Hej och Välkommen, får man väl säga.
Det här är inte min första blogg, men säkert den första just Du sett.
Som först alltså, men också som sist:
Efter en ovanligt kall vinter så möter vi nu våren med allt vad den innebär av förvirrande Epstein-filer, Trump i sitt esse och allmän försmäktan över "världskrig". Jag ska försöka att undvika att utgjuta mig - vitt och brett i ren desperation - om just de sakerna.
Men jag kan ingenting lova.
Idag upplever vi kanske bara ett slags inåtvänd, mulen sorg... Man stannar upp andlöst, försjunken i avgrundsdjup tystnad.
Jag låter därför någon annan än Mig Själv föra sorgens talan;
Relaterat: Media, monarchists, and the battle for Iran´s narrative.
--------------------------
Så vill man kanske inte inleda en blogg överhuvudtaget. Inte alls.
Världen är fylld av ondska och tragedi. Men också av distraktioner.
Personligen behöver jag i dagarna en större och starkare dos distraktion mellan raderna än normalt, - gärna något som står i onödigt skarp kontrast till den så kallade "verkligheten".
Något vackert kanske...eller något "andligt"?
En flykt.
Jag shoppar efter en kraftfullt färgsprakande kur. Något, som genom fantasifullt smaklösa överdrifter väcker bortglömda känslor...kring ett välordnat, nära nog statiskt kosmos...
En tid som flytt förvisso. Något som tilltalar och inspirerar förmörkade sinnen.
Men samtidigt... sinnen man inte visste att man hade.
