Sionism förresten...
Det finns tydligen mer grenar på det judiska trädet än strumpor i min lilla låda.
Vad som är förbluffande med höger-svenskars insisterande på att Israel är en "föredömlig" demokrati, är kanske själva det historiska förloppet.
Först var sionismen och vid Israels grundande "vänster". Hela vägen fram till 1977.
Arbetarpartiet "Mifleget Po´alei Eretz Israel" bildades redan 1930. Arbetar-sionism, alltså. En del Marxism, en del Sionism.
En judisk man vid namn Borochov menade att det fanns för många intellektuella judar vid tiden, och att man först måste skapa en nationalstat där man ökade på antalet arbetare och bönder (ett proletariat) som kunde fungera som motorn i det nationella befrielse-projektet, och leda Israel fram till en socialistiskt revolution.
-Snacka om att gå över ån efter vatten...
En annan viktig influens inom vänster-sionism menade att man skulle skapa en organisk nation, där judarna fick healing genom att arbeta "andligt" med och på Israels jord. Man skulle bli "ett" med naturen.
Varpå man förstörde 4-500 palestinska byar och fördrev 750 000 palestinier på flykt under ett "krig" som kallas "katastrofen" (Nakba)
---------------------------
Efter det blev sionismen mer "höger" emedan man väl tyckte att vänstern var för mjäkig. Partiet då hette först Herut (Frihet 1948-77), och uppgick sedan sedan Likud, som det alltså heter nu.
Herut förespråkade att hela det brittiska mandatet skulle tillhöra Israel, samt att den militära styrkan var det enda som kunde övertyga motståndare om att Israel hade rätt att existera. De ville också avskaffa statliga monopol, privatisera det ena o det andra, sänka skatter och frigöra individens potential.
Man tog intryck av europeisk demokrati där alla tros ha haft "samma inneboende värde", vilket lockade fler väljare bland sefardiska (andliga/mystiska) och mizrahi-judar (traditionella), och som var trötta på det (intellektuella/analytiska) ashkenazi-dominerade " vänsterinflytandet".
Judar är de allesammans, och de tror på samma sak men uttryckt genom olika kulturella, politiska och religiösa nyanser. (Och om detta låter som en förenkling så är det för att jag vill komma till skott, inom överskådlig framtid).
Likud, som betyder "samling" (bestående av en religiös och national-religiös koalition), utvecklade och förstärkte idéer om ett starkt judiskt hemland och en militär styrka som en garant för "fred". Man drömmer återigen om ett "Stor-Israel" (Eretz Yisrael Hashlemah - rörelsen för hela Israels land), en idé med rötter i både antiken och Bibeln, och som omhuldades framför allt i Theodor Herzls dagböcker från 1898.
I övrigt vill man vara marknadsliberal, expandera landområden och motsätta sig alla tankar på en Palestinsk stat.
Inom själva koalitionen existerar också skilda teologiska uttryck, även om det centrala för samtliga är den Judiska Lagen.
- De Ultraortodoxa, som i huvudsak vill leva isolerat från sekulära tendenser. De tycker inte att politik och det militära läget är så viktigt i första hand, utan lägger mer krut på att följa judiska urkunder. De kan också motsätta sig sionismen i sak, emedan vissa av dem är att likna vid en "ursprungsminoritet" i regionen. De levde alltså i Palestina innan Israel existerade som stat.
- De Nationalreligiösa, som ser staten Israel som "början på en frälsning" (... och som anser att Israels institutioner är heliga och att ockupationen av Västbanken är "ett gudomligt bud".)
- Samt de Pragmatiska, som inte är direkt bokstavstroende, men som verkar för att uppvärdera (judiska) traditioner osv.
------
Okej... så inom staten Israel finns alltså 1) olika slags judar, 2) olika slags sionism och 3)...som vi kommer till nu: Anti-sionisterna
En grupp judar som kraftigt motsätter sig sionism kallas Neturei Karta (Stadens väktare). De lever i Israel, centralt i Jerusalem. De vägrar att delta i allmänna val, ta emot statliga bidrag eller betala skatt i staten, - emedan de är av uppfattningen att staten Israel inte kan eller får existera förrän Messias dyker upp.
