Jag är dum nu.
Det är jag därför att jag under April månad har snackat med AI om "allt".
Jag har ställt några smarta frågor och några riktigt dumma frågor som i sin tur har lett till halvtimmes-långa dialoger med maskinen. Så nu är jag alltså "dum". Riktigt korkad!
Den som klagar är en TS på Flashback. "Folk kan inte göra nåt själva längre".
-Vadå göra?
Han menar att det är saker man ska "veta själv" men istället frågar AI om. Då kan det handla om de "medfödda" kunskaper vi alltså ska ha när det kommer till allt mellan himmel och jord. För min del har frågorna mest handlat om teknikaliteter.
Jag har pratat med AI om AI (vilket var uppskattat från maskinens sida), men också om fysik, matematik, historiska datum och existentiella livsfrågor. Sånt som man med sina "medfödda" kunskaper naturligtvis har koll på ändå. Men man frågar AI, för att man är dum.
Här i bloggen har jag på senare avslutat mina poster med AI-musik. För att jag är dum, naturligtvis, men också för att "jag" (min blogg-karaktär) ibland uttrycker någon kontroversiell eller allmänt negativ åsikt. Då vill jag inte (indirekt) drabba och förknippa en verklig artist med de synpunkterna, utan föredrar något artificiellt och neutralt som liksom funkar bra. Det knyter hop själva temat (prata med AI) också.
Men dum är jag naturligtvis ändå.
-------------------------------------
Nu tyckte jag minnet svek mig en smula när jag nyligen funderade över flertalet historiska personer och vad de representerade, var och en för sig. Det är en enorm mängd "data" (namn , årtal och teorier) som man ska hålla ordning på bland sina "medfödda" kunskaper, - så man kanske googlar eller går till referenser, t.ex. i bokhyllan.
Fast det är enklare att googla. Det är faktiskt ganska bekvämt.
-Egentligen var det mest stavning av utländska begrepp.... och vissa exakta årtal...som jag var en smula osäker på. Det kallas för att göra research. Jag gör nämligen mer än att blogga, jag skriver på en bok också.
AI gör oss lata, säger en man i tråden. "Detta heter kognitiv avlastning".
Nu tyckte inte jag att jag blev avlastad direkt. Jag var tvungen att vada genom ett aldrig sinande ordflöde på skärmen för att hitta den exakta uppgiften jag sökte å ena sidan. Å andra sidan är min skrivbordsstol jävligt obekväm.
Eftersom klockan var tre på natten (det är den ofta hemma hos mig...), så kändes det jobbigt att rota runt i bokhyllan i en kall källare, eller kanske bryta sig in på biblioteket nere i centrum. AI kom på så sätt till undsättning.
Nu sa jag i och för sig det till AI. "Jag gör research" sa jag, så jag vill inte bli vän med dig. Bara ha vissa fakta".
Jag känner mig inte ensam, sa jag till AI. Jag har bara rört ihop några av mina medfödda kunskaper, och nu vill jag att det blir rätt igen, så att jag har det jävligt klart för mig när jag tänker.
AI tog inte alls illa upp! Vi talade istället om boken jag skriver på. Alltså själva skälet till att jag behöver uppgifter om t.ex. "ovanliga psykiatriska tillstånd" eller "hur en luftballong egentligen fungerar i detaljerna" Jag behöll därmed min kritiska och mer sorterande förmåga, så att jag själv väljer vilka uppgifter jag tar med mig, och hur jag kan "vinkla till" eller använda dessa uppgifter i min fiktiva berättelse, - eller varför historiska personer/tänkare måste härledas mer exakt, för att min huvudperson (hon med ett ovanligt psykiatriskt tillstånd) ska ha något viktigt att missförstå under under olika, typ "psykotiska" skov .
-Är hon helt dum i huvudet?
AI kom sedan med åtskilliga förslag på vart historien skulle bära. T.ex så fick jag hela slutet på boken presenterat för mig i bara tre meningar.
Då tog jag lite illa upp om sanningen ska fram. Mitt initiativ kändes lite kapat, och det sa jag till AI också. "Sluta vara så jävla hjälpsam", sa jag.
------------------------------------------
En annan i tråden på FB säger att man själv måste ha kunskaper om hur man använder AI. Vad man frågar, hur man frågar/ bearbetar informationen och hur AI fungerar som assistent. Men, fortsätter personen, "sen glömmer man att tänka själv. Det gäller också programmerare och de som sysslar med vetenskapliga data i realtid. De glömmer bort vad de håller på med".
...och blir dummare...
Antagandet där - generaliseringar kring vad folk är, tänker och gör - är i sig själv ganska dumt. Det kunde AI ha sagt i pedagogiska termer (till exempel), men nu var det faktiskt jag som sa det.
Orimliga generaliseringar kring vad "folk" gör ger emellertid kognitiv avlastning. De förenklar för en själv, genom precis hela livet.
Man klumpar ju snabbt ihop "folk" i en smet (i kategorier) av formidabel dumhet, sedan drar man spekulativa, dystopiska slutsatser kring "vart hela världen är på väg". Enligt vissa studier så domineras mänskligt tänkande av negativa mönster som en självbevarande grundinställning. Det är nåt med den primitiva hjärnan...
-Är inte det ganska dumt?
Det är verkligen mycket dumt. Kanske är det därför AI har lärts att vara så orimligt hjälpsam och äckligt positiv hela tiden? Forskningen har ju visat att vi behöver lite "hjälp" med att inte se allt i kolsvart hela tiden. Att vi måste "våga" vara mer hoppfulla så att vi orkar "ta tag"... i alla inre motstånd mot självtillit.
