Partiledardebatten rönte tydligen inget jättestort folkligt intresse, men...
...det finns det annat som gör.
Jag skrev tidigare om "the Rape Academy" - en nyhet som slog ner som en bomb i framförallt USA och...i Indien! Sen blev det tyst som det ofta blir. Sporadiska men isolerade "utbrott" från feminister kom i förgrunden, i övrigt ingen direkt dramatiskt reaktion.
Det var CNN som släppte bomben, den 26:e mars- 26.
Först idag hittar jag fullödig rant på Facebook, från en kvinna som kallar sig "the Viking method away- training". Jag vet inte vad Viking-metoden handlar om, bortsett från det vanliga tiktok-fluffet man möter: "Var jättesnäll mot dig själv o andra, protestera mot högern, och så massiva doser feminism".
I en längre, ganska upprörande "reel", får vi möta all den förtvivlan, skräck och vrede som vi vant oss vid att ständigt höra från feminister på socials. Man vill piska upp en stämning av rädsla, men också hat. Inlägget får över 900 upprörda kommentarer, och åtskilliga "likes and shares".
Kvinnan, påstår man - alltså offret i fråga - är inte arg nog, inte rädd nog.. men inte heller maktlös nog.
----------------------------------------------------
Vi möts av en provocerande inledning som också provocerar mig, - jag, en kvinna:
"Either you are a feminist or you are a woman hater. There is no in between".
Jag kvinna är, och enligt den retoriken ... själv en inbiten kvinno-hatare naturligtvis. (Exakt samma jidder möter också juden som inte gillar Israel. "Du självhatar".)
På svenska SamNytt uttrycks ett liknande resonemang : A-svennen dissar B-svennen, som självklart också självhatar, men då hellre framför Bingo-Lotto en söndag. Då avses den likgiltighet med vilken "vi" har släppt in dret - men framför allt våldtäkt -i vårt fina avlånga land.
Påståendet: "Svenska män våldtar inte", kunde alltså blivit en riktigt slagkraftig bumper-sticker.
-Ja, varför blev det inte det?
-------------------------
Här blir man som kvinna individ lämnad som en åsna mellan hötappar. Feministerna (kvinnorna) gapar o skriker och skapar kraftig sinnesrörelse. Nationalisterna (männen) gör "klockrena" analyser, följda av betryggande ryggdunk. Alla drar röriga och känslomässiga slutsatser, även om männen lutar lite mer åt statistik.
Alla är samtidigt överens om att våldet är fel, hur det än manifesteras och av vem. "Vem" som bär skulden kan variera förstås. Är det en invandrad man? Eller bara en man?
-Det är alla män. Det är det senaste.
För svennen som hatar på "svennen som självhatar" så är det EU- politikern som bär det större ansvaret. För feministen - vars analys är mer heltäckande - så är det faktiskt hela mänsklighetens fel. Mänskligheten skulle varit helt okej utan patriarkatet, säger man. Men numera heter det också: helt utan män.
Helt utan män, så hade vi inte varit här idag. Vi hade inte x-isterat. Och lika bra det kan man väl tycka, nu när vi ändå ska tvingas "prata ryska" om bara två generationer. Vad kan vara värre än den ryska björnen?
I Sverige lyfte aldrig pratat om "the Rape Academy" till samma höjder (i media) som internationellt. Det kan i sin tur bero på att vi "varit feminister här" sedan 70-talet.
--------------------------
Ett nytt uttryck (nytt för mig) har samtidigt börjat cirkulera bland kvinnor som ett "hemligt lösenord.
"I choose the Bear".
Uttrycket vill skapa en frågeställning, säger man. Om du är ensam (kvinna) i skogen och möter en björn, så kan du avgöra huruvida björnen drivs av hunger eller andra instinkter. Om björnen är arg så uppstår en förutsägbar fara för dig.
Men, Om du är ensam (kvinna) i skogen och möter en man, så kan du inte avgöra, inte bedöma faran. Män är alltså mer oberäkneliga än björnar (samt att björnar visserligen kan slita dig i stycken. Men de våldtar inte).
