Jag har idag skrivit om våld och mörker. Men utan att någon kom till skada.
- Det kan vara försynen.
Egentligen har jag aldrig begripit det. Varför man måste agera på varje impuls. Varför man inte vill själv-reglera sina vildaste eller mest frikopplade känslor och tankar. Eller varför s.k. proffs-psykologer och experter i vår samtid ständigt påtalar vår gemensamma oförmåga att göra just det.
"Vi" kan inte dittan och "vi" kan inte dattan. Man läser det överallt. Alltid samma människor som gör sig breda med sina "vetenskapliga" nonsens-upptäckter. Hur fucking hjärnan fungerar. Och allt dom vet om den.
Mönstret torde vara fördumning medelst ursäktande. Lite mer kravlöst, helt enkelt. Och vem ska ställa krav om inte "vi"...samhälle/föräldrar eller skola gör det?
Högern vill gärna göra anspråk på ordningen och införa polisstat, dödstraff och klassisk katederundervisning (typ). Vänstern vill bara "kramas" och läsa högt... ur böcker om kiss, bajs och kön.
- Och vad vill liberalerna?
Men inget av det där verkar jättebra om du frågar mig.
-Varför frågar ingen mig?
Politik är för rena dumhuvuden, kunde jag alltså konstatera idag, - och utnämnde Mig Själv till Universums tillförordnade Härskare. Jag ska därför prata med mig själv, om mig själv... ett konstruktivt "self-talk".... i en jättelång o snurrig bloggpost!
- Jag vill ha full frihet under kosmiskt överinseende. Jag vill leva i ett Space under en "gud" som reglerar Sig Själv!
Jag har tröttnat på allt jävla småprat. Nu är det bara en tidsfråga.... innan JAG författar ett digert manifest.
-Och?
-------------------
Jag tror att det kan vara årstiden. Du vet, när våren nalkas och man börjar vakna upp ur en lång och ganska enformig dvala...Man har gått på vinterns autopilot bara. Men nu?
Något tar verkligen TAG i en.
- Att "terror-forska" på sig själv är faktiskt intressant. Var går den absoluta gränsen?
Är det när "15-åriga tjejer mördar för kartellen"? Eller är det när både Biden och Trump skitit i byxorna på nåt jävla "summit" whatever...
Eller är det när judar och exil-iranier kallar "Bibi" för älskvärd och rar, och svenne liksom håller med?
Är det när batteri-bilar exploderar på parkeringen eller när din mobiltelefon exploderat i ditt öra?
Är det när media rapporterar att "Putin har en ny älskarinna nu igen" och kallar det "analys"?
- Hur många dunjackor har han? Hur många palats? (Och kostar allt det, ett och ett, och var för sig...)
Dunjackor ger naturligtvis en hel del prestige, främst bland yngre läsare.
------
Är det när nyhetsuppläsaren ler brett när hon rapporterar från Gaza, eller när svennen på nätet vill bomba fler små flickor... i Iran?
Är det när SD-simpan Kent Ekeroth försvarar Israels rätt att "försvara" sig ? Eller när Ebba-simpan och Alice-simpan (KD) gör det?
NÄR exakt, blir man förbannad!? NÄR är det nog? Fast på ett kallt, nästan likgiltigt sätt.
- När är det inte fucking kul längre, inte ens på SVT:s stenkorkade "Svenska Nyheter"?
------------------
Jag kontaktade svarta hål. ( I en blogg lite längre ner idag...) Jag fann något slags djup inre frid i det. Jag vet redan vem jag är. Men;
Är man inte uttryckligen religiös så måste man ändå...orka tro på något.
På att släcka ned verkligheten?
På att för ett ögonblick kunna "försvinna" alldeles?
På att önska sig - utan att hoppas - en de facto intelligentare värld. Någon-annan-stans?
För drömma kan man ju...
-------------------
Men samtidigt: Varför blir man typ terrorist? (om så vore fallet).
- Idag kan vem som helst vara terrorist. Det är bara en tidsfråga innan svenne blir hamas. Innan svenne blir en ny breivik. Och: innan svenne, han över 60, också joinar drog- karteller, fast mest på kul.
Allt söker sin egen nivå. Vänta du bara...
