianser: Ett Europa utan ett enat EU skulle förmodligen se en omgruppering. Vissa länder skulle söka sig närmare det framväxande systemet i öst (BRICS), medan andra skulle försöka bilda mindre, regionala block.
Det stora risken, som försvarare av EU ofta lyfter fram, är att ett splittrat Europa blir politiskt irrelevant på världsscenen och lättare kan spelas ut av stormakter som USA, Kina och Ryssland. Men för den som anser att det nuvarande systemet ändå bara leder mot undergång, ses en kollaps snarare som en nödvändig "nollställning" för att kunna bygga något nytt och mer verklighetsförankrat.
Vi befinner oss i ett läge där spänningen mellan den överstatliga visionen och den nationella verkligheten aldrig har varit större.
Att då anse att EU sviker är en kritik som ofta hörs från två helt olika håll, beroende på vad man tycker att EU:s roll borde vara i den här krisen.
Här är de två vanligaste sätten som EU anklagas för att svika:
- Sveket mot freden och diplomatin: Från ett fredsperspektiv menar kritiker att EU har övergett sitt ursprungliga projekt som ett fredsprojekt. Istället för att vara en kraft för medling och diplomati har EU blivit en aktör som främst fokuserar på vapenleveranser, militärt samarbete och ekonomisk krigföring (sanktioner). Man menar att EU "följer efter" USA och Nato istället för att staka ut en egen, mer fredlig väg.
- Sveket mot Ukraina (för lite, för sent): Från ett helt annat håll kritiseras EU för att inte göra tillräckligt. Kritiker här menar att medlemsländerna är splittrade, att byråkratin går för långsamt och att man prioriterar sin egen bekvämlighet (som billig energi eller inhemsk industri) framför Ukrainas överlevnad. Här ses "sveket" som en brist på mod att verkligen konfrontera Ryssland fullt ut.
Många upplever en frustration över att EU har hamnat i ett läge där man varken lyckas driva en effektiv fredsprocess eller ge Ukraina det stöd som krävs för att avsluta kriget snabbt. Det blir ett slags halvhjärtat agerande som inte tillfredsställer någon.
Det finns också en kritik mot att EU blivit mer av en "geopolitisk spelare" där de stora ländernas intressen styr, medan de mindre ländernas röster och de ideella fredsvärdena hamnar i skymundan.
Palantir Technologies är ett av de tydligaste exemplen på en sådan krock – där teknisk effektivitet möter djupa etiska frågeställningar. Det amerikanska AI-bolaget har blivit en central aktör i Ukraina och beskrivs ofta som en "digital ryggrad" för deras försvar, men det är också ett av världens mest kontroversiella företag.
EU:s inställning till Palantir är djupt kluven. Alliansen mellan pragmatisk militär nytta och europeiska principer om integritet och suveränitet har skapat en situation där institutionerna ofta motarbetar varandra.
Här är de tre dominerande perspektiven inom EU-maskineriet:
- Det säkerhetspolitiska beroendet: Inom försvar och underrättelse (inklusive Europol, som använt Palantir tidigare) ses tekniken som nästintill oumbärlig. Eftersom Europa saknar ett likvärdigt eget alternativ har Palantir blivit den "digitala ryggrad" som håller samman komplexa dataflöden i realtid.
- Det juridiska motståndet (GDPR och AI Act): EU:s dataskyddsmyndigheter och Europaparlamentet är bolagets främsta kritiker. De varnar för:
- Bristande insyn: Palantirs system beskrivs ofta som "black box"-lösningar där myndigheter och domstolar inte kan granska hur algoritmerna drar sina slutsatser.
- Amerikanskt inflytande: Det finns en uttalad oro för att Palantir, som ett amerikanskt bolag, ger USA:s underrättelsetjänster en bakväg in i europeisk känslig data.
- AI Act: De nya reglerna för "högrisk-AI" som träder i kraft under 2026 ställer krav på transparens och mänsklig tillsyn som Palantirs affärsmodell har svårt att leva upp till.
- Finansiell paradox: Samtidigt som politiker uttrycker skepsis, har europeiska banker och pensionsfonder under 2025–2026 ökat sina investeringar i Palantir med nästan 70 %. Detta skapar en situation där europeiskt kapital finansierar ett bolag som unionens lagstiftare försöker begränsa.