???
Jag fastnar på att björnen inte våldtar. Något måste kanske få vara självklart ändå. Jämförelsen är bisarr, men "poängen" är att belysa kvinnors situation under alla omständigheter, - också i hemmet, där en partner numera kan "spike your tea", våldta dig och lägga upp en film på sidan "Motherless".
-Det skulle aldrig en björn göra...
En äldre man på reddit reagerar också på uttrycket:
"I think I’m officially old. My wife said that her younger coworkers keep saying it, and asked me if I knew what they were talking about. She’s as clueless as I am, and we have no context and don’t understand what it’s referencing. Is it a reference to that tv show The Bear?"
Saken ska hursomhelst, enligt experter på lexikografi, handla om trovärdighet. Om kvinnan överlever mötet, så är det troligare att hon får hjälp och blir trodd om hon utsatts för en björn-attack.
Det kan det ligga något i. Men lite sökt är det ju ändå.
"Jag - som är en mer kolerisk typ- tolkade det hela instinktivt. Jag är alltså inte offer för björnen. Jag ÄR björnen. "Man möter galen björnhona" och skiter på sig, det är min filosofi. Men så var det inte tänkt?"
Kvinnan behåller alltså sin offer-status, - även om män i mötet med arga björnar även de kan fara väldigt illa. Säkert blir de rädda också.
-------------------------------------
Själv har jag aldrig träffat en björn i skogen. Det fanns skyltar där i södra Norrland som man såg när man gick ner till stranden. Skogen var väldig, tyst och vacker. Och full av däggdjur antagligen, som höll sig för sig själv. Klart att man är lite extra vaksam.
. Där går man alltså, bararmad och obeväpnad, med en handduk under armen. I det vilda!
Jag vill gärna tro att "björn-kampanjen" på socials inte alls påverkar mig. Att jag har förnuft och kan avgöra vad som är en nyhets-hajp (en psy-op?) eller en rimlig och allestädes närvarande fara för mitt liv. Ändå kom jag på mig själv med att fråga min man härom dagen: Tycker du ens om mig?
Han förstod naturligtvis inte frågan, - eller att ett "krypande tvivel" kan ha smugit sig in, också i vårt trygga snart trettio-åriga äktenskap.
Idag har jag vadat genom ca. 200 av de 900 kommentarer som vill förstärka mitt tvivel. Jag tycker det är intressant att se hur kvinnor reagerar tanklöst och omedelbart på irrationella påståenden. Några kommentarer står ut som "intelligenta" ( dvs avvägda på något sätt). Andra verkar befinna sig i en intensivt pågående panik-attack.
En kommentar bland alla de andra står ut. Här tolkar man angreppet som bokstavligt. Maktlösheten är ett faktum när naturens krassa lagar träder i kraft:
"I choose the bear because I know it will only kill me. It won't rape me, torture me or belittle me to the depths of my soul. And then it will move on to survive and do what it must do in order to survive. Most likely a mother protecting her children. That's why I choose the bear".
-Belittle? Excuse me...
----------------------------------
Man kan få lust att själv kommentera något avvikande. Något som avdramatiserar eller tar udden av det förtätade allvaret. Men inget kommer egentligen för en. Visst kan man prata om statistik, om lagar och rättsstaten, eller om beteende-forskning och psykologi.... Man kan ställa sig dumma, lite nyvakna frågor.
- Man kan fråga sig varför alla män måste våldta överhuvudtaget. Varför gör dom så?
Men att (alla) män våldtar som en respons på obesvarad ömhetstörst kan jag inte riktigt ta in.
- Jag tänker inte göra nån "analys" eller lösa nåt jävla världsproblem idag. Jag är inte feminist, sorry.
Jag vill bara dokumentera en "världshändelse" till.
------------------------------------
Nästa "reel" i ordningen kan också feministiskt konstatera: "patriarkatet uppstod logiskt därför att mäns känslor blev sårade"
Bah! Den köper vi. Case closed.
- Men det där var väl ganska onödigt?