I det ockulta spektrum där vi nu befinner oss... och som på senare tid har fått ett posh och ganska motbjudande uppsving, så faller kanske många gamla labels av som plåster...
Häxa t.ex. är ett "ord" som jag har brottas med i huvudet i ca, 40 år nu.
Neo-shaman låter för töntigt, magiker är såna som trollar med kortlekar, ny-andliga sökare är alltid vegetarianer som hela tiden "smakar" mycket avmätt på själva livet... Asa-troende är nördar. Och häxa...jag vet inte längre...ett annat ord för "feminist"?
- Man ska klä i sin label. Passa ihop med den och trivas.
Jag trivdes ganska länge med att bara kalla mig Satanist (med Saga-häxa som en trevlig sidekick.) Det blir inte lättare socialt sett, men jag trivdes.
Nu har det blivit om möjligt svårare ändå, - att trivas överhuvudtaget.
I och med Israels religiösa och politiska planer för Gaza osv, så har Satan fått en helt ny (urgammal) roll att bara fylla ut. Satanist är den, som mördar barn och torterar civila. Satanisten är billionären och den korrupta politikern, en vampyr som skor sig på de "svaga".
Satan är ond helt enkelt. Och inget nytt under den solen.
--------------------------------
Det där har naturligtvis alltid varit frustrerande.
Men nu känns det ändå som att det ställs på sin spets, kanske tack vare socials på nätet, och alla de som skriker SATAN ÄR HÄR NU så fort de ser något i alla stycken avskyvärt , - typ human slop. Till det lägger vi officiella tolkningar av vad satanism är och vad satanister tror på. Här försöker säkert uttolkaren behålla en objektiv neutralitet. Ibland lyckas det dåligt.
Själva tanken - Satan! - kom för mig när jag var relativt ung. Elva-tolv år sådär. Jag minns inte hela tanketråden exakt, men att jag tänkte "blått o klart" kring det hela. Och att jag fick intrycket av att dörrar öppnades mot en större frihet.
Satan för mig är vetenskapen och filosofierna. Satan har bättre musik-smak. Satan har humor. Satan testar en ibland hårt (precis som han gjorde med Jesus.... eller med Buddha, i skepnad av demonen Mara), inte för att förstöra ens karaktär, utan för att stärka den. För att integrera mörker och ljus. För självkännedom.
Satan är (människo-) naturen och kosmos och Jaget - en känsla av individuation, en djupare vibe kanske... som går utanför och bortom pop-psykologernas snäva förklaringar. Bortanför vetenskapens empiriska gränser.
-Satan är cool.
Ja, ja.. men det är det ju många som tycker. Problemet är väl snarare det, att man inte vill bli förknippad med IDF!
Fast nu sa jag ju just det, att Satan testar sina "fans", precis som Gud prövar de kristna. Religion är ett kapitel för sig.
-------------------------
Häxa är också svårt i och med att det har blivit ett politiserat begrepp som dominerar "kvinnofrågan" i ganska hög utsträckning. Själva formuleringen: "andlig feminism" får mig faktiskt att rasa mot elementen!
-Kanske kan du kalla dig extremist, kort o gott?
"Knower" (vetare) är en trevlig label. (Från slavisk och finsk tradition: vedma,wiedzma eller tietäjä). På så sätt kan någon vara stats-vetare, en annan natur-vetare och några andra vara all-vetare. Det ger ju samtidigt lite status rent språkligt.
Min katt hette förresten Alviss, han som vet allt.
Vi sa naturligtvis Elvis istället. Men han visste...
-----------------
Samtidigt hittar jag också diskussioner på nätet som tar upp detta. Människor drar öronen åt sig och hittar på nya och alternativa "labels" för att slippa dras med i raset. Något slags självbild ska man ju ha. Och så lite själv-aktning.
- Det handlar kanske inte om vilken tisha man bär, utan hur man tänker på sina internaliserade roller rent psykologiskt. Man kan inte leva i vacuum, eller jo... men i så fall i kryptobios.
Ett tag testade jag att tänka på Mig Själv som en jävla trollpacka. Överlag är jag inte alls överkänslig eller ens störd av det påstått nedsättande. Vad är det för hyckleri?
