Bloggen tar nu ut en längre ledighet på obestämd tid.
Vi har kommit till en punkt på dagordningen då det är omöjligt att öppna en dagstidning utan att må väldigt, väldigt dåligt.
En "skojig" ingress till, och vi får akuta andningsproblem. En bild till ... på Trumps eller Kristerssons nuna, och vi kommer att spy rent bokstavligt.
- Det är vår utomhus, och varmare väder. Jag ska promenera. Jag ska vila upp hjärnan.
Kanske är det dags för den första, årliga sträckan upp till utsiktspunkten. Kanske ska man ta med sig en termos kaffe...och bara sitta där uppe och glo... en jättelång stund.
Jag ska även spela "Strange Horticulture & Strange Antiquities" ( två riktigt coola spel som just gick på rea på Steam, och som gen z helt felaktigt benämner som "dark academia").
Men först:
- Lite hjärnskräp, a.k.a. "Kreativt skrivande".
-------------------------
Enligt statistiken så hör jag till den åldersgrupp som bara mår väldigt bra. Varför det är så, och vad som egentligen avses...förtäljer inte historien.
Folkhälsomyndigheten klargör ändå på ett lättfattligt sätt, alla de kriterier som nu ska uppfyllas :
"Psykiskt välbefinnande är detsamma som att må bra psykiskt. Det innebär bland annat att man oftast ser positivt på framtiden, känner sig lugn och kan tänka klart och kan hantera problem på ett bra sätt. Psykiskt välbefinnande handlar också om förmågan att hantera livets upp- och nedgångar och att balansera positiva och negativa känslor. Psykiskt välbefinnande är också att ha goda sociala relationer, att känna engagemang, och att kunna utveckla och uppnå sin potential utifrån sina förutsättningar".
Aha!
Man ska trivas med livet. Inte grubbla. Inte ta till flaskan eller knapra piller. Inte ligga vaken till långt inpå småtimmarna.
Inte heller låta sig påverkas av massiv propaganda som påstår att man dessutom har neuropsykiatriska egenheter samt underliga tankar och åsikter som kräver ännu mer grubblande och diagnos. Kanske behöver man en diagnos ändå? Eller nåt slags vård.
Man kan nära ett tvivel...Man kan tro att man blivit sinnessjuk. Eller, man ser luddiga tecken på demens. Eller, man har en ovanlig fysisk sjukdom som annars bara drabbar 0,01% av befolkningen.
----------------------------
Allt detta är enkelt att åtgärda. Det finns nämligen hjälp att få.
Den information som ges av svenska myndigheter är ytterst generell men ändå rimlig. Man oroar sig säkert i onödan.
Men hur fungerar det i verkligheten?
Inte alls skulle det visa sig, när både jag och min man för ett antal år sedan sökte hjälp (inte precis samtidigt) i en krissituation. Vi möttes av likgiltighet och oförstående. Mötet med öppen psyk blev en mycket skrämmande erfarenhet vars konsekvenser för just vårt mående fortfarande är under bearbetning.
- Gärna över en flaska vin. Lite god hemlagad mat kanske, levande ljus och fin musik i bakgrunden.
Vi skapar krock-kuddar i vår hemmiljö, där man kan landa mjukare men ändå orka konfrontera...ett i vårt allmänna tycke både stenkorkat, livsfientligt och obarmhärtigt samhälle ... där ångest, oro och sömnproblem drabbat allt fler, men där statistiken ändå lugnar den orolige.
Ut med grälla färger och vassa kanter, in med naturmaterial och skönare former att vila ögonen på.
Gröna växter!
Chardonnay!
----------------------
Fler förslag kan dyka upp, för den som vill hjälpa till. Och visst vill man hjälpa till: Färgmatcha dina par-middagar!
Mat är både centralt och universellt, så att alla faktiskt kan begripa.
