Jag sa att jag skulle blogga mer om "psykisk ohälsa".
Jag tycker nog att jag - så långt - har hållit mig nånstans inom ramarna för just det ämnet.
Idag är t.ex. jag inte alls i fin form. Jag drack alldeles för mycket "vin till maten" under gårkvällen. Idag känner jag mig håglöst dränerad...lite tom i bollen... och en smula dålig i magen. Men det blir ju bättre samtidigt, ju längre dagen går.
Psykisk ohälsa - ett väldigt brett ämne - är fantastiskt tacksamt att dyka ner i. Man kan hamna precis var som helt, i vad som helst...och genast finna fog för sina värsta misstankar: Ingen mår bra hela tiden, någon mår bra halva tiden, men de flesta mår dåligt jämt.
Jag återkommer gärna till det. Med ganska jämna mellanrum.
Vad som egentligen definierar en psykisk hälsa är också svårt att finna enkla svar på. Vi var inne och nosade på Folkhälsomyndighetens klargörande besked redan i vintras (gammal post för länge, länge sen).
Vad vi fick med oss var en stolpig uppställning kriterier, varken bu eller bä, där den förmodat neurotiska, svartsynta och ångestladdade individen satts att jämföras med en väl tilltagen "minsta gemensam nämnare":
"Psykisk hälsa... innebär inte en frånvaro av psykisk sjukdom".
-Tack!
Då är det WHO.s definition av hälsotillståndet - som en tillgång eller resurs - som blir det avgörande. Man kan alltså enkelt mäta sitt eget välbefinnande i termer om avlastning, paus eller vila från sjukdomen, som ju annars kan dominera en ganska problematisk livsföring.
Vi som gärna vill må bra söker inte längre en bot. Vi längtar istället efter en kortare frist... ett mirakel kanske, eller något undergörande ögonblick...då vi har tillgång till lite "hälsa". Men bara om man orkar och resurserna finns.
------------------------
Om man själv eller någon i ens närhet har varit i kontakt med den öppna psykvården, och sedan kommit hem med känslor av förvirring, panik eller lamslagenhet... så är det ändå i myndighetsförklaringen svaret står att finna.
Du är frisk även om du är sjuk, det är okej. Och du är sjuk om du samtidigt frisk.
Lite som när vi definierade svenskhet (också några gamla poster sen). Samma kriterier gäller nämligen hälsa/ohälsa. Du ska vara en del av ett samhälle.
Osökt går då tankarna till byfånen vars trivsamma lallande är vida känt av en allmänhet. Ibland ser han lite ledsen ut.
Mår han bra?
-Jajamänsan.
Detsamma gäller enstöringen i det dystra eternithuset (som ju står i varenda svensk håla). Han sköter alltid bara sitt, alla vet vem han är, men han visar sig senare vara en styckmördare.
Mår han bra?
-Jajamänsan.
I media får vi läsa: Han verkade så snäll. Också det ett kriterium för psykisk hälsa.
---------------------------
På frågan: När är man inte en del av ett samhälle? så får vi bara vaga svar.
Det kan handla om en känsla... av utanförskap, isolering, marginalisering...etc.
- Ring en kompis?
Fast om man inte har nån kompis...jag vet inte. Ensamhet är ju inte ett psykiskt problem i sig själv, utan ett socialt.
Det är alltså den subjektiva vibben, eller kanske dagsformen, som avgör när och om du hamnat i klorna på det outforskade psykets mycket illavarslande demoner. Men när ska du söka hjälp?
- Det ska du inte behöva göra. Dåliga dagar hör livet till, - alla har dom. Bra dagar. Dåliga dagar. Det fina i den kråksången är att det "okej".
Men självklart bör man söka hjälp när självmordstankarna kryper på. Eller när man inte längre fungerar bra eller alls. Eller om man är väldigt orolig för en närstående.
Det gjorde jag, för min mans räkning. Han blev hemskickad utan någon som helst hjälp eller förklaring. Sen sökte han själv någon tid senare, och samma sak igen: hemskickad, utan att ens ha blivit lyssnad på.
Min egen erfarenhet här - när jag själv sökte hjälp (ptsd) - var att jag kände mig osynlig, inte alls blev trodd, men blev onödigt och intensivt utmanad (provocerad, ifrågasatt) av terapeuten.
Det var mycket obehagligt!
Min man (under en knepig hypomanisk fas) kom också hem med en fin berättelse från sitt besök: "Alltså han psykologen, han kände en saxofonist. Så vi pratade en liten stund om musikerlivet...och vilken typ av jazz han gillade."
Även jag - under ett av mina besök- tvingades lyssna på en terapeuts funderingar kring Dostojevskij i en dryg timma.
Som tur är har (nästan) allt ordnat upp sig. Vi mår ganska bra nu, men vi fick kämpa, tänka efter och plugga en hel del- så att vi till sist blev hjälpta till att hjälpa oss själva.
 |
| Witches do it better |
Mer behöver du inte veta om det.
---------------------------------------------------
Ännu roligare blir det (om möjligt) när myndigheten ger sig på att beskriva de psykiska svårigheterna:
Psykiska besvär uttrycks som magont, yrsel eller huvudvärk.
Upptakten till en kraftig förkylning? Matförgiftning? Eller en vanlig bakfylla?
Inte visste jag - när jag fabulerade ihop en "insändare" kring normal kreativitet nyligen - att jag samtidigt kanaliserade en tystad men uppbragt "visselblåsare från Folkhälsan".
Vi får sannerligen hoppas, att de psykiatriska akutmottagningarna runt om i landet inte behöver ta emot oroliga patienter.... vars mag-onda eller släng av vertigo lett dem till helt fel avdelning av F-myndigheten.
Och var ska de psyksjuka ta vägen?
De ska vända sig till veterinär.