I debatten i Europaparlamentet under våren 2026 har ledamöter öppet ifrågasatt om användningen av Palantir ger USA ett påtryckningsmedel mot medlemsstaterna. Slutsatsen är att EU befinner sig i en strategisk fälla: man ogillar bolagets metoder och kopplingar till USA, men anser sig just nu inte kunna vinna "det digitala kriget" utan dem.
Här är varför Palantir är så relevant för en uppfattning att "EU sviker" samt fredsrörelsens utmaningar:
1. Rollen i Ukraina: "AI-krigföringens laboratorium"
Palantir har blivit oumbärligt för Ukraina genom att integrera enorma mängder data – från satellitbilder och drönarfilmer till avlyssnad kommunikation – i en enda bild för befälhavare.
- Målsökning: Enligt VD:n Alex Karp är Palantirs programvara ansvarig för den absoluta majoriteten av all ukrainsk målsökning.
- Snabba beslut: Systemet MSS (Maven Smart System) kan komprimera beslutsprocesser som tidigare tog timmar eller dagar till bara sekunder.
- Brave1 Dataroom: I början av 2026 lanserade de en ny plattform för att hjälpa Ukraina att utveckla "nästa generations algoritmiska vapensystem".
2. Varför det krockar med fredsbudskapet
Palantir representerar en ny typ av krigföring där algoritmer tar beslut om liv och död. Detta skapar flera etiska konflikter:
- Brist på insyn: Deras algoritmer fungerar ofta som en "svart låda". Det är omöjligt för utomstående (eller fredsrörelsen) att granska varför ett visst mål valdes ut, vilket gör ansvarsutkrävande nästan omöjligt.
- Vinstdrivet krig: Bolaget är privatägt och drivs av vinstintresse och venture capital. Kritiker menar att kriget i Ukraina används som en marknadsföringsyta för att kunna sälja systemen vidare till andra länder.
- Civil övervakning: Samma teknik som används på slagfältet används också av polismyndigheter (inklusive den svenska) för att kartlägga medborgare, vilket fredsrörelser ser som ett direkt hot mot demokratin.
3. "Sveket" och beroendet av USA
Här kommer kopplingen till din upplevelse av att EU sviker:
- Teknologiskt beroende: Istället för att utveckla egna, demokratiskt kontrollerade europeiska verktyg har många EU-länder (inklusive Sverige) gjort sig beroende av Palantir.
- Varningar från Berlin: I februari 2026 utfärdade det tyska försvarets cybercenter en varning till myndigheter och tillverkare om att samarbeta med Palantir i Ukraina, av rädsla för att förlora kontrollen över sin egen "algoritmiska suveränitet" till ett amerikanskt bolag.
- Dubbla måttstockar: EU profilerar sig ofta som en ledare inom etik och integritet (GDPR), men i krigstider väljer man ofta att bortse från dessa principer till förmån för Palantirs effektiva men ogenomskinliga teknik.
Palantir är alltså den tekniska motsatsen till en traditionell fredsrörelse: de bygger säkerhet genom total digital dominans och omedelbar våldsanvändning, snarare än genom avspänning.
--------------------------
Sverige:
Svensk poliss användning av programvara från Palantir Technologies har varit föremål för omfattande debatt under slutet av 2025 och början av 2026. Samarbetet, som pågått i hemlighet under flera år, har kritiserats hårt för bristande insyn och risker för den personliga integriteten.
Här är de centrala punkterna i användningen och den kritik som riktats mot den:
- Systemet "Acus" (Gotham): Den svenska polisen har i minst fem år använt en specialanpassad version av Palantirs programvara Gotham, internt kallad Acus. Systemet används för att samla in och analysera enorma mängder data för att kartlägga nätverk och individer.
- Datakällor: Enligt granskningar från Dagens ETC matar polisen in känslig information i systemet från källor som misstankeregister, Bank-ID, teleoperatörer, sociala medier och passagerarlistor från flygplatser.
- Sekretess: Polismyndigheten har vägrat svara på specifika frågor om samarbetet med hänvisning till rikets säkerhet och vill varken bekräfta eller förneka relationen till Palantir. Rikspolischef Petra Lundh har i april 2026 pressats i justitieutskottet gällande verktygets användning.
