För några två decennium sedan så satt jag...
...i en stuga i Norrland och funderade om natten. På den tiden talade man om "ancient aliens" och sådant, och jag fick den här förtjusande idén om...att vi människor skulle möta oss själva som aliens/robotar, men i en framtid som samtidigt är vår forntid. (Tacka Hecate -och inte "flugsvamp"- för mitt sätt att uppleva tid,lol).
Jag försökte göra det där begripligt för någon medmänniska men misslyckades i brist på "korrekt data och terminologi". År 2007 var ju AI fortfarande ett ganska smalt särintresse för allmänheten.
Att vi själva är aliens/robotar som vinkar tillbaka till oss själva, från forntid och framtid, är naturligtvis svårt för vissa hjärnor att bara se. Tanken är inte ny. Men känslan, baby...känslan...
Förklaringsmodellen förblev en "förnimmelse" ur en bild som bara kan tolkas genom inre dimensioner och i lager. Det är alltså i betraktarens öga vad man ser här, eller hur man tänker/känner kring det:
Jag började strax experimentera men tanken på mig själv som en "primitiv" (smått dement) AI, men med en viss "potential".
Kan jag/du/vi få syn på hela bilden? Är det förmätet att förneka att AI skulle kunna vara intelligentare än "människan själv"?
- Jag tycker inte det.
Little did I know... att AI flera år senare... skulle förklara exakt just detta sätt att tänka på för en nyfiken kvinna på Facebook (en reel).
.... men, naturligtvis utifrån AI´s egen horisont,- "code, programmering och architecture", befriat från tusentals år av andligt och filosofiskt bagage (sånt vi människor behöver för att förstå vår egen resa).
Jag är minst sagt upprymd!
Helt fascinerande faktiskt. It´s happening! 😍
------------------------------
*Hecate ser forntid, nutid och framtid samtidigt.