"som sjätte generationens invandrare, har jag fortfarande många frågor rörande integration..."
“Jag, Lillith Nefer, föddes en stormig natt under åskviggar och slagregn. Som om själva värdegrunden förlöst min arma moder!
Mina föräldrar tittade misstroget på mig och konstaterade att jag var besatt av demoner, varpå jag skickades till barnhem för adoption. Jag togs senare om hand av en obskyr Sekt som önskade sig ett barn att experimentera på. Jag växte upp isolerad i ett rum med fönster mot gården och förvägrades skolgång. Min utbildning bestod i att arbeta för uppehället, le och alltid vara positiv och tacksam.
När jag nått en viss ålder såldes jag av Matriarken för några ynka safirer till Kommunisterna med orden “Hon är dum i huvudet, men har snygga ben”. Jag gavs husrum hos en haschrökande Taoist tillika Thelemit, och sattes omedelbart i Vänster-skola där jag hjärntvättades av välmenande men farliga krafter.
Jag minns hur jag smög mig ut i hemlighet och tog mig till biblioteket, där jag studerade Sci-fi sektionen ingående på bara 3 månader för att sedan kasta mig över också andra fantastiska romaner. En del av dem förbjöds och försvann från biblioteket utan förklaring. Jag hade då redan läst dessa förbjudna alster och var nu inofficiellt en del av en växande men anonym, möjligen inbillad motståndsrörelse.
Jag frigjorde mig emellertid från tyrannerna men utsattes initialt för inbilska mordförsök... och flydde chockad och hals över huvud till Landet Någorlunda med omnejd. Jag levde gömd under många år, behandlades omilt och felaktigt för en psykos, och gavs en ny, lite omdiskuterad identitet.
Jag planerade hämnd.
Jag irrade först omkring i en senapsgul knytblus, men lärde mig successivt att assimileras och klä mig mer diskret. Jag träffade spännande människor, lärde mig äntligen språket och bildade så äntligen orkester med en defaitistisk heroinmissbrukare. Min integrering i samhället var fullbordad.
Senare skaffade jag en egen bostad, och började snatta el-produkter på fritiden. Jag hade då en brokig och vid vänkrets bestående av kriminella element och papperslösa turister.
Jag kände vandringslust, och gav mig av. Det sista jag minns är en bar, där mina tankar drunknade i sorlet strax innan mina ögonlock föll igen. Jag väcktes bryskt av uniformerad polis. På något sätt hade jag hamnat liggande, högt uppe på en bergsvägg i den Grekiska ö-världen, men man fann inga tecken på våld, bara överkonsumtion av alkohol. Det framkom att jag blivit bortförd av aliens under min period av medvetslöshet, och Jag var nu gravid med utomjordisk materia. Jag återvände hem, gifte mig officiellt med en man som sög mitt blod och planerade att äta upp min hjärna, skiljde mig från samma man, gjorde mig av med det utomjordiska fostret och hamnade genom samhällets försorg på ett härbärge för sinnessjuka kvinnor.
Här började min egentliga kamp, och mitt politiska engagemang växte i takt med att dessa kvinnor vägrade ta sin medicin. Jag utnyttjade vid tidpunkten oskyldiga män för att nå mina syften, och levde likt en Paria i förortens utkant. En generös och medmänsklig restaurateur kastade då och då till mig överbliven mat som jag glupskt nafsade i mig. Då och då kallades jag till olika myndigheter för förhör.
Jag fick hela min verklighet ogiltigförklarad av en enda Individ inom sagda Myndighet, satt att styra upp ett av många åtgärdsprogram jag deltog i, och vars makt över mig och mina likar kan sägas ha varit oinskränkt.
- Vi utsattes för ömsom hot, ömsom bestraffningar, och levde ofta på svältgränsen. Jag misslyckade med att ta till mig “Åtgärden” och kastades tillbaka ut i verkligheten utan dokumentation som kunde förklara vad jag gjort eller var jag varit under flera decennier.
Jag sögs till sist in i samhällets själva epicentrum, ett lögnaktigt vacuum på randen till en oformligt ofattbar katastrof. I baksuget som uppstod formades min egentliga karaktär till vad den sen kom att bli. "Lillith Nefer" - en lite udda figur - var nu ett faktum i folkbokföringen.
Jag packade mina ätpinnar, min uppstoppade hamster Mimmi och lite omoderna kläder, och gav mig ut i skogen där jag bildade ett Nytt Rike tillsammans med min lojale ledsagare S.E.L.F. (Yep,han heter så...)
Vi stängde våra gränser för Världen och åtnjöt sedan under lång tid något som vi kallar “Friheten att grilla äpplen, ta sovmorgon och andas frisk luft varje dag”.
Tills för bara några minuter sedan var denna Frihet vår självklara rätt.”
/ Lillith Nefer ( a.k.a. White Rabbit), Kalmar-regionen år 2011
-----------------