Idag, när jag sitter vid köksbordet med morgonkaffe och funderar kring "utopisk demokrati", så hör jag plötsligt något bråka utanför huset.
Min man har tidigt gett sig ut på sin dagliga "jaktrunda" i vår enda mataffär. Vilka extrapriser ska han komma hem med idag?
Nu tror jag alltså att det är hans ovanligt tunga fotsteg jag hör därute på däcket. I ögonvrån och genom fönstret så hinner jag samtidigt uppfatta "en skugga".... en kort och väldigt arg gubbe med luva eller hoodie, som alltså tar stampade steg utanför min dörr.
Så jag rusar ut för att kolla. Det var ordentliga dunsar jag hörde, de kändes ju till och med i magen.
Men det är ingenting där. Inte min man, ingen trädgårdstomte, ingenting....
Bara lite mossa som ramlat ner från taket.... lite fågelfrön som blåst runt i vinden. Torra höstlöv från före vintern...Och en tryckande tystnad.
----------------------------
Nu bor jag förvisso i landskapet Småland, fast mer ut mot kusten. Att inlandet fullkomligt dräller av sagoväsen vet vi ju redan. Där kan man både höra och se sånt som inte alls "finns".
Men här, så nära havet?
------
"Gubben", som vi väl får kalla detta väsen, har faktisk manifesterat sig tidigare, - men då mest som en inre, flackande bild och en känsla av en närvaro. En enda lynnig gubbe passar in på beskrivningen: En skitsur "gårdstomte":
Vid Jul och Midvinter så ställer jag alltid ut lite whisky och några bitar mat till "gubben", och framåt våren tänder vi lyktor, städar upp och pratar "snällt" med naturens många väsen, som alltså helt kännbart är här....men som vi egentligen aldrig varken ser...eller hör...så väldigt tydligt.
Vi förnimmer dem desto mer.
----
En plausibel tänkbar förklaring alltså: En "gnome". De kan föra oväsen under hus. Vi har mig veterligen inte gjort skada på just deras territorium, men i år blev vi faktiskt tvungna att ansa en buske (ta ner den helt) för att få in lite solljus på en bortglömd del av den skuggiga tomten.
-Kan detta ha upprört naturen?
Både tomtar, vättar och annat, - och med vilka man ingått ett fredligt förbund, kan tydligt "varna" människor i huset. Så mycket klokare blir man inte heller, eftersom de inte lämnar många ledtrådar eller instruktioner.
- Kanske var han bara sur... Det är ju så många tröttsamma väderomslag om våren, och varken samhället här.... eller världen därute... är ju i dugligt skick. Arg är man ju redan, så där behövs ingen vidare förklaring.
Kanske var det också den pråliga "nidstången", en tydlig markering som jag placerade strategiskt i ett av trädgårdens hörn... för att hålla skvaller, onda andar och kriminella ifrån huset?
Vi får nog aldrig veta...
Men man kan verkligen förstå att våra mest omhuldade väsen helt börjat tappa tålamodet.
Vår tråkigt nog döda katt... kan också höras jama och krafsa på dörren sent om kvällen. Ibland ser vi katten, hastigt slinka förbi.
---------------------
En stund senare idag så sitter två alikor - sotarfåglar - på däcket och mumsar, i rester av spridda fågelfrön. De rör sig inte ur fläcken trots att jag - ett indiskret schabrak i en mörk morgonrock - tornar upp mig i köksfönstret och hytter med näven.
-Dåligt väder, antagligen. Åska? Det ska kanske bli kallare igen, både utanför knuten, och ve !...i den allmänna, mentala och mänskliga sfären.
Den "meteorologiska våren" som ju var här i ett par dagar, har inte smält all is på viken heller. Magnolian, som nådde popularitet i svenska trädgårdar, möter samma öde varje år:
...skira knoppar med en tillstymmelse till blomning...sedan en frostnatt... och ett litet träd som dignar av vad som ser ut som använda kaffefilter...
Vintern var den svåraste någonsin. Vedleverantörer i regionen stod plötsligt helt utan, så vi fick till slut köpa "lyxved, ämnad för korkade turister". Innertemperaturen rörde sig nämligen mot NOLL.
Elräkningen lyckades skena också - trots att vi snålar och fryser... släcker, stänger av och så vidare och därför har haft stadiga + 7 grader Celsius i köket om morgnarna...- så att vi nu spenderat lika mycket pengar på enbart värme i januari, som vi normalt sett gör av med på allt möjligt under ett helt kvartal.
En diger kostnad som vi, - jag, som enligt myndigheterna är "sjukskriven" (komplex ptsd) men utan ekonomisk ersättning i brist på bättre förklaring... och så min man, en s.k. "fattigpensionär"- ...inte alls har råd med i en så pass tajt och petimäter-hållen budget.
-Äsch, man vänjer sig...
------------------------------------------
-Aldrig att jag köper dyrved!, gormade alltså jag i min gamla fuskpäls, mössa och tre lager stickade underställ. Men min man som är över 70, och som hade en svår ögoninflammation under vintern (han var praktiskt taget blind i två veckor), pallade helt enkelt inte med den härliga utmaningen.
Nu är det istället jag själv som känner mig krasslig. Fast på ett obestämt sätt. Värk...trötthet...yrsel... Som när något kommer efter.
Nu blir det inte så. What else?
Spisen är lite sönder och fasaden behöver sedan några år tillbaka en kosmetisk översyn. Huset är ju hundra år gammalt.
Men det kan vi fucking glömma! Vi måste ju spara på allt. Och vad i består den där gnagande stressen?
- Huvudvärken? Ilskan? Sömnsvårigheterna? Mardrömmarna? Grubblet? Grälen? Gråtklumpen? Knuten i magen?
Kan det vara det reella hotet mot ens överlevnad?
Konsumera behöver jag verkligen inte göra, men vissa saker kan man behöva ändå. Mediciner eller tandkräm t.ex. Lite riven morot, en kopp kaffe och nån enstaka falukorv med potatis och stekt ägg skulle också sitta fint.
--------------------------------
Kajan, som jag såg - och vi har välsignats med råge tack vare alla tåliga körsbärsträd i området - kommer oftast med bud "från en annan värld". Och det är när jag slutligen skriver det här, som ett kännbart mörker drar in... en mycket bister och förtätad sinnesstämning.
Två kajor (som lugnt mumsar frön...) symboliserar också livslång trohet i lyckliga äktenskap.
Alltid något...
---------------------------------
Naturväsen känner inte till begreppet stater och nationer. Istället överlappar våra egna väsen många andra väsen... nära släktingar som bytt skepnad i lokal folktro, men som i "verkligheten" är ett och samma fenomen, djupt rotad i naturens eget normala beteende och vårt fantasifulla undermedvetna... men under annat namn.