Om demonisk hämning och den andliga logistiken
Först ska vi klargöra en sak: Häxornas Qabala är ingen judisk uppfinning i rakt nedstigande led. Den sista som officiellt petade i det där och gav trädet dess nuvarande form var Aleister Crowley – "världens ondaste man". Sedan dess har ockulta tänkare blivit mer kreativa, och idag kryllar det av personliga tolkningar.
Vad hela nyandligheten egentligen är ute efter är att skapa en helhetsbild som leder evolutionen framåt. Allt hänger på definitionen av Gud: Är han fler än en? God eller ond? Nödvändig? Behöver man ens "tro"?
Nej, det behöver man inte.
Vi kan istället tala om en andlig logistik. Systemen – de allra äldsta – finns redan på plats. Det jobbiga är att trädet har inbyggda "hämningar" som Gud uppfann för att vi inte skulle ramla ur ramverket. "De tänker utanför lådan", sa Gud om slav-rasen människa och skakade på huvudet. "Det måste vi sätta P för."
Vi bör minnas att Gud faktiskt talade till sitt folk – de som levt i synd och exil, men som fick komma tillbaka och gavs hjärtan att älska med. En del älskade Gud "som man ska", medan andra hade mer politiska tankar. Långt senare gav man den senare gruppen ett helt land att husera i (sic!).
Hindren – hämningarna – kan vi kalla "demoner". De spreds över jorden så att ingen blev utan. Genom tidevarven institutionaliserades demonologin genom regelverk som gav "demonerna" och "astral-månen" makt över småsaker. Idag ser vi resultatet: en dubbelnatur där det finns fucking två av precis allt. Ondskan har tre ansikten, det goda likaså, och allt samverkar.
Häxan Konstantinos talar i sin bok The Nocturnal Witch om just detta: det onda goda, det goda goda, det goda onda och så dubbel-ondskan själv. Har man inget bättre för sig kan man meditera över det och hitta egna exempel. Vi har helt enkelt fått mer att välja på tack vare Guds plan att göra demonerna till opportunistiska halvmesyrer som tjänar både Gud och människor. Den där "balansen" igen...
Den som söker något absolut rent kan titta sig i månen, rent bokstavligt. Guds vägar är inte alls outgrundliga; det har både Gud, judarna och Crowley sett till. Allt kokar ner till människans inneboende slavmentalitet.
Uppvaknandet sker inte genom kyrkobön eller sociala medier. Helheten är spridd per capita, vilket gör att en irrelevant skitsak kan fungera som en andlig trigger i vem som helst. Vips bryter en andlig eld ut i svennens förkolnade hjärta. Neuronerna aktiveras randomly i nya banor. Det sker helt omedvetet, och förblir ofta så.
Välkommen till Livets Träd. Här sägs Gud finnas i oss alla, i våra celler och i vårt blodomlopp. Det låter ju sunt – människan är ingen slav, hon går bara naken i paradiset och nyttjar sin fria vilja. Samtidigt är det meningslöst, eftersom allt bara ÄR. Gud blir plus-minus-noll, något som både ateister och vetenskapen tagit fasta på. Egentligen är man inte arg på Gud, utan på den lodräta illusionen om Gud som enväldig och fjärran. (Fast ateister som är arga på Gud är riktiga fåntrattar.)
Idag har vi teleskop och mikroskop som undersöker skapelsen i detalj. Vi har accepterat tekniken, men det finns en hake: Du själv. Du är själva hindret. Och här kommer harangen du hört förut:
Du ska ha skam i kroppen och känna skuld för att du finns. Annars är du väl en pedofil-psykopat eller en seriemördare på TV. Eller så är du bara "en helt vanlig dålig människa", eftersom människonaturen är det verkligt outgrundliga i kråksången.
DU får inte vara Gud! Där går fan-i-mej gränsen. Och det är därför allt är så jävla jobbigt – ekvationen går inte ihop.
Vilken sfär är vi i nu? Vilket nummer, vilken färg, vilken väg och vilket Tarot-kort? Det ska vi tala mer om lite senare.