Under våren så skrev jag om en " betungande livskris" i några skämtsamma ordalag. Jag tog det inte på nåt större allvar.
Det skulle emellertid visa sig, att min gryende kritik av häxor och häxerier gick betydligt djupare än jag först insåg, men att jag så att säga "fastnat" i själva kritiken och inte alls kunde tänka nytt.
Jag gnällde en del om labels, och hur häxkraft mer och mer kommit att förknippas med feminism och socialism. Och om hur arkaiska, magiska och pseudo-vetenskapliga läror nu fått stryka på foten, för att kanske...förvinna helt ur en sinnevärld.
- Vi blir lämnade ensamma, utan fast grund att stå på, i ett samhälle som "uppfann" magierna så sent som på 60-talet.
Jag ville protestera högljutt!
- Vad ska det då bli av oss, om inte disneyfierade tonåringar på Netflix?
...Fångade, således, i en onaturlig och tillrättalagd fantasy-genre...
"Vi som inte existerar i verkligheten" måste därför kunna stå upp och hävda: Att vi har lika stor rätt att vara och verka här, och att också vi... vill ha "mänskliga" rättigheter!
--------------------
"Häxan" i filmernas och böckernas värld har ständigt varit föremål för diskussion i neo-häxornas olika "rådslag" på nätet. Även här kom man fram till att det tre stora: Politik, Psykiatri och Indoktrinering, även fortsatt ska begränsa vårt naturliga kunnande eller vårt genetiska "minne":
- Vi är inte födda ur en ancient blodlinje, utan skapade genom tusentalet upprepningar...i böcker vi finner på Llewelyn eller genom samkväm i digitala covens.
- Vi motsätter oss naturens och fantasin krafter så som de utspelar sig i filmens värld, - helt enkelt för att på så sätt kontrollera och begränsa magins krafter till förmån för neo-politiska kampanjer och vinklingar.
-Vi säger ett bestämt "nej", till supernaturals eller arter av en annan uppfattning.
Och där dog häxan. I alla fall för mig. Kanske har hon bara klamrat sig fast vid livet som ett ihåligt spöke, efter alla de inkvisitioner och förföljelser hon ska ha upplevt. Kanske är det därför domen nu faller i communityt: Upprättelse för de redan döda, och saken är i hamn:
Här väljer man kanske själv, om man vill korrumpera saga och myt (stjäla godis från barn t.ex.) eller om man vill ta ett mer vuxet ansvar och konstatera att människor har avrättats.
De som fortfarande vill tro på häxor - goda såväl som onda - får nu se sin absoluta favoritfigur, en elakt skrattande äldre kvinna med vårta på näsan, farandes på en kvast mot en fond av olycksbådande måne... totalt demolerad av hat och feministisk vrede.
Det är helt enkelt inte okej.
Under barndomen uppmuntrades man förr att läsa sagor och leka låtsas-lekar där både häxor, älvor, drakar och troll fick finnas med i ekvationen. Den dagen du fyller arton förväntas bilderna ge vika för en "vuxnare" underhållning, - sex, våld och droger: alltså sådant som du nu bör antingen ägna dig åt, fantisera kring eller bara förfasa dig över.. När rädsla och cynism så slutligt griper tag om dig, så bleknar själen bort och politiken stiger in... som den "nya religionen".
-----------------------------------------
Man tror sig veta idag, att många av de förkristna figurerna (Legender, mer specifikt) smälte samman med katolska helgon, så att de på så sätt kunde leva vidare i människors tankar, riter och böner. Man tror sig veta idag att älvor (fairies) var "ett resligt folk" som över tid krymptes i växten, utvecklade skira vingar och hamnade i sagoböcker.
Och man tror sig veta...att häxan var ibland var en klok gumma i utkanten av byn. Eller "ett galet fruntimmer" som satte sjukdom i skörd och i boskap, och på så sätt skrämde slag på både kyrka och allmoge.
- Inte bara kvinnor heller, utan också män.
Och så långt det akademiska.
-------------------------------
Sant är att människor är människor. Och att häxförföljelserna kan tolkas som ensartat politiska. Då glömmer man samtidigt att folk faktiskt trodde på skiten, och alltså handlade i något slags god tro. Att som idag föra över äldre tiders vidskeplighet eller begränsade omvärldsanalys på dagens globala och digitaliserade samhälle, och med de problem vi möter dag...är helt enkelt fel.
I framtiden kommer historien kanske att låta så här. "De förkristna gestalterna (arketyper som; krigare, gudar, läkare eller lärda) var för-historiens främsta socialister, - vars enda uppgift vat att minska ekonomiska klyftor, fördela byns resurser och stävja kapitalismens framfart... samt skapa jämlikhet genom feminism,- en gruvlig hämnd som naturligtvis skulle välkomnas av framtidens kvinnor.
Detta, långt innan ideologierna eller orättvisorna ens uppfunnits.
Vi kommer att få se statyer av Marx (eller möjligen en kontroversiell Hegel) på den "högutbildade" häxans altare, medans vanliga bonnläppar naturligtvis nöjer sig med populismens förtärande förvirring och vidskeplighet.
(Och missförstå mig rätt: Jag har inget fanatiskt emot socialism, satt i sitt historiska kontext).
Borta är amuletter och artefakter vars närvaro inspirerat "häxan" till magisk kreativitet och förmåga... att uppfatta och skapa skönhet och hälsa.
Borta är det "helgade" utrymme... där en "häxa" kan ägna sig åt en stunds frisinnad meditation över sina "påhittade" ancestors. Eller, kanske to.m. fara ut i "magiska eller mörka fantasier" som hämtade ur en fantasy-rulle på TV.
Borta är också 300 000 år av historia, give or take... Vi sätter hellre nya, fräsiga startpunkter... för häxan, för mänskligheten och för den "enda" civilisationen, - så varför inte 1945?
----------------------------