2026-05-06

the Conclurion II- Ingentinget

Om Översteprästinnan och det stora kaninhålet

Vi har tyvärr bara tre sfärer kvar att besöka. Från krigets sfär, över styrkan, till medlidandets och barmhärtighetens rike... vad kommer sen? Tja, egentligen bara Gud i egen hög person. Upplysningen, det klarvakna medvetandet, verkligheten som den faktiskt är. Om det kan varken du eller jag skriva särskilt initierat utan att drabbas av hybris.
Men vi kan angripa det biologiskt och psykologiskt, eftersom vi trots allt har huvudet på axlarna. Eller så genar vi. Vi tar a less travelled road genom Tarotkortet Översteprästinnan.
I vardagen har hon fått en smått dålig klang; man tänker på en moraliskt överlägsen kvinna som stöder sig på -ismer hon inte begriper, och som hatar män. Men i Taroten representerar hon intuitionen. Ditt huvud säger en sak, magen en annan, och plötsligt hörs en tredje röst: en knappt hörbar viskning. Det är HON. Hon viskar om man ger henne tillåtelse. Även män kan höra henne. 
Prästinnans väg löper från de balanserade sexorna i Solens sfär hela vägen upp till den första gudomliga sfären och Plutos suggestiva närvaro. Men det finns en hake: vägen leder över en sfär som inte finns. Ett kaninhål.

För en fem-tio år sedan var det här en stor grej i ockulta kretsar. Man kunde inte enas om hålet ens var där eller vad det var bra för. Många menade att det var farligt. Sen gick allt fort. Allt fler började trilla ner i hålet, mest på internet förstås. Pionjärerna kallades sanningssökare; nu kallar vi dem knäppgökar och konspirationsteoretiker.
Sfären heter Kunskap (Da’at). Inte den sortens kunskap du fick i gymnasiet, utan den ovanliga. Den handlar om den egna – och samhällets – skugga. Här hittar vi det förträngda, det bortglömda och det förbjudna. Inte för att vi ska stanna där, utan för att vi ska få syn på det och orka gå vidare.
En teori menar att Da’at är platsen där människan befann sig före syndafallet, betydligt närmare upplysningen. Hålet bildades när jorden trillade ner och fastnade i tröghetslagarnas eviga mörker. Det är därför vi måste klättra så förbannat – för att stjäla tillbaka något som är vårt.

Att söka sanningen om sig själv är att finna sanningen om världen. Är du en produkt, en observatör eller står du helt utanför? För magikern handlar det om att korsa avgrunden och komma ut helskinnad (men förvandlad) på "rätt sida av historien". Utsikten häruppifrån sägs vara bättre, och astral-månens sken bländar inte lika starkt.
Men det finns varningar. Kaninhålet är ingen bra portal för nybörjare; i värsta fall leder det till ren galenskap. Psykos! Häxor och katoliker kallar resan för "själens mörka natt". Inte lätt den heller, men säkrare eftersom man åtminstone befinner sig på någorlunda fast mark.
Oavsett hur man reser är det en prövning. Förståndet utmanas av "krafter" som bara väntar på att få sätta klorna i en liten hobbit.
Men vad väntar vi på? Ska vi hoppa ner?


Leta i den här bloggen