"Wanna share my love with a warm-blooded loverWanna bring a wild man back home"
Hur mår feministerna idag?
Stormen efter CNN´s avslöjande kan ha lagt sig en smula. Facebook levererar slutsatser:
"This is what it means to mother men.
Yes. I said mother. Because real mothering has never been soft. Real mothering sets fierce limits. Real mothering says no. Real mothering names the thing. Real mothering does not indulge the tantrum. Real mothering initiates.
Real mothering drags the child out of the fire whether or not the child wants to come.The Sumerians knew this. Inanna descends into the underworld, and she is stripped of her seven powers, and she hangs on a meat hook for three days.
The goddess who hangs her there is Ereshkigal, her own dark sister. The Mother has a ferocious face. She is the one who says no. She is the one who ends things. She is the one who will not let you destroy yourself.We have lost her. We have lost her so completely that we built Motherless dot com and handed it to our sons."
En tvärvändning är tydligen på väg. Kvinnor måste bli kvinnor nu igen?
Jag tror att "vi Häxor" (en annan -ism i dagarna) nu kan sluta oss till att "vi" har haft rätt hela tiden. Men jag kan naturligtvis bara tala för mig själv... Att man måste ta omvägen över Sumer och Inanna är kanske bara "kvinno-logiskt". Gud förbjude att en kvinna tar sitt eget förnuft i en nutid i anspråk.
Inanna/Ishtar (ibland förväxlad med Lilith) hade inga kända barn. Hon representerar kärlek, krig och sex, - och inte alls moderskap. Hon förknippas oftare med sin make, Dumuzi eller Tammuz.
Fler djupdykningar i gudinnemyter radas sen upp (på nätet). "Patriarkatet dödade gudinnan!"
Det som ändå slår mig som märkligt idag är, att man fortfarande har kunnat läsa på och dra slutsatser ur precis alla världens myter, - valet har varit ens eget. Man har fått tänka självständigt. Man har fått forma sitt eget (kvinno)-liv så långt det varit möjligt. Man har inte behövt någons godkännande för det.
Kanske kan fler häxor än jag instämma, och säga att resan har varit både dryg och farofylld? Men att man antagligen börjar med sig själv. Myt, saga och religion - och jag har alltid tyckt det var viktigt - är inte "ockult" idag som det var förr. När pigorna inte kunde läsa vill säga.
-Så har det tyvärr blivit, när man fördjupat sig i genderism..... istället för historia och vetenskap.
Men skrattar bäst som skrattar sist.
------------------------------
Common sense - och jag satt uppe en stund i natt och bara tänkte på det... - kan handla om vad djurarten människa utrustats med en gång för alla. Det är trist att behöva påpeka...att män är män och kvinnor kvinnor.
- Man är ju blott en kvarleva, en bigot!
Vi pratade en del om kvinnoskap (inte moderskap), min man och jag.
-Du är sträng, pragmatiskt, kallsinnig och hjärtlös, sa han. Jag tackade för komplimangen. Hans förra fru var bara en lat gnällkärring som låg på soffan och drack feminist-vin medan maken försörjde. Sen tog hon ut skilsmässa, och drog med pengarna och barnen.
Han blev bitter. Det var i det tillståndet han (och alla hans sunkiga vänner) befann sig när vi slutligen träffades och blev kära, han och jag.
Kvinnorna varnade:
- Han är ingenting att ha. Du är värd något bättre. Han är alltid full och uttrycker sig otrevligt. Han kanske misshandlar? Det går rykten...
En klar tia, sa jag. Jag har alltid gillat en utmaning. Särskilt om den lockar med humor, trygghet, bra sex, djupa samtal och ett jävligt snyggt utseende.
Jag trotsade mina oroliga med-systar och gifte mig således med vad som tydligen betraktats som "ett mans- vrak". Tjugosex år senare och komplimangerna haglar:
"Du är bara bäst på allt", säger maken. Inte enbart för att jag lagar världens godaste mat, eller för att det är förbannat bra "ordning på mig".... eller för att jag tyvärr utvecklats till ett outhärdligt levande lexikon.. Jag kan också sätta ner foten.
Jag är en stolt kvinna.
Andra män i hans närhet är mer gnälliga och paranoida. Hon är manipulativ, säger dom. Hon är ute efter nåt. Ni måste skiljas. Du har tagit och gjort... fel livsval.
Min man är ju inte längre "fri" menar dom, och projicerar därmed sin egen oförmåga.
- Hon tar för många beslut. Du ger henne alldeles för mycket utrymme att bara vara sig själv, få konstiga idéer och vara medbestämmande.... och Du --- du är vek och gör väl bara som hon vill?
Min man är inte vek. Han är klok.
Men kvinnor ska hållas kort, så här på landsbygd. Och på socials har jag också fått veta... vilken jävla slyna jag bara är. Ett luder. En hora. En vänstervriden.
- En gång på fyllan så hytte han, maken, faktiskt med näven. Han morrade lite otäckt... Då morrade jag tillbaks.
------------------------------
Varje gång jag har läst "otäcka rapporter" om våld i hemmet, om alkoholens skadeverkningar, om (andra) mäns psyken eller om kvinnors utsatthet, så har jag talat med honom om det. Jag är uppriktigt intresserad av hans åsikt. Av vem han (tror att han) är. Om vad han tror att jag "representerar".
-Helt fel ställda förväntningar, skulle jag tro. Men sånt kan man väl rätta till?
Ibland frågar jag min man om han vet eller minns varför vi valde varandra. Om något har förändrats där så vill jag gärna vara den första att veta. Hellre det... än att få läsa det svaret... i Expressens psykolog-frågelåda.
-------------------------------------
Jag har nog aldrig varit väldigt rädd för män(niskor). Man kan förstå dom om man lägger manken till. Ibland kan man t.o.m. resonera med dom.
- Jag tror att det är viktigt att man talar med varandra om den saken. Om likheter och olikheter. Om attityder, känslor och roller. Om sånt man undrar eller oroar sig över. Och att man tar tag i olika kriser istället för att fly in i "politik".
-Människor står inte längre ut med intimitet. Man måste kanske orka leva med sig själv också. Vara nära sig själv. Vara ärlig.
Vara vän (inte bara "motsatt") med den andre. Med barnen också. Det är helt okej att bara tycka om.
Det är kanske inte svårare än så ? Lite problem får man säkert räkna med. Svårigheter får man ändå, också om man lever ensam.
- Funkar det inte alls så får man gå skilda vägar. Helst som vänner, om det ens är möjligt.
-----------------------
Näh...Kvinnor ska fan inte behöva "mamma" sin män, - men möjligen sig själva. Det fattar man när man haft tretton katter i huset och nogsamt studerat en katthona och hennes ungar.
-Fräs i bara! Visa lite klor.
Söner behöver fäder och förebilder. Det kan man kanske påminna sin man om, utan att skuldbelägga...
Häxor ska ju enligt hävd ta lärdom av naturen. Kvinnor (feminister) däremot, är av allt att döma lika Motherless dom. Fäder har dom inga heller. Feminismen är bara 200 år gammal...de flesta kommer från "andra vågen".
Men orka lösa det världsproblemet! Ett dimhöljt kött-berg att bara bestiga?
Hat! Hur intressant är det?
Jag blev plötsligt så fruktansvärt tvärtrött på hela frågan.
-------------------
PS: Det där var väl himla onödigt!