"Vi måste ignorera sanningar för tillfällig lycka!" – anonym
Jag har haft en välbehövlig ledighet.
Utvilad och redo ämnar jag nu, i ett kort manifest kallat Konklurionen, presentera det som tidigare inte kunnat presenteras. Inte av Mig personligen i alla fall...
Var finner jag bevisen för det jag nu behöver bevisa ? Kanske i en berömd myt? En myt som skapar splittring, tvedräkt och krig mellan nationer, stater, klaner och varje enskild individ.
Vi ska söka i Religionen – vars mäktiga grepp om sinnet utgör fundamentet för vår gemensamma (för tillfället delvis sönderfallande, delvis förvandlade) civilisation. Där ska vi söka. Och där ska vi finna... de välbehövliga bevisen. Och ett avslut.
---------------------------------------------------
Vad är då "teorin", eller problemet om man så vill? Och vem är lilla jag, som önskar finna så flyktiga svar på så pass fundamentala frågor?
Vi kommer inledningsvis att möta några mycket mäktiga och betydelsefulla historiska gestalter, som nitiskt format vår västerländska kristna kosmologi. Vi kommer att konfrontera argument som krockar med det vi kallar vårt "Logos".
Logos är och var samtidigt utgångspunkten för kyrkan när de definierade Gud kontra människan. Det är själva anledningen till att Jesus Kristus än idag betraktas som en fullkomligt felfri människa snarare än en vanlig människa – och därmed rationellt fullkomlig i köttet. Samtidigt anses ju den lilla människan, hon som sår och skördar på fälten, vara intet blott en usel syndare; vilsen, okunnig... och med en ofullkomnad existens som helt bör stå i kyrkans tjänst i en evig och smärtsam ursäkt inför Herren! Vad den kristna kyrkan ständigt vill förmedla är ju det, att människan aldrig kan efterlikna eller förkroppsliga något slag av rationell varelse, vare sig djur eller planta...
Inte ens nu – när världens alla flygande insekter sägs vara skapade till Guds avbild, men å andra sidan vårdas av Fadern som både ger och tar liv från sin enfödde, rationellt och fysiskt tilltalande son – kommer människan att kunna mäta sig med Guds måttstock.
-Man är en flugskit.
Denna mystiska manöver - att kräla inför Herren - är vid det här laget bekant för oss som en viktig del av "Guds plan" bland de troende. De lamslagna och de lydiga – det vill säga de som driver omkring utan mål – håller förmodligen med kyrkan om att både perfektion och fullständighet är helt ouppnåeligt, så länge sjukdom och kognitiv ondska präglar det eländiga jordelivet.
Men vi andra? Vi som fortfarande är någorlunda friska? Hur ska vi förhålla oss – egentligen – till själva Bekännelsen?
---------------------
I min envisa hobby-forskning, som huvudsakligen ägt rum nattetid och i mörker (med vissa avstickare här och där), kommer de häpnadsväckande teorierna att ta form och bevisen läggas fram. Jag hoppas klargöra ett och annat som kan ha förbisetts. Dessa som i vår tids högpolitiska och galna era på något sätt ensidigt har förvrängt eller korrumperat arvsynden och den konservativa ondskan (den ondska som kyrkan påstår sig fördriva men inte kan besegra). Jag kommer därför noggrant att dokumentera och analysera – till punkt och pricka – det bisarra historiska förlopp som har lett hela mänskligheten ner i samtidens fördärv.
Idag kan vi känna starka reaktionära vindar, ett mycket bistert och bakåtsträvande klimat som på många sätt sviker och trycker tillbaka den evolution och progressivitet som vi som mänsklighet måste underkasta oss för att överhuvudtaget kunna röra oss framåt.
Ska historien fortsätta upprepa sig? Uppenbarligen, ja... Upprepa sig in i det oändliga, tills den oregerlige troende, i en plötslig glimt av härlighet, sätter stopp för det ständigt snurrande hjul som kallas Tron.
Ska vi återigen möta folkmord och utrensningar, inkvisitioner och utstötning, bara för att tyst se på när människan trycks tillbaka... och tanklöst låta kyrkoår efter kyrkoår ha sin gång?
Självfallet inte! Eller jo...såhär i eftertankens kranka blekhet, år 2026, så får vi krasst konstatera att så är fallet.
Jag som skriver ämnar, rent hypotetiskt, omforma ett okänt och något paradoxalt koncept som faktiskt inte sett dagens ljus, och som du inte heller hittar på Google. För att förtydliga: Jag har tagit befälet över dessa sidor.
Åklagaren, känd av människan som den store Satan, kräver kanske av varje levande varelse att man i dagens obefintliga och grumliga diskurs måste ta ställning och samtidigt börja om på nytt... från de rent omöjliga koncepten som lagts framför oss i den evigt Heliga Skriften...
...till förnuftets yttersta tinnar, åtminstone logiskt, teoretiskt eller intellektuellt.
Jag kommer att skriva en del om detta inom kort, så snart min omfattande forskning har frambringat de resultat som ämnet kräver.
Men vad du som läser detta eventuellt kan få ut av det, måste vi låta vara osagt.
Genomtänkta principer, dogmer, rädsla och ömma tår kan mycket väl stå i vägen för en bredare klarhet. Och det tänker jag inte säga ett ord om.
/Pax Vobiscum, älskade fårskallar!
Fotnot: Trots att en liknande redogörelse för Konklurionen redan publicerats i en annan logg, ansågs den vara ”obegriplig och osammanhängande”, varpå en entitet kallad ”the Scribbler” tog på sig att avkoda, redigera och översätta texterna - från svenska till engelska och tillbaka till svenska i en reviderad upplaga! - för att möta detta århundrades kriterier. Detta omfattande arbete kommer dock inte att färdigställas i någon hast.