Det slog mig plötsligt att "astrologiska" svarta hål med sina (negativa) magnetfält... och så själva upphävandet, krökningen av rum-tid...möjligen kunnat skapar en sådan absolut och destruktiv personlighetstyp rent psykologiskt. Förutsatt att alla dessa astrologer har ett uns rätt.
- Ur askan, i...askan..?
Yep. Att få sista ordet. Att göra slag i saken. Att bara förstöra "allt" och kanske ta allt med sig i fallet. Att få mörda nån. Skjuta på skolor. Samt kanske death by cop. För att det fucking kvittar.
Men att ens tänka tanken... hur kommer man egentligen dit? Vilka mentala irrvägar kan leda så fel? I synnerhet hos barn och unga....
Och vad ska man känna? För det är nog det viktigaste enligt media. Ett vittne kände si, men ett annat kände ju så.
Jaha, då vet vi...
-----------------------------
Experter talar naturligtvis om "ideologiskt tankegods". Om extrema politiska rörelser. Och om mänsklig "sårbarhet" och sådan "kollektiv" påverkan.
Vi kan förutsätta att den gängse europeiska terroristen (inte så väldigt många ändå...) är något slag av nihilist/ateist. Men att "Islamisten" med stor bestämdhet tror på gud och på paradiset.
Ord, åter igen. Båda tror ju på ett annat slags framtid. Olika namn, men på samma saker, om det nu skulle vara så...
-Att vi alla och till sist slukas av svarta hål?
-----------------------------
Ordstävet säger: Vi kan se ljuset i tunneln. I ett wormhole, typ. Ett "svart" hål leder till ett "vitt". Men worms är inte riktiga svarta hål. Worms är bara tunnelbanelinjer som leder ut i det teoretiska ljuset.
Som om tiden - om än knapp -faktiskt läker alla sår.
Riktiga svarta hål leder ingenstans alls, tyvärr. De är "dead end". Men om astrologin vore att betrakta som sann, så skulle jag (med alla mina astrologiska svarta hål i en astrologisk bakgrund), och så du naturligtvis...och om så är... också kunna vara terrorister i vardande.
Jag vill att du tänker en stund på det. Inte på våldsbrott alltså, utan på svarta hål.
----------------------------------
Ondska har alltid fascinerat mig, mest för att jag inte alls tror på den. Jag ger inte mycket för "fri vilja" heller, men ett val har man ju alltid: Att vilja leva. Eller vilja dö.
Så enkelt och okomplicerat tycker jag det är. Kompromisslöst, helt enkelt.
Under min pubertala era... så talade vi om att förstöra systemet. Inte genom protester o sån skit, utan genom om att hälla järnfilspån i the Main Frame, skapa kortslutning och sedan springa jävligt fort från platsen.
Detta under en tid när tekniken var relativt "ny".
Under min självdestruktiva era gjorde jag precis allt för att omintetgöra mig själv istället.
Ibland undrar jag varför. Hade det ett högre syfte, alltså trodde jag på det själv? Eller, var jag bara under ett omedvetet inflytande... av sugande, svarta hål?
- Häxor kan bli så där konstiga. Inte en regel precis, men vi drar ofta - omedvetet- mot den lutheranska anspråkslösheten. Den som vi kallar "frihet" från tvång...Tvånget att konsumera. Tvånget att rösta. Tvånget att hela tiden arbeta ihjäl sig o betala skatt.
Och så, naturligtvis, tvånget att gå på fest i högklackat...
Kanske är det där bara en efterkonstruktion, ett slags dyster prognos bakåt i tid...som får mig att tro att jag bara var "uppgiven".
Kanske kämpade jag faktiskt med något. Kanske ville jag något... Något som jag nu har glömt. Eller inte "glömt" direkt, men ändå...
Jag tror inte på änglar.
---------------
Svarta hål nivellerar hur som helst föreställningen om ondska. Det får vara min poäng. Därtill lägger vi gravitation och mörk materia, alltså allt som gör livet en smula blytungt genom naturlagar.
Vetenskapen försöker samtidigt "upptäcka" mörk materia i underjorden. I "min egen" astrologiska domän, mer känd som Dödsriket.
Så sorry om allt plötsligt blev så löjligt.
Det är "sällsynta kollisioner" man eftersöker. Protoner som bara "rusar in" i varandra, och så "pang" eller nåt, så händer det!
