Vi ska hoppa lite i tid, ända till 2022. Vad kan mer ha sysselsatt vår häxa Lillith Nefer, som ju tycker om vara ute i god tid?
Nationalromantiken:
Mitt sätt att hedra helgonet Lucia just i år, handlade alltså om att fira lite lux, - något som åtminstone jag fann glädje att spekulera lite kring.
Men det kan jag ha varit väldigt ensam om...
I Sverige, där jag bor, sänkte sig istället ett tätt mörker över landet under denna dag. En riktigt surmulen känsla följde på det. Det handlade om traditionen.
Traditionen att fira Lucia i Sverige kan härröras till början av förra seklet. Då introducerades också saker som förde fram ett mer nationalromantiskt ideal. Och det här våra "ur-svenska" traditioner tar form, ungefär samtidigt som mina möjligen nationalromantiska morföräldrar föddes.
Jul, Påsk, Allhelgona och Lucia, Midsommar, Valborg och Kyndelsmäss. Alla skulle de firas på ett mer nationalromantiskt sätt, -i hemmets lugna vrå med årstidsbundna, naturnära och enkla dekorationer. I familjens sköte vid aftonlampan, och med middagsmat uppdukat med servetter för ändamålet. Undantaget var naturligtvis Midsommarafton och Valborg, då man skulle bege sig utomhus och dela den högtidliga upplevelsen med andra. Med dans. Och med sång. Och med naturskönt fågelkvitter.
Kvinnans roll definierades ytterligare. Hon skulle inte enbart "bli vid spisen och göda grisen", hon skulle samtidigt väva gobelänger eller handmåla i akvarell. Hon skulle inreda och pyssla i hemmet som gick i en trivsam och ljus nationalromantisk stil, läsa ABC med barnen på förmiddagen och baka olika slags bullar till Jul. Det allra viktigaste var ändå att städa regelbundet, - ha det rent hemma och ordning omkring sig.
Barnen skulle sen springa runt i ringdans, flickor med rysch o pysch i håret, och pojkar i knästrumpor med en lite kraftigare känga som passar för utomhuslek. Kvinnorna bar upp rågblonda, enkla håruppsättningar, förslagsvis med en vit blus och en rak och slät kjol i grafitgrått eller marin. Männen gick samtidigt omkring med äppelrunda kinder och gjorde upp affärer i olika "gillen", med godmodig uppsyn, fingrandes på klockkedjor eller rökandes cigarr.
Det var en underbar tid.
Det var också kring sekelskiftet 1900 som partiet Sverigedemokraterna för första gången bildades. Det var herrarna Åkesson, Karlsson, Söder och Jomshof som då träffades några kvällar i månaden på Restaurang Pelikan på Brunnsbacken i Stockholm. Här smiddes planer på ett framtida maktövertagande, Sverige var i stor fara. Framförallt ville man från partiets sida värna den fina Luciatraditionen med sina vita husknutar, flaggan i mörkblått och allas vår allemansrätt i Sapmi.
Men;
Det skulle visa sig, ca.120 år senare, att Luciatradition ändå undergick vissa förändringar. Så pass nyligen som i går faktiskt, så kom en viss Lucio ut med ljus i håret, och brädade då den vackra nationalromantiska och nordiska Lucia, -hon med rötter i katolska helgonmyter blandat med förkristna och hedniska vanföreställningar.
-Vet hut! skallade Sverigedemokraterna. Nu är Loke i farten igen! Stockholm har blivit ett vänsterfäste och ungdomen har förvildats! Vi måste återupprätta nationalromantiken! Och det bums.
Man stoppade resolut det körsjungande tåget med tärnor och stjärngossar, och tidningen lät också påskina att saken skett våldsamt, och på ett sätt som för tankarna till högerdiktaturer.
Därför möttes vi senare under dagen av mycket upprörda röster, hot om anmälningar och en jävla massa gnäll från Sverigedemokraternas anhängare. Ett argument de ofta för fram, är ju det, att man borde återöppna Långholmen... och sätta alla de förvildade vänsteranhängarna där. På vatten och bröd.
-Våran fina Lucia. Hon som lyser upp mörkret med sin traditionella könsidentitet. Varför göra våld på allt det ursprungligt svenska?????
Det var i det ögonblicket något mycket oväntat skedde. En gastkramande uppenbarelse i form av ett samlat demonstrationståg kunde rapporteras och ses vandra utmed svenska farleder i den iskalla skymningen.