Låt duk och porslin smälta samman harmoniskt, så att maten, snyggt upplagd på tallriken ges en huvudroll. Tänk igenom och skriv gärna ned - i god tid - de saker du och dina partner/vänner/bekanta vill ta upp under måltiden. Undvik att trigga obehag. Låt maten i så fall - eftertänksamt- tysta mun.
Eller prata på bara...upphetsat, fast hellre då om mumsiga efterrätter där både exotisk frukt, dyr choklad och vispad grädde kan få ingå. Det sätter en inledande stämning.
Nämn gärna recept och metoder från barndomens härligt helsvenska sommarlov...eller, om tillfälle ges... mat från främmande kulturer som kan väcka ett intresse, och samtidigt skapa en illusion om statisk och allomfattande trygghet i precis hela jävla världen.
- Om man har varit någonstans så är man expert.
-------------------------
Dra flera skrönor ur minnet. Lustiga situationer eller rent av magiska ögonblick. "Han/hon var verkligen en trevlig prick" eller "Vad roligt vi hade" är de slutsatser som till sist ska dras gemensamt. Håll i den tanken. Behåll den känslan. Njut av det minnet!
Rigga och skapa backstage: God ventilation och trivsam belysning kan vara A och O. Ergonomiskt mer riktiga stolar att sitta och prata på. Gå över alla detaljer och plocka bort alla störningsmoment.
Skapa genast en post i din budget för dina/era "terapi-middagar". Ritualisera konceptet. Miraklet - ett välmående - kommer, jag lovar.
Ta alltid bara en dag i taget. Räkna ut timmarna tills kvoten är fylld. (Sov sen ut, i en bekväm säng i ett rum med extremt god luftväxling).
------------------------------------------------
Vi har säkert tagit hand om oss själva. Om varandra. Om andra.
Vi är ju vid liv...
Men självklart nämner inte Myndigheter en omvärldsanalys. Självklart befattar sig inte psykologerna med det globala medvetandet. Det tränger sig på ibland. Som en gnagande ångest...
- Skälen till ett mående är strikt personliga, individuella och angår bara Dig.
DU kan ändra dina vanor. DU kan omprogrammera dina tankar, men inte bygga om hela din personlighet. Inte ändra på hela världen.
Det är DU som tar ansvar för Ditt mående. Bara DU.
Om du gör det till en vana så fungerar det utmärkt. Bjud nu in alla dina vänner.
Men först, alla förberedelser:
Se över dina klargörande erfarenheter och mest basala och trivsamma värderingar. Ta ett beslut! Dra en mer fundamental och övergripande slutsats, och konstatera sedan vad som fakta - oftast en oåterkalleligt "jobbig" del av livet, men en del som du klarat galant... och vad som är nonsens och därför bör skrattas bort.
Öva på att slå bort alla plötsliga djupdykningar ned i ett ovisst mörker. Säg hellre "Äsch, nu skålar vi".
Inse att du också börjar bli "gammal". Acceptera att kraven har sänkts. Berätta istället om din (ovanligt braiga) dag eller om hur dammsugarpåsen trist nog gick sönder, haha! Ge gästerna en chans att växa som människor, erkänn att något blev fel men att landet ligger.
- Dra konstiga skämt om läsglasögon. Lyft den frågan.
Sätt alltså ribban någonstans vid bordskanten och avvakta sedan de glada reaktionerna. Folk pustar ju ut! Gör enklare saker väsentliga. Om tvivlet ändå kommer oinbjuden: Grip något ur luften:
Diskutera hur man egentligen gör ren en ugn och vilka (roliga) fadäser som kan ha uppstått där. Ge just den saken tid och utrymme. Upptäck vardagen tillsammans!
-----------------------------------------
Ooops, nu är vinaren slut. Öppna en ny. Våga lite mer, för vad kan gå fel?