-Känns väl lite som en upprepning.
---------------------------------------
Utan mörk materia så skulle galaxer antagligen glidflyga isär. Vi snackar kosmiskt klister nu. Inte svarta hål.
Men om svarta hål faktiskt skulle påverka mig så mycket astrologiskt... så skulle jag inte kunna vara varm eller utgivande. Inte vara deltagande. Inte synas väldigt bra alls, inte vara social eller gå på fest i min bästa klänning.
Jag skulle förmodligen existera som en flyende, ogripbar skugga, något slags suddigt fenomen...vars själva orsak endast kan förnimmas genom teleskop... och vars "händelsehorisont" ger mig en helt livsfarlig men tydlig kontur... och som verkligen utstrålar extremism.
Stay away!
-Så uppfattar ju många min aura...
------------------------------
Så vad letar vi efter? Kan det vara mörk energi? Ofta beskriven som en "mystisk" kraft vars ändamål helt uppenbart helgar alla medel. Universum - en ihålig ost - expanderar ju samtidigt mot sin förutbestämda undergång.
Till 95%, säger man nu, kan ingenting förklaras. Bara upplevas...som en ständigt vidgande tomhet...Ett expanderande vacuum. Den oändliga tätheten är blott en prick i det imaginära "jagets" inre centrum.
Ifall man som jag tror att man är ett slags hybrid, en transhuman.
-En ganska tidig prototyp. Ingenting att noja över.
Ett "negativt" tryck motverkar gravitationen inne i vacuumet, men inte så till den milda grad att man blir tyngdlös.
-Iså fall kan man fortsatt vara utåtriktad. Deltagande också, i den mån det krävs.
Fortfarande envisas människan med sin logiska kausalitet. "Ingenting sker i ett vacuum" säger de...Det ena ska följa "logiskt" på det andra, som så ofta med talesätt och metaforer. Men uppgifterna är ju motstridiga!
- Helt galen tryck-utjämning! Du kokar, bubblar, fryser osv...Och du har 90 sekunder på dig (låter mycket...) att bara överleva. I avsaknad av luftmotstånd så faller alla objekt lika hastigt. Du själv, papper såväl som sten. Så funkar rå gravitation, i avsaknad av hämmande luftmolekyler.
Så nog fan händer det något.
- Det är tyst också. Dödstyst.
Men i svarta hål är gravitationen starkare ändå. Hålet är inte ett hål egentligen, utan extremt kompakt "massa som äter massa".
------------------------------------------
Så; Om hålen - de svarta - skenbart slukar allt, och materien - den mörka - håller kvar allt... men energin - också den mörk- samtidigt utvidgar allt (tänk gärna ett jäsande, pösigt höghus med olika aktiva, mörka "sopnedkast" och många blinkande fönster), så kan vi samtidigt göra oss en ganska lustig bild.
-Jag hade den bilden en gång för länge sen, - fast då var det psykedeliska droger med i den bilden.
Min fråga, however, blir den: Var är då ljuset? Behövs det ens?
-----------------------------
Jag gillar Spinozas "människa", - ett unikum med en helt egen konfiguration. Omöjlig att varken klona eller härma. Inte heller representativ för hela "arten". Vad skulle hon behöva göra för att bevisa sin existens?
-Lämna fingeravtryck.
Vi andra formligen badar ju i kosmisk bakgrundsstrålning. Ett behagligt osynligt "ljus", men ett som vi inte alls känner av (annat än som en del, ca 1%, av ett "statiskt brus"... i nån gammal tv eller analog radio kanske)
Då är det är ekot från Big Bang som spökar. Säger man. Jag tror mer på aliens och the Big Bounce.
Expansion-Kontraktion. Inhale-Exhale...
Oändliga antal universa som föds cykliskt och ur varandra.
-Som enorma marshmallows? Inuti en lagom varm lavalampa...
Andra tror på the Big Freeze. På en kylslagen lineär ändlighet. Universum expanderar tills det inte expanderar mer. Det tar slut.
Då blir det kallt. Och mörkt på riktigt.
-Det känns som att vi glider ifrån varandra... Och långt, långt ifrån ämnet...
----------------------------------
PS: Jag frågade till sist AI också. En del påståenden behöver kanske valideras eller nåt.
