Jag säger ju att jag skiter i det här!
Men vad menar jag med det? Ingenting alls, tydligen.
Idag hade jag tänkt ta en promenad i det förhållandevis milda vårvädret, kanske en sväng neråt sjön...På hemvägen tänkte jag gå förbi systemet, köpa en vinare o gå hem.
-Rött eller vitt?
Väl där, så hade jag planerat att äta hembakad pizza från igår. En enorm utmaning!
Vår spis är på upphällningen. Jag envisas trots vissa "elektriska" problem, med att göra "äkta italiensk"... när jag istället kunde köpt en fryst...
Pizza med svamp, tomat, ost, paprika and some, skuren i symmetriska rutor... och inpackad i fint smörgåspapper.
Lätt att bara värma upp i mikron alltså.
--------------------------
Jag tänkte nog ta ett glas av det där vinet till det. Det blir oftast rött till pizza för övrigt. Kanske ska jag kolla om det "finns nåt bra på tv".
Vi har Netflix. Det trodde du inte. Nu tittar vi på action mest. Idiotiska filmer om hjältar som räddar världen. Min man gillar det inte alls. Personligen uppskattar jag våldets koreografi. Själva rörelsen i dansen.
-Explosionerna. Biljakterna. Krutröken. Och de träffande slagen mot kroppen...
Jag utgår ifrån att min pensionerade man är med på noterna. Jag har ju inte frågat precis. Om han har andra planer... Men vi är ganska lika i det mesta, utom kanske just det.
-Kan du inte hitta nåt intelligent, klagar han.
Den övriga dö-tiden tänkte jag pyssla med hus o hem. Lägga vinter- tröjor i en låda, kanske. Eller nyfiket titta på min man när han arbetar... krattar löv, och vara "sällskap". Vi kan prata lite om att bygga lådor på framsidan, så man kan odla tomater på ett nytt ställe. Eller, så kan vi jaga "råttan" som har flyttat in i nån hålighet en bit bortanför huset. Vi måste faktiskt vräka den.
- Gubben prövade med råttfälla, men råttan var smartare. Nu tänkte jag pröva annat. Vinäger och fräna kryddor kan fungera avskräckande. Råttor har känsliga nosar.
Metallfolie gillar de inte heller. Vi får göra det ogästvänligt.
----------------------------------
Mina vardagar är inte intressantare än så. Dagarna går, årstiderna växlar... Vi väntar på att vårblommor ska komma upp i markerna o på att det ska bli snäppet varmare. Så man kan sitta utomhus o glo, istället för inne.
Här är där jag är.
Nu blir det inte riktigt som jag tänkt idag, men kanske imorgon? Jag skiter inte alls i "allt", som jag ju vill göra. Jag vill ströva omkring. Jag vill vara spontan. Jag hamnar istället med morgonkaffe framför datorn så klart, med näsan i alla "nyheter". Hela fältet ska tydligen scannas!
Efter den mycket dryga läsningen är jag trött och förbannad bara. Jag sitter fortfarande i morgonrock och fryser. Solen är på väg ner...
Jag vill att du ska tycka synd om mig och bara om mig. Jag orkar inte göra det själv nämligen. Vinet och pizzan får vi ta en annan dag. Tröjorna blir visst liggande.
-Men han krattar väl, gubben?
Ja, han sköter sitt. Han är priviligierad så till vida.
------------------
Tre artiklar fångar mitt intresse.
Först har vi miffot Selensky och hans "expertis och stora erfarenhet" av att öppna sund.
Han, som det också är så väldigt synd om? Ukraina som inte klarar nåt alls på egen hand? De behöver ju hela tiden stödhjul!
Men okej, han vill väl vara med i matchen. Den lille prinsen...
-Om du är svensk så fattar du också, att lite av de där "miljarderna i olika stödpaket" också går till det här Hormuz- projektet. Till att dras in - direkt eller indirekt - i andras jävla krig. Luring!
---------------------------
På plats nummer två kommer Pål Jonson och hans "uppdrag". Nu handlar det om NATO.
Utredningen kan få handla om regelverket, alltså om hur NATO funkar som allians. Man vet ju inte riktigt.
För oss andra ska det tydligen också "komma som en överraskning"... även om det inte alls gör det.
-Du vet, folk var emot den här skiten av en anledning. Jävla dumhuvud!
-----------------------------
Som god trea, fast det kunde kommit först också: Israel.
Israel stiftar lagar som får håret att resa sig, men so what?
Här är det trots allt Amnesty som tar i från tårna. "Det kan röra sig om krigsbrott!".
- Nu igen?
Först mördar o slaktar man en hel befolkning. Sen stiftar man en lag som säger att det "okej under vissa, selektiva omständigheter".
Sen reagerar Amnesty.
Igår pratade jag på i bloggen om svarta hål och vacuum. Inte samma saker i fysikens värld. Men i det här fallet, precis, precis det samma...
----------------------
Vi kan göra 1+1+1= 1 med de här tre sakerna. Det är det som gör en så trött. När varje ny dag är samma som igår, dels i den egna enformigheten (som inte är så pjåkig trots allt), men också i en hel värld, - så blir man faktiskt både trött och "filosofisk".
Tiden är relativ och rör sig därför långsammare ju mer man rör på sig. Det är därför man ofta får den helt fantastiska känslan av att "hinna med så mycket på en dag" ju mer aktivitet man proppar in i sitt schema.
