Jag fick en strålande idé!
Inspirerad av Eter (Aether). Guden som ska råda mig.
Tarot förklarade sedan: att det råder en konflikt inom inom mig, mellan magierna och vetenskapen. En konflikt som jag gärna vill överbrygga.
Hm.
Jag nämnde något om astrologi (i bloggen) men kände samtidigt: Näh, det där är också mossigt. Den Stora Klockan går ju fel.
--------------------------
Jag blev samtidigt jävligt trött på mina egna stjärnor, - de verkar inte alls visa rätt. Och att bara trava runt i en zodiak, som en cirkushäst i manegen, är också lite enformigt. Så jag laborerade med en tolv-timmars förskjutning.
Astrologin (geocentrisk), bygger på en historisk uppfattning om var fix-stjärnor befinner sig...men för hundratals år sen. Var är du nu?
-Men det förklarar ju samtidigt varför vi människor lever i det förgångna. Jag har faktiskt undrat över det. Cirkeln är alltid densamma förstås. Zodiaken är vad den är. Men var är vi?
Eftersom cirkeln är rund så drog jag bara till med något. 12-timmar, hit eller dit, dag eller natt. Jag blev då någon ny o helt annan i det astrologiska hänseendet. (Jag laborerade med lite olika klockslag om sanningen ska fram.)
Allra först testade jag sideriskt. (Det är mer i överrensstämmelse med NASA, och med alla världens Indier.) Men det räcker verkligen inte till. Vissa stjärnor som man påstått sig se då existerar ju inte ens idag, om de någonsin har gjort det. Och mycket annat nytt har kommit till. Asteroider...hypotetiska beräkningar. Pluto - min favorit- kom och gick...(som planet, alltså).
-Men hur fan räknar du?
Jag räknar inte, jag höftar. Det har sina fördelar.
Mitt andra hus blev förenklat mitt åttonde. Min hysteriskt "roliga" ascendent i Lejonet blev en pricksäker Skytt. Jag blev därmed ännu högre specialiserad o mer i enlighet med den jag alltid har varit, vill vara och är just nu och enligt AI (?)
- Nu är det husen som flyttar sig i första hand, inte Solen, som ju är i centrum sett från tidernas begynnelse.
Min egen begynnelse var den, att jag först tjej-gissade på vilka astrologiska energier jag bar på. Vi hade inga hem-datorer då, så att få sitt horoskop ställt var lite komplicerat. Jag gissade (kände in) på skytt och skorpion, för jag tänker och beter mig liksom så... men blev extremt besviken när det - några år senare visade sig var fel. Hur fan kan det va´ fel!???
-Det var kanske så det började. Jag har alltid varit så... arg på allt.
------------------------
Nåväl. Det var alltså min strålande idé. Inte alls ny och inte enbart min heller. Men en klar attitydförändring.
När astrologer räknar om ditt eget "allt" och flyttar drastiskt på punkterna, så tittar dom på perspektiv, alternativ och förändringar i en människas liv över jord-tid (ålder) och beroende på var i livet hon är.
De utgår fortfarande från själva födelseögonblicket som varande det mer sanna. Men jag vill vara än mer radikal och vrida klockan framåt!
Vi måste därför tänka vidare på, att tiden som klockan visar också den har förändrats, under flera hundra år.
Vad var klockan, för flera hundra år sen, precis där jag föddes? I verkligheten kan det kanske handla om blott 12- 15 minuter, inte timmar. Men tiden som bara går och går kan ju kännas utdragen, dvs längre, ju längre man har levat. Eller kortare...En del tycker ju så.
Och så det än mer intressanta. Vad var klockan ute i rymden? Vad var klockan på planeterna? Alla har de ju egna tidszoner.
Vi behöver galaktiskt GPS!
- Men du och jag är ju med fötterna på Jorden. Inte på Neptunus!
Och hallå! Eter!! Vågor av ljus och vibrationer. Alltså det man trodde på förr. Om ljuset från Neptunus träffar mig i ögonen, så vill jag kanske veta mer om när. Inte mer om "varför". Sen är ju allt ganska relativt också.
Om jag väger 56 kg här, så skulle jag gå upp i vikt på Neptunus, men samtidigt sakna fast mark att stå på. (Gravitationen är 14% starkare där). Jag skulle först falla genom en extremt kall atmosfär. Vinden skulle piska mig sönder och samman. Sen blir det gaser och dimma av alltsammans. Resterna av "mig" skulle upplösas av trycket, och eventuellt uppgå i en kärna av diamantregn.
- Och, vad är poängen med det?
Astrologin handlar om att Neptunus i horoskopet representerar "den rena och högstämda andliga kärleken".
Som att "dö, i toner och i sång?"
Vad som påverkar dig från Neptunus och som astrologisk metafor borde således vara våld och förvirring, inte kärlek. Men, en brutal behandling som i slutänden gör dig hård och fast i hullet... som diamant.
Saturnus (flytande metall) och Jupiter (strålning) erbjuder samma al-kemiska process, men genom andra slags prövningar. Du härdas och blir briljant tack vare livets egna utmaningar.
- Något om hur vi formas kanske, eller varför livet på Jorden känns så jävla jobbigt hela tiden.
----------------------------
När jag möblerade om i mitt horoskop, dvs mitt sätt att tänka på mig själv i det gamla perspektivet, så hände också något annat. Punkterna på pappret flyttades ju bara några hus o grader hit eller dit. Men min "vision" flyttade faktiskt hela min verklighetsuppfattning. Allt såg ju helt annorlunda ut från den nya platsen! Jag blev onödigt klar i tanken.
-Är det det dom menar, de där kvant-hopparna?
Jag menar bara att jag antagligen definierar mig själv på inrådan av mitt undermedvetna, hon som redan "vet" saker. Där gäller inte urgammal jord-tid. Bara "allt och ingenting" samtidigt.
Min fråga initialt: Varför lever mänskligheten kvar i för typ 500- 80 år sedan?, - fick ändå ett bekräftande svar: Astrologerna gav upp och har slutat forska på det. Astrologin är alltså för en normal jordbo vad standardmodellen är för en trött gammal fysiker. Fast helt utan evidens.
Astrologi-appar och online-tjänster uppmäts trots allt omsätta 400 miljoner årligen bara i USA. Ett snabbt växande segment med 20-25% per år. Mest ökar det bland millennials och gen z.
- Jaha. Det visste inte jag.
Vill man vara skitjobbig (yes) så kan man hävda att vetenskapen har ett ansvar här.
-----------------------------
Men herregud liksom. Jag gillar faktiskt astrologi. Jag har respekt för historien, men också för hur astrologi kan inspirera en del tankar, utan att för den skull vara ett dugg sann.
Jag gillar nog pseudo-vetenskaper över lag. Jag vet bara inte alltid vad fan jag ska ha dom till.
Den kyliga Pluto - ständigt stadd i förändring i horoskopet - och i konjunktion med Solen, som för mig- beskrivs oftast som en ansträngande "trauma-konstellation" i astrologin.
Man kan läsa långa litanior på nätet om mänskligt lidande, och där alla berörda snabbt instämmer i unisona kväden för att det stämmer.
Utom jag. Vill jag ha tröst så köper jag hellre en chokladkaka. Inte en (n)app.
--------------------