Jag har deltagit i åtskilliga diskussioner där "häxor" har utgjutit sig upprört över tanken på att närma sig mörkret eller skuggan inuti, eller att bara se fucking sanningen i vitögat. Satan är total-förbjuden, naturligtvis, eftersom "man inte vill ha med kyrkan att göra".
Att Satan på något sätt skulle vara äldre än hundratalet katolska synoder, eller att Satan indirekt bär ett visst bakvänt ansvar för hela inkvisitionen ( i egenskap av den behornade guden) och alla de häxor man man idag vill upprätta...tja, det vill man inte tänka på alls.
Genom att ta bort en viktigt tårtbit så ursäktar man ju kyrkan, samtidigt som man påstår att man inte x-isterar i verkligheten. Knepig logik, jag vet.
-Man vill väl vara fin bara. Snäll o duktig... och göra "goda och kärleksfulla handlingar" hela tiden. Vreden - en vital del av själva livskraften- ska därför kanaliseras politiskt (å ena sidan), eller få ett marknadsvärde (tänk merch).
--------------------------------
Igår kollade jag in en räcka andligt prostituerade på nätet. Vad dyra dom är! Att sälja andlighet (luft, eter, känslor?) är nämligen ytterligare en sån där sak som jag finner lite motbjudande, men det är också en impopulär åsikt. En modern häxa tjänar alltså precis alla herrar utom en: Satan.
- En "herre" som i min mening inte ens har intresse av att styra vart man ska med Sig Själv.
Vill man av någon outgrundlig anledning bli underförstått kopplad - eller koppla andra till - "Baal" (en äldre satan och natur gud, som representerar regn o skörd etc) och därmed på något jävligt sjukt sätt ansvara för
1) Folkmord (människo-offer) eller,
2) Ultra-kapitalism ( människo-rov)...så står det en naturligtvis fritt att tänka så.
-Det blir jobbigare för oss andra. Vi som bara vill leva våra liv.
-------------------------------------
Patricia Crowther - en gardnerian häxa som var med vid själva bildandet av Gardners coven i New Forest har faktiskt avdramatiserat "his Satanic Majesty" i boken "Lid of the Cauldron",då på ett lekfullt och lättsamt sätt.
Inte så att hon erkänner eller dyrkar en sådan gestalt, hon har bara en mer avslappnad inställning till "monstret" som kristendomen klistrade ihop. Idag säger man hellre "han finns inte" och menar samtidigt, "han finns med han är inte ond".
-Men hur ska dom ha det?
----------------------------------
Vad som finns eller inte finns kan få vara en fråga för "vetenskapen". Vad som finns för en själv kan vara en räcka psykologiska arketyper som ändrat skepnad och alltid kommer att göra det.
Sekhmet - lejongudinnan - är t.ex. är ganska omtyckt bland paganer. Inte för att hon dränkte hela Egypten i blod då, utan för att hon är "snäll och gullig" naturligtvis.
Moderna häxor kan alltså kläcka ur sig helt idiotiska saker, som att man ska "bemöta allt och alla med kärlek". Något som (vi) lite äldre häxor tycker är nys.
- Om du inte alls kan skada, förstöra eller skydda Dig Själv, - ditt o de dina...så är du bara en harmlös stackare. Allt har två sidor och för att kunna älska och hela/ läka så måste du också kunna hata och diskriminera. Men att kunna är inte detsamma som att vilja. Det är nog en fråga om etik och vanlig hyfs...
Lilith, min "namne" som också fått ett uppsving ganska nyss, sägs vilja befria kvinnorna från oket att tjäna herrar.
- Vi lever i en ansträngande tid.
Från demon, via sex-symbol, till själva upprorets ledare, - över stock och över sten har hon farit med sin companion Samael (satan).
De har överlevt kan man säga, och med flaggan i topp. Det var också under medeltid som de fick det välkända epitetet "vänsterblivna" klistrat på sig.
Naturkrafter? Demoner i Guds egen skapelse? Eller inspirerande "dolda" personlighets-aspekter?
Men för mig är de bara Ghibli - den torra ökenvinden....
L.N / in the Year of the FireHorse
----------------------------