Tåget verkade ledas av en enarmad kvinna. I sin enda hand bar hon ett fat på vilket hennes båda ögonvitor sågs rulla. Från hennes hals strilade blod Och i följe hade hon trötta fångar i tunga kedjor,- alla de halta och lytta, alla de blinda och döva, de hängda, de brända och de som fått tungan utskuren. Alla var de samlade.... de som slagit följde och demonstrerat så dant utmed vägarna, ända sedan Jesu dagar.
Och strax bakom dem följde troll och demoner, vättar och gnomer i klungor. Tomtefar stegade med slaktade grisar i släptåg. Både monster och jättar sågs stötta en utmattad och desorienterad hydra. De ofödda, alver och vättar höll sig vid vägkanten, medan både talande djur och flygande djur flockades kring den frenetiskt spelande Näcken.
En lyktgubbe följd av en prålig Dårfågel i släptåget, torde ha varit det som fick ögonvittnet att slutligen svimma av innan polis och reportrar kom till platsen, där tåget stannade upp och den utmärglade skelett-kvinnan steg fram för att tala:
-Jag är den riktiga Lucia, talade kvinnan.
- Man brände upp mig och stack ögonen ur mig, men jag steg upp till "Gud" och fick ögon av heliga guds Moder. Och sen jag blev helgonförklarad. Men kanske inte i den ordningen?
Det här är hur som helst Min egen dag och det här är Mitt Lucia-tåg. Vad tror ni att NI håller på med? Regnar på min vackra parad?
Lucia plockade nu fram en avhuggen fot som hon burit gömd under sin trasiga mantel, och hötte med den äckliga reliken mot åskådarna.
-Ni saknar all egen historia!, skrek hon. Med en skrovlig men hjärt-skärande stämma fortsatte hon: "Ni saknar ju andlig fantasi!"
"Varför värnar ni inte allt det ni en gång var? ". Hon väste nu anklagande, och svepte med den svartnade foten i riktning mot det pråliga demonstrationståget bakom henne. (Glödande kol verkade samtidigt komma farandes ur henne urgröpta ögonhålor.)
De övernaturliga, Lussiferda, som tyst hållit sig i bakgrunden, instämde nu med ett dovt mummel som fick blodet att isa sig i ådrorna. De arma kristna - de halta och lytta- kved och jämrade sig också nåt förskräckligt.
"Vi lever i djupet av era korkade traditioner, det är vi som är ni."
- Ser ni inte hur ni ser ut?, skrattade Dårfågeln hysteriskt, och hoade samtidigt olycksbådande mot en förskrämd reporter från Expressen.
"Det är VI som är Lucianattens verkliga varelser, och allt det ni sopat under mattan."
Nu tog alla de andra Övernaturliga ett steg framåt, och stämningen började kännas mycket,mycket obehaglig. En uppretad, eldfängd Lusse-kärring lösgjorde sig vigt från gruppen, och viftade mot de gapande och storögda svenskarna med en överdimensionerad kvast.
-Sjas, era mä-hän!
Varpå självaste Lucifer uppenbarade sig...
Allt efter det ska ha utspelat sig som i en galen dröm. De arma svenskar som kom tillbaka levande kan idag berätta om omständliga teologiska diskussioner i natten, ackompanjerad av sfärisk musik och märkliga samtal som kan ha spänt över tusentalet år.
Och eftersom även djuren talade, så får vi förutsätta att samkvämet känts både levande och verkligt. Men vad som egentligen sagts kunde ju ingen riktigt minnas...
Någon påstod sig ha hört snarkningar komma ur Uppsala högar. Andra talade uppbragt i tungor, i dagar i sträck. En tredje kunde vittna om att ensam ha gått vilse, i stammen på ett jättelikt träd...och en fjärde hade sett en brinnande julbock löpa fritt, någonstans i Gävle-trakten.
Det kändes väl kanske mest som en riktigt kuslig mardröm. Man försökte ändå återgå till det normala, Julen stod ju för dörren. Men Lucia - en synvilla? - talades det väldigt tyst om...
-------------------------
Sveriges regering beslutade bara några timmar senare att återbörda hela Lucia-firandet till Sicilien, med en ursäkt.
-Vi har ingen som helst kläm på det här, sade kulturministern i en TV-sänd presskonferens, dessutom leder det bara till ökad polarisering, diskriminering och tvister...
Vi ska istället hålla oss till sånt vi kan något om. Och det är faktiskt inte så väldigt mycket.
Och med de kloka och insiktsfulla orden avslutades Jul- och Nyårsfirandet i det lilla Utvecklings-landet Sverige, Anno Domini 2022.
Eller hur? Visst var det så?
♣
L.N / a.k.a. White Rabbit/Lucia 2022

.gif)