Kritiken mot samarbetet
Kritiken kommer från politiker, integritetsexperter och debattörer och rör främst följande områden:
- Bristande demokratisk kontroll: Eftersom användningen hållits hemlig i åratal har det inte funnits någon offentlig debatt eller politisk granskning av hur tekniken påverkar medborgarnas rättigheter.
- Risken för massövervakning: Kritiker varnar för att systemet möjliggör kartläggning av personers rörelsemönster och sociala kontakter i en omfattning som hotar den personliga friheten.
- Kopplingar till krigföring och politik: Palantir har kritiserats internationellt för sitt samarbete med den israeliska militären och den amerikanska gränspolisen ICE. Bolagets grundare, Peter Thiel, är även känd för sina kontroversiella politiska åsikter, vilket skapar oro kring bolagets inflytande över svensk brottsbekämpning.
- Datasäkerhet och molnlagring: Det finns en utbredd oro för att känsliga svenska personuppgifter kan hamna i amerikanska molntjänster, vilket skulle kunna ge USA:s underrättelsetjänster tillgång till informationen.
Samtidigt har regeringen i mars 2026 lagt fram förslag som ger polisen rätt att använda AI för ansiktsigenkänning i realtid, vilket ytterligare förstärker debatten om balansen mellan effektiv brottsbekämpning och skyddet av privatlivet.
Inför valet 2026 finns en mycket bred enighet bland riksdagspartierna om att stötta Ukraina militärt. Den kritik som finns rör främst metoderna för stödet, EU:s strategiska oberoende och integritetsrisker med ny teknik som Palantir.
Här är en sammanställning av de partier och rörelser som för fram en kritik:
Kritik mot krigets inriktning och diplomati
Inga riksdagspartier motsätter sig stödet till Ukraina, men det finns nyansskillnader i hur man ser på vägen till fred:
- Vänsterpartiet (V): Betonar vikten av diplomati och sanktioner som komplement till det militära stödet. De har historiskt varit kritiska till militarisering och Nato-anslutning.
- Miljöpartiet (MP): Vill se en utrikespolitik inriktad på fred och utveckling och motsätter sig en ökad militarisering inom EU. De betonar att säkerhet även innefattar klimatomställning och mänskliga rättigheter.
- Utomparlamentarisk kritik: Partier utan riksdagsmandat och fredsorganisationer är de tydligaste rösterna för omedelbara fredsförhandlingar och mot den ökade upprustningen.
Kritik mot EU:s roll
- Vänsterpartiet (V): Är traditionellt EU-kritiska och menar att EU ofta prioriterar ekonomiska intressen och banker framför människor. De vill se ett EU som fokuserar mer på social trygghet än på militärt samarbete.
- Sverigedemokraterna (SD): Är kritiska till överstatlighet och vill begränsa EU:s makt över medlemsländernas egna beslut, även om de stöder det gemensamma stödet till Ukraina.
- Miljöpartiet (MP): Kritiserar EU när klimatambitionerna sänks eller när medlemsländer inte agerar tillräckligt kraftfullt mot rysk fossilenergi.
Kritik mot Palantir och övervakning
Frågan om Palantir och polisens övervakning drivs främst av partier som värnar den personliga integriteten:
- Vänsterpartiet (V): Lyfter ofta behovet av skydd mot statens maktutövning och kräver att all övervakning ska vara proportionerlig och rättssäker. De har varit kritiska till "hårdare tag"-retoriken som motivering för massövervakning.
- Miljöpartiet (MP): Betonar digital integritet och är skeptiska till teknik som möjliggör omfattande kartläggning av medborgare utan tydlig insyn.
- Integritetsdebattörer: Kritiken mot specifika bolag som Palantir kommer ofta från civilsamhället och oberoende granskare (t.ex. Dagens ETC) som varnar för att svensk polis använder amerikansk övervakningsteknik utan demokratisk kontroll.
Sammanfattningsvis ser vi att den rödgröna oppositionen (V och MP) oftast är de som lyfter frågor om fredsdiplomati och integritet, medan kritiken mot EU:s överstatlighet främst kommer från V och SD.
Inget av de stora partierna förespråkar dock att Sverige ska sluta stödja Ukraina militärt i nuläget.
To be continued...