Jag ska inte ta upp mer av din tid men...En varningsklocka har ringt!
-Håller jag på att förvandlas till muslim?
Om Gud är ett, naturen är en och matematiken är ett...hur nära är jag att konvertera till världens mest missförstådda religion?
- Men vissa gillar Hammarby. Andra gillar AIK. Det är två olika saker... fast båda gillar ju fotboll.
----------------------
- Jag gillar Brynäs, men skiter fullständigt i NHL. Det är inte riktigt så "Sharia" funkar, eller?
Som häxa har jag haft god tid på mig att fundera på själva begreppet "gud". Gud o vetenskap mer än Gud o politik i så fall.
Jag tycket att talet "Ett" är mycket vackert. Effektiviserat, för en snabbhet i tanken. Förenklat, för förståelsen av allt och oss själva. Därefter: sant, tills något "nyare" dyker upp ♥.
Det har börjat dyka upp tjejer på "X" som tolkar religion. De säger att vi har blivit lurade. Sen läser de högt ur Koranen... vackra, poetiska betraktelser kring mänsklig lag och moraliskt beteende.
- Den goda människan, som inte skadar i onödan. Som inte våldtar kvinnor eller hatar djur. Som krigar "fair". Som beter sig.
Det är en frisk fläkt faktiskt, när man tillbringat en hel lördagskväll på SamNytts kommentars-fält.
----------------------------
Nu är ju problemet ändå det här: Jag vet inte allt. Inte du heller.
Jag har inte levt några månader i Mellanöstern. Jag hänger inte med muslimerna i byn. Jag har aldrig satt min fot i en moské. Jag tycker inte att det där är min sak (som skandinav och neo-pagan) , utan faktiskt "deras sak".
Deras sak att ta upp.
I Sverige är det ganska tyst på den fronten. Av allt att döma lever ju hur många muslimer som helst i "vårat" land.
- Bah! De skjuter, lyfter bidrag och skräpar ner, visst. De "tar över" och vill hugga huvudet av Dig. Men annars då?
Muslimer dyker upp i media ibland, men inte den vanliga mannen/kvinnan på gatan, utan någon fräsig Uni-lektor i ditten-datten med runda glasögon. Han pratar konstigt och nasalt kan man tycka. Genom akademiska och typiskt svenska tillrättalagda filter.
-En exil-iranier?
--------------------------------
En gång i min politiska barndom så tänkte jag faktiskt rösta på Afs. Det säger jag bara en gång, så att du fattar precis hur mycket "vänster" jag är. ( jag var nog o nosade lite på NS också. Mest för att jag är nyfiken i en strut...)
Men sen tänkte jag till...
Det är nog som jag alltid har sagt: Mina värderingar har inte flyttats en tum sedan jag var tolv år gammal. Inte mitt s.k. "gudsbegrepp" heller. Så jag hoppade av karusellen helt. Inget mer rösta, tycka och grubbla för mig, tack.
Jag har min mormorsfar och min morfar att tacka för den insikten. Mormorsfar var först anarkist och blev sedermera socialdemokrat. Han var oerhört radikal och proggig för sin tid, sa man.
Morfar, en senare generation, var liberal. Det var också nåt fint och ganska cool att vara, fast på den tiden. Något rationellt och medmänskligt som ville framåt. Något kristet, ska tilläggas. Vad det nu är....
- Helt normalt alltså.
Nu är det min tur att "vara något". Jag - "terror-kramaren, tillika höger/vänster- extremisten". Så som det till sist bara blev...
Jag kan verkligen sakna min morfar idag. Hur kunde vi ha talat om det här "existentiella" hotet? Hur kunde han ha rådat mig, i min egen tid?
Och mormorsfar? Vad hade han sagt?
 |
| Mormorsfar |
Ska man hänga upp sig på "statliga" epitet? Eller ska man, som i mitt fall, enbart i tanken föra sina ypperliga "gener" vidare?
Det hade min mormorsfar säkert kunnat svara på.
Men hade han varit sosse idag?
---------------
Jag tror att han hade varit lite farlig. Inte "arg gubbe knyter näven i fickan"-typen, men helt klart på deras sida. Å den andra hade han varit en "god människa" eftersom han var det. Hela hans familj var "välvilligt" inställda, utom den yngsta - min mormor. Hon var faktiskt lite knäpp.
Han hade också velat "framåt" utifrån det vi vet om idag.
- Inte om igår? Vafalls!
Mormorsfar, alltså. En hygglig svensk. En rejäl o handlingskraftig karl. En Jarl.
Inte rasist. Inte uttryckligen misogyn. Inte en "hatare".