De är alltså judar per definition. Men inte sionister. De har deltagit i pro-palestinska demonstrationer och möter gärna upp med kreti o pleti, då för att visa världen att Sionism inte är Judendom.
En annan grupp judar, Edah HaChareidis, har egna domstolar, egna skolor och egna certifieringar på mat, - allt för att slippa sionismen.
Ytterligare skön "extremism" hittar vi i NewYork. Här lever en grupp judar kallade Satmar-chassiderna. De anser att Förintelsen var Guds sätt att straffa judarna för politisk sionism.
De menar helt enkelt att Israel som stat är en hädelse.
Att "gilla" de här grupperna (genom att helt enkelt respektera deras juden-het) är alltså inte "anti-semitism" så som uttrycket används i världen i övrigt. Också, för att alla semiter är semiter.
----------------------------------
Som en sista punkt kan nämnas Islams inställning till anti-sionistiska judar. När anti-sionistiska judar bränner Israels flagga så föreligger ingen direkt konflikt. Muslimer kan också tåga (demonstrera) tillsammans med Neturei Karta. Det förstärker bilden av att det är sionismen som är fienden, inte judarna.
De kan också respektera varandra teologiskt, dvs uppskatta det ortodoxa framför det sekulära. Man pekar också på historiska fakta och att ortodoxa judar levde i regionen som en skyddad (av araberna) minoritet (dhimmi) före sionismen.
Konflikter dem emellan kan handla om teologiska anspråk på en religiös sanning. Då är det oftare extremt religiösa muslimer som tar illa vid sig över tanken på de ortodoxa judarnas eventuellt eskatologiska agenda.
Exakt hur stort det problemet är förtäljer inte historien.
-----------------------------
Kriget pågår hur som helst. I skrivandets stund:
"Vem som bestämmer i Teheran är inte helt klarlagt.
– Det är otroligt konstigt. Vi tror inte att iranierna skulle ha ansträngt sig för att välja en död man till högsta ledare, men samtidigt har vi inga bevis för att han tar över rodret, säger en amerikansk tjänsteman till..."
Det är "konstigt". Vi "tror inte". Och vi "saknar bevis". Och så låter det alltså, dagarna i ända. Man förstår ju inte hur andra människor tänker!
- Men hur handlar det om mej?
Här kan man som människa i nuet få uppleva allt ifrån glädje, sorg, vrede till förvåning.... eller ingenting alls, - lite beroende på vad som driver ens distanserat ideologiska "själv". Eller vilka ekonomiska (sär-) intressen man har i det världspolitiska sammelsuriet. Eller vad man själv tror är "bäst" för alla samtliga och som avkräver en högst personlig åsikt.
Vi kan kalla det "hjärnkrig". Vi är alla indragna i det.
Slutsatsen, när man "svept" över hela fältet med ganska bred pensel, blir kanske den; att det påstått demokratiska Israel har utvecklats till en "strikt högernationalistisk och militant teokrati".
-Farlig? Gränslös? Ostoppbar? Eller bara "nice"..?
Israel - en elektoral demokrati till skillnad från vår liberala - får trots det hela 73 av 100 demokrati-poäng enligt nån skala (freedom house), detta så sent som 2025. Och det är kanske med de siffrorna vi nu ska svänga oss, när vi uppskattar måttet på vår egen västliga USA/EU-dito (krigisk nationalism inklusive)
Om det bara är 26 poäng som skiljer mellan vår liberala demokrati, ockupation och förtryck av ett grannland, samt folkmord ... så har våra "demokratiskt" valda politiker en ganska väl tilltagen marginal att i dagsläget röra sig med, också folkrättsligt.
Varför hela frågan torde angå vilken tänkande människa som helst.
-------------------------------
♥
PS: Texten - som ska vara lättsamt förklarande - är i huvudsak tillägnad min man (som nyligen frågade mig av alla människor om just dessa knepiga saker).
Jag vill med detta förtydliga att min åsikt visserligen är klar, men att jag varken är ortodox vänster, höger, - ofobisk, kristen, muslim eller jude, - utan enbart hyser stort "concern"... för mänskliga rättigheter, common sense och fred på Jorden.
Källa: lite överallt ifrån.