Pröva att prata lite skit om "folk". Påtala, rått men ändå hjärtligt, olika underliga utseenden eller beteenden hos grannar, klaga i lönn... på alla anställda i din mataffär. Nämn vid namn, allt och alla som du hatar på TV. Det engagerar.
Snoka och spekulera lite i andras förehavanden. Skapa en förtrolig stämning. Ta gärna upp sådant du inte vet ett skit om.
Keep it Simple.
- Undvik allt tal om en framtid. Om din egen. Eller om andras.
Du tar kommandot över samtalet. En större verklighet fylld av onämnbar ovisshet, - orättvisor, snurrig politik, lidanden, krig och eländen kan då förvinna som i ett trollslag! Det är nämligen genom formbarhet, undvikande och anpassning - s.k. gradvis normalisering - som människosläktet har överlevt och flutit ovanpå i alla dessa år.
Det är Du som tillåter vilket emotionellt djup du har råd att unna dig och dina gäster. Tänk på morgondagen och på eventuellt negativa tankar som kan komma ikapp. Satsa hellre på bredd!
------------------------------------
Vad finns kvar att förstöra innan dagen är slut?
Inte mycket alls. Det mesta är redan avklarat. Du har din ruta klar för dig, och nu ska du stanna i den.
-------------------------------------------
Konsten att enögt och disciplinerat fokusera på vad man VILL tro på, alltså det goda eller onda i dom andra, och Sitt Eget självförtroende där... och sen sätta tydliga gränser för vad som får passera "socialt" ... kan säkert vara hemligheten bakom statistiken för just min åldersgrupp.
Läxa: Läs på (googla) om vad som är normalt för just din generation.
Var du nyckelbarn och bredde mackorna helt själv? Är du orimligt intresserad av fåniga gadgets på din dator? Har du hög arbetsmoral?
Yes!
Det är gemenskap.
---------------------------------------------
Man vänjer sig, trots allt och så småningom, vid att inte hela tiden tvingas väja för det svåra och det nattsvarta.
Man möter det kallt och koncist med en lång rad inövade fördomar (mantran) under därför avsedda tider på dygnet. Att resa till och från jobbet kan vara en sådan tidpunkt. Blicka ut genom fönstret över regnvåta gator och ta hela batchen av "skit" i ett svep. De mer verkliga tankarna - som nu kan komma plötsligt- gör man bäst i att behålla för sig själv.
Man har identifierat alla orosmoment - öga mot öga, face to face - och trollar sen bort alltsammans genom noga planerad verklighetsflykt.
Man "hanterar".
OBS! Fantisera bara i enskildhet om hämnd. Unna dig en mer exklusiv egentid. Spela våldsbejakande datorspel i smyg eller porrsurfa som en karl, men låt ingen ana någonting, särskilt inte om du samtidigt är kvinna.
- Är du kvinna så har du plikter. Du är ett tråkigt, moraliskt rättesnöre, inte nyfiken i en strut. Ska du nödvändigtvis klaga så är det på Julen, men bara då.
Vad kan pågå bakom leendet? Låt ingen veta.
Sexualisera nu alla dina relationer på låtsas! Hämta kraft i det. Gör genast upp planer om en framtida otrohet med en eller den...men som kanske aldrig kommer att ske. Pröva samkönat och öka succesivt antalet deltagare.
Det är genom sådana ventiler du ska hantera just din verklighet. Här hittar du utlopp för illavarslande aggressioner och utbredd, nagelbitande osäkerhet, samtidigt som nya, spännande frågor kan distrahera.
Är mina könsorgan normala?
Är jag klar över min egen sexualitet?
Hur fan ser jag ut?
Är jag narcissist?
Men det finns hjälp att få.
------------------
Låt nu dörrhandtaget på din ytterdörr bli din allra bästa vän. Lämna hela verkligheten ute i farstun.
Nu är det äntligen dags! Tänk på vad ni ska ha till middag. Fläskytterfilé kanske... Man kan göra så mycket roligt med en benfri kotlettrad.