-Det blir roligare...
När allt istället står stilla så blir dagarna kortare. Man vet ju att tiden går, att klockan tickar på...men om ingenting särskilt händer så spelar det liksom ingen roll. Man upplever att man förlorar och förslösar tid. Man åldras. Man får inget väsentligt gjort. Man blir fasligt gnällig av allt tjat...
Nu färdas många kloka människor, som medvetande betraktat, med ljusets hastighet. Men tyvärr...mot något slags oundviklig katastrof. Fast på tomgång. Tiden står stilla!
Ju fortare du fattar nåt utan att göra nåt, ju långsammare går dina dagar. Du kan känna dig otålig, frustrerad och trött. Du vill att det ska kännas som att det faktiskt händer något, fast i ett vacuum. Ditt medvetande rusar alltså fram helt motståndslöst medan du (jag, antagligen) kvävs, brinner upp och fryser till is.
En del människor bjuder motstånd genom att praktisera våg-partikel dualitet. (Ett slags asymmetrisk, verbal krigföring på Twitter.)
Men vi är inte dom. Vi är bara "sverige" och EU och Trump.
-Vi är Ukraina och våran Frihet!
När du sen öppnar en kvällstidning så återvänder du till de mer välkända tröghetslagarna. I din egen svenska värld har det nu gått fem helt meningslösa år. Fem år som bara förvann på en eftermiddag. Det känns meningslöst, speciellt när du läser precis alla nyheter, - i ett vacuum, och på tomgång.
Det går åt massor av energi förvisso. Upprepningstvånget. Men ingenting kan ju egentligen uppnås med det.
I hela landet Sverige (som ju sträcker sig långt, långt ut i det världsliga) har det gått hela femtio, faktiskt ganska korta år. Tiden går fort för en hamster.
Ingenting har hänt där heller, det ser "experterna" till. Folk har blivit väldigt gamla utan att fatta det själva, men också nyheterna.
Särskilt Nyheterna. Jättegamla.
-------------------------
Pratet om helt meningslösa nobelpris dyker ofta upp. Kanske var Einstein den sista att faktiskt förtjäna det?
Så hur ska vi tänka nu?
Ska vi oroa oss? Ska vi rösta? Eller ska vi sitta ner o vänta, på vårblommor och sol?
Man säger att vi människor alltid har ett val. Det känns inte helt sant i vardagen. Man kan känna sig maktlös.
Men om vi istället tänker på oss själva som partikel-krigare (?), så kan vi kanske välja var vi kollapsar eller krockar and whatnot.
- Eller, så kan vi bli hängande med ljusets hastighet, på tomgång. Som katten i lådan, du vet. Jag kan inte rekommendera det.
---------------------------
Att icke-interagera med något vad-som-helst är det absolut svåraste man kan ta sig för (hobby-buddisten vet vad jag menar, häxan också - hon med sitt "gör vad du vill men skada ingen"). Det är fucking omöjligt. Därför menar den moderna kvantfysiken att vi istället "förökas" genom delning. Det går ganska fort till en början, eller så verkar det. Men en dag tar idé-världarna bara slut. Vi fastnar i ett cirkelresonemang. Man säger samma skit, tänker samma skit och åter-postar samma skit på Insta.
-Man kan meditera med ljusets hastighet istället...Men efter det finns tyvärr ingen återvändo.
Man får väl blicka inåt istället. Skapa fler inre världar, utan att bidra så himla mycket till "ökad polarisering". Det är motsägelsefullt samtidigt. Vi kunde konstatera att: 1+1+1= x... för gemene man och folk i allmänhet. En del får det till och med till "3 genom compartmentalization".
- Men man vet ju inte alltid utgången! Allmänheten är nämligen "korkad", det säger man på tv-nyheterna.
x = 1?
x är inte längre okänt. Det har det inte varit sen Eldkvarn brann. Det är nog bara det jag hela tiden säger.
------------------------------
Jag - en vardagsmänniska - blir inte klok på hur jag ska leva egentligen.
Hur vara kvinna, hur vara svensk, hur vara människa...och hur gör man för att trivas?
Sartre kände nog samma: "hell is other people".
Partikeln - i det här fallet "människan" - kan det göra detsamma. Det är ju alltid ett fingerat och helt annat Du...som "tittar enögt på världen"... eller ett fingerat Du som "tittar fördomsfullt på mig".
- Man blir reaktiv.
Du - vem "du" nu är... är trots allt den enda som "förändrar" alltsammans. Som kraschar partiklar som andra byter underkläder. "Du" driver minsann opinion och vevar upp Samhällsapparaten morgon, middag kväll. Som allra pliktskyldigast, och med "mänsklighetens bästa" för ögonen.
Men du är inte längre x. Dina dagar äro räknade.
Du är sigma på repeat och därmed det enda kända skälet...till att verkligheten... hela tiden måste upprepa sig.
- Jag vill inte "bli sedd".
--------------------------
PS: Jag vill påpeka för en läsare att jag - en vardagsmänniska - begriper nada om matte o fysik. Jag skolkade faktiskt hela högstadiet (för att istället ägna mig åt pseudo-vetenskapen, på heltid). Min mattelärare i fyran kallade mig "imbecill". Hade han en poäng, kanske?
- Man får ta det för vad det är.