I en tidigare post under dagen så funderade vi lite över människosyn...
...vilket i sin tur föranleder många fler sådana funderingar, - alltså "tankar kring tankar", där medvetandet vidlyftigt flyter ut över alla bredder och slutligen landar någonstans i evigheten, antingen i allsköns förklarande ljus...eller enbart i rappakalja... där ju "tankar om tankar" kan få skapa än mer oceaniska påståenden.... kring varandet...döden... och alltet.
Jag talar naturligtvis om filosofi, alla ideologiers Fader.
Idag är det dessutom den Internationella Kvinnodagen. Hur bringar vi filosofisk reda i den, och hur firar man och tackar av sitt kön på allra bästa sätt?
Den strikt politiska filosofin avgränsades tidigt från andra tankeformer av bl.a Platon. Aristoteles gav även han sitt bidrag emedan han var underställd en stat. Men hur filosoferade man ca. 3000 år före Kristus?
Något - förslagsvis Modern, - Jorden, Naturen och Förfadern- förefaller ha varit mytologisk immanent med allt vad det innebär av animistisk dyrkan av bison och ätliga örter.
--------------------------------
Det var oerhört länge sedan vi likställde politik med något sakralt. Politikens både slutsatser och handlingar däremot...har inte rört sig någon längre sträcka från de många rent religiösa apropåer... som ord som socialism eller demokrati ingjutit i oss alla.
En Internationell dag enbart för kvinnor kan alltså skapa en plötslig politisk eufori - ett slags undantagstillstånd med rituella övertoner - som särskiljer kvinnans särart från den övriga, gråa massan...( där hela mänskligheten enligt vissa filosofer hankar sig fram, i ett trögflytande men frustrerande status quo utan dess like).
Kvinnodagen, precis som Kanelbullens eller Tomatsåsens dag, kan ändå få oss att samfällt vilja prestera utöver vad en vanlig Måndag kräver. Tomatsåsen firar vi för övrigt redan imorgon, varför pastasås, vackert röd soppa eller pizza torde stå på var mans (kvinnas!) planerade meny redan idag.
Politiska temadagar däremot, kräver inte alltid samma framförhållning. Kvinnodagen bara "ramlar över en" abrupt, som ett "ja visst ja, jag är ju kvinna också!", - men inte mycket mer. Själva begreppet feminism, alltså det man bör lyfta under själva dagen, har sina rötter tätt slingrade med socialismens dito i en historia som alla kanske bör känna till, men som inte alla har hört i sin helhet.
Fyra män, tre av dem fransmän, förde fram de första socialistiska tankarna i slutet av 1700-talet.
När det kommer till feminism per se så kan AI på nätet ( 😎) bekräfta att "den första feministen i största allmänhet kan få vara var Christine de Pizan, en kvinna som redan på 1400-talet utgöt sig kring kvinnors rätt till utbildning" MEN: att feminism som begrepp även det uppfanns av en man - en fransman - så sent som 1837.
Christine de Pizan fick alltså inget överväldigande gehör, kanske för att hon var just kvinna. När det kommer till kritan så krävs det faktiskt en man - en fransman - för att kvinnosaken ska få erforderlig spridning och göra ett bestående intryck, också på kvinnan själv.
Francois Marie Charles Fourier, som fransmannen alltså hette, räknades till utopisterna. Hans kritik rörande samhällets affärsmoral drog honom till socialismens idéer, där han sedermera slog fast; att kvinnas rättigheter var en av principerna för social utveckling.
Man kan naturligtvis inte annat än hålla med i det stora hela. Går vi tillbaka till neolitikum, så slås vi kanske av hur insiktsfullt man redan då omhuldade just en sådan social utveckling, enbart genom att överleva.
En teori, framförd av forskare, hävdar att jordbruket nådde oss via invandring söderifrån. En annan teori - ofta framlagd av mig själv - hävdar att arméer med Asar i släptåg (tidiga avgudar) var de som förde med sig krig och elände.
Deras trosbekännare, som valts av Oden, vandrade alltså hit via Mongoliet fullt utrustade... med vapen i hand och kraftiga horn på hjälmarna, så att historien om Ragnarök, - som ju hämtat inspiration från Uppenbarelseboken m.m.-, senare kom att bli både Israels och USA´s huvudsakliga manual.
Berättelsen om Den svenska modige Vikingen - en slav till, skulle det visa sig - förvandlas därmed enbart till ytterligare en tröttsam myt som vi tutats i... för att som nation med högerpolitiska-anspråk (nutid) helt omedvetet med sin krigsretorik upprätthålla och stötta en tidig, landsomfattande ockupation österifrån som pågick under 700-talet!
Samtidigt upptäcker vetenskapsmännen tecken på "negativ tid", alltså något som kan förklara den motsägelsefulla "ettusentrehundra-åriga" fördröjningen. Och vad, eller vem, skyller vi (allt) på idag?
"The theoretical model suggested that the time spent by transmitted photons as an atomic excitation was exactly equal to the expected delay the light acquired".
Men nu drar vi naturligtvis "helt orimliga växlar", också på fotonens bekostnad. Köttet - genom vilket tid rusar fram och tillbaka med.. hrmm...ljusets hastighet... är hursomhelst exalterat! Det står var och en fritt att spekulera och "filosofera" naturligtvis, så då gör vi också det.
En vag "känsla" kan ändå manas fram...Någonstans i en framtid på 2020-talet... så ligger vi Nordbor fastkedjade likt den trolöse guden Loke... evigt fångade i dualism och många tunga tankar... på mer jordbruk (vanernas okränkbara, naturliga livsstil) och/eller mer krig. Någonstans i en nutid börjar också Tarot-kortens "Djävul" att faktiskt rycka i slavens kedjor.
En spännande tid, tycker nog de redan döda.
---------------------------------------------
Charles Fourier - fransmannen - var också en fan av falangstärer, dvs. mindre jordbrukskollektiv där man som kvinna i huvudsak ägnar sig åt att producera mat. Varför Tomatsåsens dag plötsligt framstår som mer relevant i jämförelse.
Experiment med just jordbrukskollektiv har sedan dess bedrivits, men i huvudsakligen religiös eller andlig regi. I proggiga USA ville man ju också framåt, då genom att avskaffa slaveriet och skapa jämlikhet mellan raserna.
Något litet har man också uppnått, både för svarta och för kvinno-rasen världen över.
När man idag kallar sig konservativ, men utan att för den skull falla tillbaka på varken kristenhetens stora och viktiga filosofiska inflytande eller på arternas generiska minne, så sviker man alltså den ursprungliga (neolitiska) tanken på en socialt utvecklad verklighet för människan.
Istället hemfaller man i lama ursäkter och orsaks-vidriga antaganden kring den idag rådande världsordning, en "ordning" som sedan 1792 bryskt har tvingat moraliska och rättrådiga medborgare in i socialismens och feminismens förrädiska hägn av blaha-demokratiska lögner och folkrättsvidriga antaganden, men som inte blivit ett dugg bättre för det. Tvärtom.
Sveket är sannerligen kännbart. Speciellt idag när hela det socialistiska spektaklet ska blaha- firas, och samtidigt framhållas som "en seger för Kvinnan!"
Revolutionen - den franska - har dock bara 234 år på nacken. De åren kan vi kanske ta igen.
Vill man så kan man... Kan man så får man.
Precis som ju högern ofta säger.
------------------------------------