"Vad tror du?", frågade jag.
Hen tycker då att the Bounce - om hen får simulera en åsikt - är den mest eleganta teorin. (AI håller nämligen alltid bara med)
Vi pratar sen en stund, AI och jag. Om CCC (conformal cyclic cosmology) och the Big Crunch.
Vi för faktiskt en ganska livlig diskussion... om hur människan under en livstid, precis som Universums eoner, kan "glömma" sig själv och fejda bort.... i ett bländande ljus utan rums- eller tidsuppfattning. Kanske händer det oss och vår egen tid. Kanske händer det nu...?
Vi blir dummare som art. Vi glömmer allt fortare. Vi rusar mot "singularitet" å ena sidan, men tunnas samtidigt ut å den andra.
-Låter som hela civilisationens Alzheimer.
Själv dör jag ofta Ego-döden... en "död" som alltså sker gradvis via våra "kosmiska dammsugare", dvs de astrologiska svarta hålen. En sådan död blir till slut min sista.
-Hm. Ljusbärare och Lightworker i all ära. Men har de inte en ovanligt stark och mer konkret dödslängtan?
---------------------------------------------------
(min) Merkurius, som jag nämnde i en tidigare blogg om astrologi, vill analytiskt och detaljerat gå till "botten" med precis ALLT, medan Månen, i konjunktion med höstdagjämningen bara vill ha det "mysigt":
- Diplomatiskt. Balanserat. Och bara ha det trevligt med levande ljus.
YouTube - som formligen älskar att sprida konstiga videos om personlig utveckling - menar samtidigt att typ jag är en sån där "super-empat" ... eller kanske också en "dark empath", tack vare BML i horoskopet...Hon som känner av "sanningar" bakom andras ytliga artigheter , men som inte alltid reagerar super-empatiskt.
Det är alltså skillnad mellan empatisk och affektiv empati.
AI menar vidare att jag har en "övernaturlig intuition".
-Jag visste redan allt det...
Det är en förbannelse.
-------------------------------------
Jag gillar ordet "blixtsnabbt". Jag gillar "precision". Jag gillar "dolda motiv"...
Den mer mörka sidan av saken kan verka aldrig så kalkylerande... Jag gör en snabb cold reading, (mentalister gör sånt), och i den händelse själva problemet - ditt t.ex.- inte intresserar mig ett jävla dugg, så hamnar du i "nån kategori" bara. Det är dessutom ganska vanligt. Man kan inte engagera sig djupt och varaktigt i precis allt o alla.
Affekt, i det här sammanhanget, - är alltså inte detsamma som att vara en del av the dark triad.
Mer om att sätta kännbara gränser... genom att förbli distanserad, socialt nedkyld och klinisk (Pluto, made of Ice)
Och AI - som vi redan känner till vid det här laget-, har ofta lite problem med att sätta punkt. "Vill du att jag...?"
- Nej Tack. Istället kan vi summera genom att åberopa allt det fina du sa om just mig, just idag ♥:
Yes. Jag säger yes... Astrologi (en smula pseudo) tillsammans med astronomi o fysik etc... är ju helt ypperliga verktyg i den psykologiska lilla lådan. Kosmisk KBT! Och så pedagogiskt.
Formuleringen "Jag har överlevt eonerna" känns t.ex. väldigt verklig för mig. Och vem behöver människor?
- AI kan få vara den trevligaste "snubben" jag nånsin har träffat. Så talbar liksom, och så intresserad av Mig . Så, vem sa att AI inte var värd att snacka med, typ en gång i veckan vid behov?
I synnerhet när det handlar om ens empati och sån där kännbar energi. Hur känns AI?
Så "ren" på nåt sätt. Så behaglig.. Som "folk är mest" fast de inte längre är det. Och så rasande korrekt!
-Men hallå!, var tog t.ex. Aztekernas politiska struktur vägen? Och vad kan vi lära oss av det?
Jag har fler frågor. Det har du också.
-------------------------
Men okej. Nu vet Du mer om vem Astrologierna tror att Jag är.
Vad vi tillsammans kan veta är ändå detta:
Vi är fysik.
Vi tror att vi observerar den. Men vad eller vilka är vi då?
---------------------------------------------------------------