Här är det bara du och jag och dom vi känner. Eller inte egentligen känner, men so what?
Säg förresten redan till hallspegeln "Jag har rätt, dom har fel". Hitta likasinnade (på nätet) som ger stöd för den uppfattningen. Scrolla igenom alla nyhetsrubriker i ett nafs, och du är helgarderad.
- You´re ready. Born ready.
------------------------------------------------
- Okej? Middagen gick bra?
Näh alltså, man har ju koll! Och visst hade vi trevligt. Mysigt och god mat, väldigt plottrigt samtal och för många värmeljus...Alla blev berusade. Men annars inte att förakta.
Jag följde råden. Jag gjorde allt rätt. Det är JAG som väljer att må så här bra och bara klara av, inte någon annan.
Man är färdig med livet som en bister eller förvirrande utmaning. Man är färdig med kris och förändring. Man har hittat sin "mening" och formulerat sin "sanning". Man är social och stabil.
- Man är äntligen ensam med sitt.
Vi - som står långt ifrån det gängse och som inte alltid förstår hela den bilden vi nu ser.... ska fortsätta att arbeta med detta, punkt för punkt och utifrån våra (utmärkta) förutsättningar. Inte vackla i vår övertygelse. Inte ge upp. Bara jobba på, som om var dag var den sista. Men också den allra första.
Vi ska verkligen kämpa!
-------------
PS: Texten är baserad på verkliga och helt oförglömliga händelser. Inga av dom händelserna är självupplevda.
Nåväl.
Vad man istället bör tänka oftare på (när det gäller ett psykiskt dålig mående) är att se över sin inskränkta och förlegade självbild.
Kroppen och det vi kallar ett Jag utgörs av 7x 10 upphöjt till 27 eller 28 atomer. Det är många miljarder atomer vi talar om nu, fler än i hela Vintergatan.. .Atomer som hela tiden byts ut succesivt (typ re-sajklas) så att man då och då upptäcker att man bytts ut helt o hållet, kanske till en tidigare version. Eller en nyare...Eller kanske bara delvis, så att man visserligen känner sig förändrad men ändå lite "halv" eller "ofärdig".
Atomer är stjärnstoff som existerat en evighet, långt långt tidigare än vad det mänskliga minnet kan begripa och omfatta. Många (de flesta) atomer i en människa föddes ur döende stjärnor, alltså är du (också) en Supernova.
-------------
När man känner sig så där tom, rädd, arg, förvirrad, misslyckad och eländig... eller bara deppar ändå, så beror det antagligen på att elektrostatiska krafter i rörelse samtidigt bråkar med vissa atomer och vill stöta bort (uppåt och utåt) eller byta ut dom fortare, eller, så handlar det om atomen själv, som är till 99,9% helt tom.
Helt. Jävla. Tom.
Ibland kan det vara som så, att dina atomer blivit mina atomer osv. De bara existerar ju, oavsett. När det händer så kan man tycka att man känner igen människor man aldrig träffat. Det är ju som något "bekant" över oss alla.
Och när vi äter middag tillsammans, så äter vi samtidigt kosmisk historia och tidigare livsformer, som mammut eller dinosaurie. Vi äter stenar och träd och vattendrag och moln också. För dom var/är ju också atomer.
Den lite brutalare sanningen är att du faktiskt är död. Done. Men att du lever ändå. Om och om igen av någon anledning. Och därför uppfann någon "själen", reinkarnation och allt det där andliga, så fick vi nåt ytterligare att fundera över.
Detta är naturligtvis en rent filosofisk betraktelse av hur kropp och andre kan samverka, inte en biologisk/vetenskaplig essä.
Men; Om inte tankar och samtal kring det kan pigga upp, både dig själv och dina hypotetiska middagsgäster, så vet inte jag.
/Lycka till.
-------------------------------------
Pepp ska jag också ha.
Och ett stort Tack för min medverkan ♥
Lol .