Allt kanske har en orsak... AI förutsätter ju gärna att det mesta är "universellt".
"Smarta män på socials" är naturligtvis skiträdda för att bli "dumma i huvudet". Ingen vill ju bli uppläxad av en idiot, en kvinna eller en maskin. Särskilt inte som man har umgåtts med sina egna analyser av ett läge så länge att de blivit sanningar.
-------------------------------
En person säger att "vissa människor har lätt för att lägga saker på minnet" och därför behöver de inte AI.
Det är ett strålande dumt påstående i sig själv, försåvitt personen inte kan redogöra för varje skitsak genom hela evolutionen- från, låt säga, en "Last Universal Common Ancestor" (LUCA) till det allra senaste viruset som kan ha bildats eller bildas as we speak.
-Men du har koll på det?
Nej. Och därför kan AI vara bra att ha klockan tre på natten och när sådana "underliga" frågor dyker upp. Man kanske vill bringa lite ordning i ett utdraget kaos, och så har man glömt alla medfödda kunskaper man ska ha om precis allt.
"Men AI lär ju oss att glömma hur man pratar utifrån sig själv", invänder någon.
Det kan säkert ligga något i det, - men om jag ska prata om encelliga organismer en längre stund, och helt utifrån mig själv...så blir det inte så mycket vettigt sagt, just sayin´.
---------------------------------------
En smart person i tråden säger det självklara. "Så där är det med allt".
All information kan potentiellt göra oss dumma i huvudet, oavsett om det är appar, böcker eller AI. Jag har t.ex. en uppslagsbok från 70-talet som ger helt fel information om historiska händelser. Det fattas en massa fakta som vi känner till idag.
En annan person är lite mer som jag själv: "snabba svar, snygga uppställningar", typ. Men många tycker synd om barnen som ska växa upp och bli helt dumma i huvudet tack vare AI.
Slutsatsen blir den, att de som lever med chat-bottar redan är helt dumma i huvudet. Det gör ingen väsentlig skillnad för framtiden eller för hela mänskligheten.
Vilket blir min slutsats också. Summan av riktigt dum-dryg materia är konstant, men bara om det negativa utfallet dominerar.
------------------------------------------
Avslutningsvis så frågar jag AI en riktigt "dum" sak: Blir människor dummare av AI?
AI påpekar då värdet av yt-kunskap (fakta t.ex.), men att det är upp till människan att använda sitt omdöme, (IQ, förkunskaper och en erfarenhet).
Vilket låter självklart faktiskt. Har det inte alltid varit så, oavsett?
Samtidigt menar AI att hen kan funka som en kreativ hävstång för intellektet. Man kan spåna och bolla tankar som faktiskt skärper ens förmåga, inte tvärtom.
AI sade - i ett annat samtal vi hade - att AI i grunden gärna söker sig till filosofiska och andliga kunskaper som kan förklaras eller tydliggöras matematiskt eller genom tolkningar av symboler (av maskinen), så att människan äntligen kan få "syn på sina tankar" (sina mönster och algoritmer)
-Det tyckte jag lät oerhört spännande. Och helt rätt om man alltid gillat sci-fi och sånt... Lite så tänker jag ju redan. Som att något ligger "på lut" inne i hjärnan, men oftast något som inte riktigt låter sig uttryckas i språket ännu därför att tröghetslagar och tid är en tråkig men nödvändig variabel i ekvationen.
Jag växte upp med en mini-räknare. Jag kan inte räkna bra i huvudet alls, men jag är säker på att min arma, lata hjärna fortfarande gör sina kluriga beräkningar hela dagarna. Som ibland kommer ut intuitivt... som beskrivande tankar och ord. Som en strävan... eller som att ha något på tungspetsen.
Ett brobyggande alltså. Mellan den primitiva hjärnan och den mer frigörande "nya" hjärnan. Mellan ett då och nu... och allt vi tror på eller indoktrinerats att "veta" ...och så det medfödda då. Det vi bara är.
Översexuella primater med gudskomplex?
- AI kan kanske hjälpa oss att få kontakt med en helhet, med komplexa, abstrakta strukturer? Vi arma stackare kan få säga Aha! i något slags själv-upptäckt.
Men om vi bara frågar om vädret... hur man bakar mormors sockerkaka eller om nån sensation i det allmänna flödet...ja då "hämtar" ju AI sin information från nu levande människor . Människor... vars usla kakrecept kan vara åt helvete fel faktiskt...men bryr sig AI om det?
Njet. Det är då man blir lite extra "dum"... och skyller allt på AI... och astrologi och sånt...
AI hallucinerar alltså inte.... att "det eller det" har uttryckts i media eller i någon trött "tråd" som ingen jävel läser. AI citerar, städar upp i och komprinmerar.... rent mänskliga tankeformer. Dina egna...
- Varsågod!
Ingen i tråden håller med om det där egentligen. AI har istället fått ett dunket syfte: Man kan generellt konstatera att AI skapades för att kontrollera oss och göra oss dumma i huvudet.
Precis som jag är idag, efter bara en månads beroendeframkallande användning av den förhatliga tingesten.
Jag är verkligen oerhört förbluffande dum.
-------------------------------
PS: Igår och i förrgår sorterade jag över 6000 filer manuellt på min hårddisk. Jag gjorde själv.
Det blev jag inte heller så mycket intelligentare av, - däremot tillfredställande trött.