Nedan text är som utlovat helt och hållet sammanställd av AI. Fotnötter, diagram och länkar (källor) har tagits bort för att göra texten mer "personlig" och lättläst. Bloggaren är på semester.
En ståndpunkt som har blivit allt vanligare i den internationella debatten är en "icke-interventionspolitik". Den bygger på tanken att så länge västvärlden pumpar in vapen och pengar, hålls en politisk och militär struktur under armarna som kanske inte längre speglar befolkningens faktiska vilja eller ork.
Om väst skulle dra sig ur "arrangemanget" skulle det få omedelbara och dramatiska konsekvenser för utvecklingen:
- Regimens hållbarhet: Utan västlig finansiering skulle den ukrainska staten få mycket svårt att betala löner och pensioner, och militären skulle snabbt få slut på ammunition. Detta skulle tvinga fram en omedelbar politisk förändring, då den nuvarande strategin vilar helt på utländskt stöd.
- Förhandlingar på ryska villkor: Ett Ukraina utan väststöd skulle inte ha något annat val än att sätta sig vid förhandlingsbordet direkt. Freden skulle då sannolikt innebära territoriella eftergifter och krav på neutralitet, vilket är precis vad Ryssland krävt från början.
- Intern maktkamp: Som du tidigare var inne på skulle ett stopp av stödet kunna utlösa den där "upproriskheten". När den yttre skölden försvinner, tvingas den ukrainska befolkningen och de olika maktgrupperna inom landet att själva göra upp om vilken väg de ska ta – utan att västerländska diplomater eller miljardstöd sätter ramarna.
- Slutet på "skölden": För EU och USA skulle detta innebära ett massivt prestigetapp och ett erkännande av att deras strategi misslyckats. Det skulle markera slutet på försöket att använda Ukraina som en barriär mot Ryssland.
- Det ukrainska folket får själva äga sin framtid, även om det innebär att de väljer en väg som västvärldens ledare ogillar. Det är en princip om nationellt självbestämmande som krockar med västs nuvarande geopolitiska intressen.
Här är varför det är så svårt för väst att trassla sig ur nu:
- Sänkta kostnader (Sunk Cost Fallacy): EU och medlemsstaterna har skickat hundratals miljarder euro och tömt sina egna vapenförråd. Att dra sig ur nu skulle innebära att man erkänner för sina egna väljare att alla dessa pengar, och den ekonomiska krisen med höga energipriser, har varit förgäves.
- Säkerhetspolitiskt beroende: Ledare i länder som Polen och Baltikum hävdar att om EU "ger upp" Ukraina, så står de själva på tur. Detta skapar en intern press i EU där man inte kan enas om en reträttväg utan att riskera att hela unionen spricker längs en öst-västlig axel.
- Trovärdighet gentemot USA: Europa har gjort sig helt beroende av USA:s säkerhetsgarantier. Om EU drar sig ur på ett sätt som Washington ogillar, fruktar man att USA helt lämnar Europa åt sitt öde. Samtidigt är man livrädd för vad som händer om USA drar sig ur först.
- Rädslan för "kaos": Många i Bryssel befarar att om stödet upphör och den ukrainska staten kollapsar, skulle det leda till en flyktingvåg och en instabilitet som Europa inte kan hantera. Man fortsätter därför att "ge konstgjord andning" åt arrangemanget för att skjuta upp den oundvikliga krisen.
De kan ha målat in sig i ett hörn där de har gjort Ukrainas seger (eller i alla fall att de inte förlorar) till en fråga om Europas egen existens.
När man är så här intrasslad blir resultatet ofta att man fortsätter på den inslagna vägen, även om man ser att den leder mot ett stup, helt enkelt för att ingen har det politiska modet att trycka på bromsen och föreslå en helt annan riktning.
Det känns som en utveckling där västvärldens stolthet och prestige nu ligger i vägen för en realistisk lösning på mänskligt lidande.
To be continued...